Idag är det den 8 mars, den internationella kvinnodagen. En dag att fira alla framsteg som gjorts i kvinnors liv. Visst finns det mycket att glädja sig åt som rösträtt, möjlighet att studera och yrkesarbeta inom alla områden. Men det finns också något att oroa sig över. Jag tänker på den nya folksjukdomen som främst drabbar kvinnor – utmattningssyndrom.
Det är intressant att trots att så många kvinnor drabbas av
sjukdomen, så finns det fortfarande ingen medicin. Inte heller bedrivs det
någon betydande forskning på området, i alla fall inte i förhållande till hur
många som insjuknar.
Fortfarande vet vi inte varför så många kvinnor känner sig
stressade under så pass lång tid att de tar slut. Kanske måste samhället
organiseras annorlunda?
Inne heller vet man exakt vad som händer i hjärnan vid
utmattning och hur man ska kunna komma tillrätta med det, förutom att ordinera
vila.
Dessutom har politikerna bestämt sig för att spara på just denna grupp, eftersom färre och färre blir sjukskrivna den tid det tar att bli frisk.
Idag måste många utmattade som blivit av med sjukpenningen förlita sig på försörjning från partners, familj och vänner.
Så jag tycker det är läge att lyfta den här frågan på kvinnodagen och önska några saker.
Min önskelista:
Mer forskning om utmattningssyndrom
Framtagandet av en medicin som botar eller
åtminstone lindrar
Sjukpenning till de som drabbas hela
sjukdomstiden
En särskild fond för forskning om
utmattningssyndrom
En dag för utmattningssyndrom för att sprida
kunskap och minska stigma
Mer hjälp till anhöriga, barn och partners som
också drabbas
Om jag hade råd skulle jag starta en fond omedelbart, men tyvärr har jag inte den ekonomiska möjligheten. Men kanske kan jag inspirera någon annan att göra det! Det finns fonder för många andra folksjukdomar och de gör ett fantastiskt jobb för att sprida kunskap och samla in medel till forskning.
Det skulle verkligen behövas en särskild fond för utmattningssyndrom också.
Jag blir glad för en kommentera!
Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!
Idag firar jag 66 dagar som sockerfri! Det innebär att jag
grundlagt en vana av att inte äta socker. Enligt ny forskning tar det ungefär
66 dagar att grundlägga en vana.
Om det stämmer på mig vet jag inte. Jag kan fortfarande
känna mig sugen på sött, särskilt längtar jag efter choklad. Så jag måste nog
vara vaksam även framöver så att jag inte någon choklad slinker ner när jag är
trött, uttråkad, ledsen eller vill fira något.
Hittills tycker jag inte att det har varit särskilt svårt att slopa socker. Vare sig godis, läsk, glass eller kakor. Men så har jag inte varit utsatt för några större utmaningar heller. Jag är beredd på att det kan bli tuffare framöver. Förr eller senare kommer det att dyka upp något som triggar mitt sug efter sött. Några större hälsoförbättringar har jag inte heller märkt och vikten har inte förändrats. Så några belöningar i den vägen har jag inte fått.
Men jag fortsätter att vara sockerfri, dels för att jag lovat mig själv ett sockerfritt år, dels för att jag tror att effekterna av att vara sockerfri märks först på längre sikt.
Om jag trillar dit någon gång, tänker jag se det som en engångshändelse och sedan fortsätta mitt sockerfria liv. Jag ska försöka undvika även sötningsmedel, eftersom jag tycker att det ökar mitt sötsug.
Mitt nästa delmål är att vara sockerfri fram till sommaren
& bikinisäsongen.
Har du något nyårslöfte? Hur lyckas du hålla det?
Källa:
I en studie som publicerades i European Journal of Social Psychology fann Philippa Lally att det tog i genomsnitt 66 dagar att lära sig en ny vana.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!
Så här i adventstider blir jag sugen på att baka. Men eftersom jag just nu följer LCHF, lowcarb, funkar inte pepparkakor och lussekatter så bra. Däremot har jag experimenterat fram en morotskaka med kanel, som smakar mycket jul. Den är fri från socker, gluten och laktos. Numera är den inte bara min, utan hela familjens…
Man ska fira de små segrarna heter det, så idag firar jag en månad som sockerfri. Det har inte varit särskilt svårt att sluta med socker, så jag är inte värd något stort kalas. Men visst är det en härlig känsla när man sitter hos frisören och blir bjuden på en latte med chokladbit, och…
Nu har jag varit sockerfri en vecka. Jag har haft abstinens i form av huvudvärk, sämre sömn och dåligt humör. Men nu har sockersuget avtagit. Inte en enda chokladpralin har kommit över mina läppar, inte någon lakrits eller några kakor heller. En följare undrar hur strikt jag kommer att vara med kosten. Det är en…
1. Att vara sockerfri gör dig smalare Socker är en av de vanligaste orsaker till fetma. Detta beror inte bara på att socker innehåller mycket kalorier. Socker lurar också metabolismen då det stör den normala aptitkontrollen. Man blir inte mätt – utan vill bara ha mer och mer. Den som slutar med socker känner sig…
Ett nytt år, en ny start. Viljan är stark. Men hur ska mitt mål nås? Vägen är krokig, men jag vill nå ljuset där framme. Men hur? Mina löften förträngs och glöms så lätt bort. Ena minuten vill jag vara sockerfri, nästa sitter jag med en chokladbit i handen. Varför kommer jag att lyckas den…
Nu är det dags för en uppföljning av mina hälsomål som jag satte i mitten på november. Hur har det gått? Mår jag bättre? Här kommer en genomgång. Rent generellt mår jag bättre än på länge. Jag känner mig optimistisk, sover bra, har högre stresströskel, kan koncentrera mig och har fått tillbaka minnet. Jag har…
Mars är en speciell månad för mig, för nu börjar jag jobba!
Det blir en stor omställning efter att ha varit sjukskriven så länge. Men
roligt!
Exakt hur det kommer att bli kan jag inte veta, men det
känns som att det är rätt för mig nu. Jag har haft gott om tid till att
återhämta mig från mitt utmattningssyndrom. Någon gång måste man våga steget ut
i arbetslivet igen.
Jag har tur för jobbet jag hittat innebär att jag får arbeta
en del hemma. Det innebär att jag kan gå ifrån och vila när jag behöver. Något
som jag tror kan vara en förutsättning för att jag ska orka.
Så nu är jag i färd med att ställa i ordning ett nytt arbetsrum.
En av gäststugorna har fått extra färg och nya tapeter och jag har investerat i
sprillans nya kontorsmöbler. Ett eget rum bara för att skriva i. Det känns
fantastiskt lyxigt, som frilansskribent satt jag och skrev i sovrummet.
Och nu när jag varit utmattad och läst så många
forskningsrapporter har jag förstått att man ska absolut inte arbeta där man sover,
det kan störa sömnen.
Eftersom jag har haft sömnproblem i många år, kan det vara
värt att ta fasta på.
Ni ska få se mitt arbetsrum här på bloggen så småningom. Det
är lite fix kvar, sedan är det färdigt.
Så önska mig lycka till!
Alla goda råd inför omstarten på arbetsmarknaden tas emot
tacksamt!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Nu har jag äntligen fått yoga utskrivet på recept och ska
börja träna på en yogastudio.
Tidigare har jag tränat yoga hemma på min matta på vardagsrumsgolvet
och på terrassen soliga dagar. Men nu ska jag gå till en riktig yogastudio där
de har avkopplande yogamusik, tända ljus och en ledare som visar alla
rörelserna.
Yoga är en perfekt form av träning när man har en utmattning
i bagaget. Den tränar både kropp och själ. Det fina är att man kan välja
yogapass efter dagsform.
När jag är trött och seg och behöver komma igång kan ett pass
Hathayoga eller Viryayoga fungera. Hatha är en basyoga i lugnt tempo, Virya är
utformad för att minska skador på leder och muskler.
När jag är stressad och uppe i varv funkar det bättre med ett Yinyogapass eller Medicinsk yoga. Yinyoga är den långsammaste yogan, den brukar ge ny energi och stabilisera mitt sinne. Medicinsk yoga är läkande och helar kroppen från topp till tå.
Nu kommer jag att skaffa mig ett kort som ger mig tillgång
till samtliga klasser så jag kan välja pass efter humör. Till dess gläds jag åt
yogans alla effekter och ser framför mig hur jag kommer att bli både piggare
och mer balanserad framöver.
Här kommer 9 skäl till att börja yoga:
Yoga minskar stress. Yoga sänker kortisol och blodtryck och man blir lugnare.
Yoga förbättrar sömnen. Långsamma djupa andetag aktiverar det parasympatiska nervsystemet, vilket i sin tur sänker blodtrycket. Må-bra-hormonet oxytocin ökar. Yogans meditation hjälper även till att släppa spänningar i kroppen.
Yoga läker hjärnan. Blodcirkulationen till hjärnan ökar, vilket frisätter syre och glukos som i sin tur bidrar till bättre funktion. De kognitiva delarna av hjärnan stärks, det blir lättare att ta in information, lagra minnen och planera.
Yoga lindrar smärta. Yogaövningarna påverkar hela nervsystemet positivt och får kroppen att utsöndra endorfiner, som lindrar smärta.
Yoga ökar träningskapaciteten. Eftersom andningsövningarna stärker lungorna orkar man mera.
Yoga skapar mindfulness. När man är stressad har man har svårt att vara i nuet. Yoga är ett perfekt sätt att lära sig acceptans. Meditationen hjälper till att träna närvaron.
Yogan boostar själen. Känslor som empati, tacksamhet och förlåtelse väcks. Självkänslan stärks.
Yoga bygger muskler. Muskler som skyddar ben och leder i kroppen. Yoga-musklerna bidrar även till en ökad fettförbränning i kroppen och håller hjärtat friskt!
Yoga ger smidighet. Rörligheten förbättras men även balans och hållning.
Fakta: FAR står för Fysisk aktivitet på recept och ingår i
FYSS som är en vetenskaplig dokumentation som visar att motion både förebygger
sjukdomar och fungerar som behandling för en mängd sjukdomstillstånd. Tanken är
att du kan få träning på recept, alltså att motion blir din medicin.
Aktiviteter som
ordinerats på recept bedrivs utanför sjukvården och eventuella kostnader ingår
inte i högkostnadsskyddet för sjukvård. En del aktivitetsarrangörer erbjuder
dock ett lägre pris för oss deltagare med recept.
Att hitta min blogg är i dagsläget närmast ett detektivarbete. Min länk till bloggen är blockad på Instagram och Facebook, vilket gör den omöjligt att dela mina inlägg både för mig, och andra som vill berätta för fler att bloggen finns.
Instagrams algoritmer har fått för sig att min länk till
bloggen är spam. Skräppost alltså.
Och på Instagram svarar de inte när jag skriver dit. Det här
kan ju sätta stopp för hela min möjlighet att växa och nå ut som bloggare. Det
är verkligen supertrist. Jag har deppat i månader över detta.
Men. Sedan måste man försöka rycka upp sig. Jag kan inte påverka Instagrams algoritmer, eller det faktum att de inte svarar på mejl och meddelanden. Jag måste försöka släppa det som är utom min kontroll.
(Ni ser, jag har lärt mig ett nytt och bättre
förhållningssätt!)
Istället ska jag ta kontroll över det jag har makt över. Som att berätta vem jag är.
Än så länge skriver jag under pseudonymen Miss Mindful.
Så varför avslöjar jag inte vem jag är genast?
Ja, det har sina randiga och rutiga skäl.
Frågan är när ska man
berätta att man är sjuk, eller har varit sjuk, och för vem?
Jag har ju jobbat som journalist hela mitt yrkesverksamma
liv och skrivit om många människors öden. Det jag fick lära mig på journalistskolan
som ung var att man intervjuar inte en person mitt i krisen, man sticker inte
fram mikrofonen på olycksplatsen, eller jagar brottsoffer hemma i deras bostad.
Därför att människor i chock kanske pratar för mycket, säger sådant de sedan
ångrar, eftersom de är i affekt och inte kan inte tänka klart.
Idag har media frångått den här typen av riktlinjer och det
finns snart sagt inga gränser för vad man rapporterar om.
Och bloggvärlden har sina egna regler. Här handlar det ofta
om att dela med sig av det mest privata, sådant man kanske inte ens berättar
för sina närmaste vänner.
Jag vet att många bloggare skriver mitt i sitt
utmattningssyndrom, i sin djupaste depression, ångest och förtvivlan. Jag lägger
ingen värdering i om det är rätt eller fel. Vill man blogga när man mår som
sämst får man göra det.
Under min utmattning följde jag några bloggare som bloggade naket och uppriktigt om sin utmattning när de var som sjukast, och det hjälpte mig när jag var sjuk. Jag kände mig mindre ensam. För trots att utmattningssyndrom är den vanligaste folksjukdomen idag, håller de flesta det hemligt att de har drabbats. Jag kände ingen annan som hade eller haft utmattningssyndrom. Och det var skönt att läsa om en människa som gick igenom samma sak.
Men själv var jag inte bekväm med att berätta där jag låg i
sängen och inte orkade resa mig. För jag visste med mig att under min
skämtsamma yta fanns en skör person som aldrig visar något utåt. Jag skulle sluta
sova om någon skulle försöka komma åt mig, kanske skada mig.
Jag ville skydda mig själv. Om jag skulle ha en chans att
läka behövde jag göra det ifred. Så jag skrev inte en rad på flera år, och
berättade bara för de absolut närmaste att jag var sjuk.
Jag har en kollega som blev svårt sjuk i cancer och inte ens berättade det för sina närmaste. Hon ville inte dra ner humöret på sin omgivning. Men när hon dog blev hennes vuxna barn väldigt uppbragda, eftersom de kände sig förda bakom ljuset. De hade inte fått hennes förtroende, och det smärtade dem.
Jag skulle inte ha kunnat dölja för mina närmaste att jag
var sjuk, det är lite svårt när man är sängliggande under ett helt år. Men även
om jag hade kunnat dölja det, skulle jag berättat för de som stod mig närmast.
Det kändes bäst för mig.
I höstas hade jag varit sjuk och under rehabilitering under flera år, och kände mig äntligen frisk. Då startade jag den här bloggen. My mindful living. Mitt nya liv i lugnare takt i mitt lilla hus vid havet. För att inspirera mig själv och er följare att leva mer närvarande och i harmoni med kropp och själ.
Naturligtvis kan jag fortfarande inte veta om jag får ett återfall och blir sjuk igen, men jag känner mig tillräckligt stark för att kunna ha distans till vad som hänt. Jag har sorterat mina tankar och känslor och skissat på en plan för vad jag vill med den här bloggen.
Nu när jag har bloggat ett halvår känner jag mig mogen att ta nästa steg. Jag har börjat berätta för fler och fler vänner att bloggen finns. Jag har en stor vänkrets och en del har blivit förvånade eftersom de inte vetat att jag har varit allvarligt sjuk.
Så det här är en förklaring till alla er som undrar varför
jag bloggar anonymt.
Nästa steg blir att offentliggöra bloggen helt och hållet och
driva den i mitt eget namn. Den kommer fortfarande att heta My mindful living,
så ni följare hänger med, men mitt alias kommer att ändras från Miss Mindful
till mitt eget namn.
När man bloggar i sitt eget namn öppnas många nya dörrar.
Det är egentligen först då man har en chans att nå ut på riktigt.
Men jag är inte riktigt redo för detta steg ännu. Men snart så.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Igår gjorde jag något riktigt roligt. Vi gav oss ut på en spontanutflykt i det vackra vädret. Satte oss i bilen och körde längst med Roslagskusten. Vi hade inget slutmål, men hamnade på Forsmarks bruk. En idylliskt litet samhälle med hus från 1700-talet.
Här upptäckte jag ett nytt smultronställe längst upp i Roslagen.
I Forsmark ligger vitkalkade smedbostäder på rad längst med
Bruksgatan smyckade med vackra, välvda fönster. De leder upp mot den vita
kyrkan på ena sidan, och mot herrgården på den andra. Givetvis noga uträknat av
arkitekten Jean Eric Rehn, som ville visa på att inflytandet delades mellan den
profana och den andliga makten.
En gång i tiden var detta ett livaktigt litet samhälle. Bruket
anlades av kronan 1570, men man tror att bönderna i Forsmark tillverkade järn
här redan under 1400-talet. Kraften till bruket hämtades från den glittrande Forsmarksån.
På 1600-talet kom vallonerna till Forsmarks bruk och tog med
sig både kunskaper och nya metoder som ökade produktionen och höjde kvalitén.
Snart var järnet mer värt än guld.
Men 1719 brändes Forsmark ner av ryssar i samband med
rysshärjningarna. Bara kyrkan och ett par boningshus klarade sig. Efter branden
fick Forsmarks bruk åtta års skattefrihet för att kunna återuppbygga bruket.
Tre år senare var stångjärnsproduktionen igång igen.
Under senare delen av 1800-talet moderniserades den svenska
järnhanteringen. Nya metoder konkurrerade ut de hantverksmässiga. Forsmarks
bruk avvecklades.
Idag har bruket omvandlats till gemytliga bostäder och arbetsplatser.
Men platsen är även ett omtyckt turistmål. Värdshuset har fortfarande öppet och
serverar mat, och hyrs ofta ut för bröllopsfester.
Vi flanerar runt och fotograferar i solen, och sedan äter vi
en god lunch inne i det smakfult inredda värdshuset. Därefter letar vi efter
kaféet, men det visar sig ha stängt för säsongen.
Men vilken pärla detta är, säkert ännu mer välkomnande på
sommaren när handverksbutiken, experimentverkstaden för barn och bruksmuséet har
öppet.
Men för mig passade det perfekt att besöka Forsmark så här
en dag i februari. Vi var i stort sett själva i den pittoreska bruksidyllen,
och kunde njuta av vyerna och tystnaden, det gav en riktig energi-boost. Det
gick inte att ta miste på att arkitekten bakom samhället hade ett öga för det
sköna. Alltsammans andades Feng shui, även om Jean Eric Rehn kanske inte kände
till den kinesiska läran när han skapade samhället. Han hade studerat i Paris
och var inspirerad av solkungen och antiken och anses vara skaparen av den
gustavianska stilen i Sverige. En spännande man som du kan läsa mer om nedan.
Det var länge sedan jag kände att jag verkligen laddade
batterierna så här pass mycket.
Även om jag gärna återhämtar mig hemma, så är det ibland
energigivande att få nya intryck utifrån.
Forsmark är ett riktigt smultronställe som jag gärna
återvänder till. Jag kan rekommendera det varmt!
Har du något smultronställe?
Jag blir glad för en kommentar.
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Läs mer om arkitekten bakom vackra Forsmarks herrgård med
omnejd:
Ibland känner jag mig överväldigad av intryck, surrande
tankar och negativa känslor.
Tiden rinner mellan mina fingrar och stressen jagar mig.
Och jag vet att om jag inte bromsar så är väggen nära igen.
Men stillheten är närmare än man tror. Jag brukar blunda och föreställa mig att jag sitter vid havet. Eller så går jag ner och sätter mig på bryggan.
Tricket är att fylla på med energi förskott. Att skapa
stillhet. För oron och stressen kommer oinbjudna i alla fall.
Så hur gör man då? Hur skapar man stillhet mitt i kaoset?
Här kommer mina tips på att skapa stillhet:
Avsätt 10 minuter per dag.
Bestäm en tidpunkt på dagen, när du vaknat, före
sänggåendet, på bussen till jobbet, eller efter middagen. Ofta är det lättast
att komma till ro efter någon form av rörelse.
Pricka in måldatum i almanackan om 8 veckor, då
sitter din nya vana och du märker effekt.
Välj en teknik för stillhet, meditation,
avslappning, kroppsskanning, mindfulness eller bara vara.
Välj en plats att sitta eller ligga på, sängen,
favoritfåtöljen, meditationspallen, eller en hög med kuddar.
Sätt dig, tänk på en naturbild, koncentrera dig
på andningen och sedan på vad du hör, vad du känner och vad du tänker. Sätt
namn på tankarna tex. jobb, familj, sjukdom osv. Släpp tankarna efter hand och
reflektera över vad du varit upptagen med idag.
Ta några djupare andetag och fånga friden mellan
tankarna. Lyssna på tystnaden. Märk hur känslorna kommit och gått och att allt
förändras. Res dig upp och stretcha, möt sedan resten av dagen.
Vad händer när man skapar stillhet i vardagen? Jo, min erfarenhet är att man läker och utvecklas som människa. Jag har blivit säkrare i mig själv, och känner mig lugnare inombords sedan jag började att prioritera återhämtning.
10 minuter har man alltid och att sätta sig ner och sluta
ögonen kostar ingenting. Man behöver inte åka på retreat, spa eller yogaläger
för att ta hand om sig. (Även om det är trevligt också.)
Det viktigaste tror jag är att det blir en daglig rutin.
Jag varierar mellan att köra en avslappning och att meditera
eller bara sitta på bryggan och ta in naturen runtomkring.
Att sitta med en kopp te framför brasan, att slå sig ner på
en bänk i en park, att njuta en latte på kafé, att unna sig sovmorgon, att
ligga i barnets position på yogamattan, att basta, att sola, att simma i en sjö
vid skymningen. Det finns massor av sätt att koppla av på som innehåller ett
mått av frid och lugn.
I vår moderna värd, utan gräns mellan jobb och fritid, där
vi är uppkopplade hela tiden, jämför oss med ouppnåeliga ideal på social medier
och har höga krav på oss från alla håll är stillheten motgiftet vi alla
behöver. För skapar vi oss inte stillhet får vi betala med lidande, stress,
smärta och livsleda.
Så vad väntar du på? Gör som jag, skapa mera stillhet i din vardag.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
När jag läser min dagbok ser jag ett mönster. Allt går rakt
in, all negativ energi som jag möter och jag blir trött, får migrän och svårt
att sova. Jag sätter inte upp en gräns i tid utan fokuserar på att andra ska
vara glada. Jag nedprioriterar mina egna behov. Det här går på autopilot. Det är
ett beteende jag har med mig sedan barnsben.
Du kan kalla det HSP eller Medberoende, eller bara fokus på
omgivningen snarare än på sig själv. Jag tror inte det går att lära om så
tillvida att jag skulle lyckas reagera annorlunda i stunden, däremot kan ökad
reflektion leda till att jag hittar strategier för att minimera skadan.
Jag uppfattas nästan alltid som glad även när stämningen i
rummet är dålig. En annan person kanske skulle bli sur på direkten, markera sin
ståndpunkt, slå näven i bordet eller lämna rummet. Men jag får inte kontakt med
sådana känslor.
Istället tar jag med mig allt negativt hem, lagrar det och
vänder det inåt. Jag blir trött och sjuk och anklagar mig själv för att vara
trött och sjuk. Hur andra känner och mår har jag ingen kontroll över och jag
känner mig maktlös.
Genom att förstå mig själv bättre och hitta strategier för
att utvecklas kan jag öka min resilience, min motståndskraft.
Därför punktar jag nedan några redskap som jag börjat ta
till för att må bättre, bli mindre dränerad, trött, orolig och uppjagad. Kanske
kan du ha hjälp av dem du med om du ofta känner dig trött efter att ha umgåtts
med andra.
Lyssna till dina egna behov. Även om du lägger dem åt sidan i stunden, ta en paus efteråt och reflektera över vad du själv behöver för att orka.
Vid stora sällskap, prova att vara tyst, lyssna, spar energi. Du behöver inte underhålla alla i parti och minut.
Om du blivit onormalt trött, få inte panik, du har en dålig dag. Det går över. Skuldbelägg dig inte för att du är trött – acceptera det. Släpp fram känslan så går den fortare över.
Måla inte upp ett katastrof-scenario. Tänk inte så långt framåt. Ta ett steg i taget. Kanske har du blivit dåligt behandlad förut och tror att det ska bli likadant nu. Utgå från att det blir annorlunda den här gången, annars blir det lätt en självuppfyllande profetia.
Om inte genast, så efter lite eftertanke, sätt gränser, du måste inte vara alla till lags. Var ditt livs chaufför, sätt dig i framsätet och ratta ekipaget mot målet du satt upp. Stå på dig, annars gör någon annan det.
Tänk efter vad som utlöste tröttheten. Kan du ändra på något till nästa gång?
Berätta för andra att du har en utmattning i bagaget. Då slipper du leva upp till krav du inte klarar av.
Var med dig själv en stund på morgonen innan du tar in omvärlden. Leta rätt på dig själv varje dag. Skriv dagbok, och läs den, för att få syn på dina egna tankar.
Undvik energitjuvar eller minimera kontakten med dem.
Hitta ditt eget interna locus of control. Tidigare har du känt dig maktlös många gånger eftersom du fokuserat på sådant som du saknat kontroll över. Lär dig släppa allt du saknar kontroll över, och fokusera på det som du har makt över, dina behov och dina mål. Ta makten över ditt liv. Det ökar känslan av mening i livet.
Jag blir glad för en kommentar! Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Det är när man mår bra som man ska upprätta en krisplan sägs det. När man mår dåligt tänker man inte klart, utan behöver akut hjälp. Då kan det vara bra att ha en plan att luta sig mot. Jag minns att min läkaren pratade om vikten av en krisplan när jag gick in i väggen, men det blev aldrig av att jag upprättade en, trots att det är länge sedan.
Men eftersom jag börjar jobba nu, och stressen ökar på mig,
tycker jag att det är dags.
En krisplan ska innehålla de åtgärder som man måste vidta när man mår dåligt. En sådan plan kan se olika ut från person till person, beroende på vad man lider av, och vad som brukar fungera. Men jag skissar upp min här, så kanske du kan hämta några tips från den till din egen plan, om du inte redan har en. Har du en krisplan får du gärna lämna en kommentar med tips på vad som kan vara klokt att inkludera.
Jag tänker skriva in min plan i min dagbok, så att jag har den nära tillhands om jag skulle få symptom på att jag börjar känna mig oroväckande stressad och går upp i varv, eller om jag tappar för mycket energi och blir orkeslös.
Här kommer min krisplan:
Om jag får symptom på stress som hjärtklappning, frekvent migrän, återkommande sömnproblem, tinnitus och för mycket tankar som är svåra att stänga av, ska jag:
Sluta med kaffe och ersätta med te på Helig basilika som är lugnande.
Ta KSM66 med Ashwagandha rot, som sänker kortisolet och lugnar ner.
Meditera varje dag 15 minuter.
Promenera varje dag i solen.
Gör en avslappningsövning på eftermiddagen.
Yinyoga före läggdax. Det är en mjuk stretchyoga som lugnar ner systemet.
Var tyst så mycket som möjligt. Att prata stressar.
Mobilfasta när det går.
När jag märker att jag stressar upp mig, ska jag pausa. Reflektera. Kan jag vända på tanken som stressar? Få distans.
Göra något annat på helgen, träffa en vän, satsa på miljöombyte. Få in ny energi utifrån.
Titta på ett roligt tv-program, slösurfa på någon nöjessajt som roar och distraherar. Ta en paus från att vara problemlösare.
Om min energi tar slut och jag känner mig väldigt trött:
Satsa på sovmorgon.
Göra en avslappning på eftermiddagen.
Boka av allt som inte är nödvändigt. Även sådant som är roligt.
Mata inte katastroftankarna. Att jag är trött behöver inte betyda att jag är på väg in i väggen. Tvärtom. Nu har jag verktyg att bromsa, och har vett att vila mig i form tills jag kommer på banan igen. Ofta kan det räcka med en god natts sömn, lite lugnande te och några avslappningsövningar, så känns allt bättre igen.
Läs igenom hela krisplanen och agera efter den!
Om inget av krisplanens råd hjälper är det dags att kontakta doktorn. Jag hoppas att det inte ska behövas för min del. Men så klart finns ju den utvägen också som de andra livlinorna inte visar sig funka.
Hoppas du har nytta av detta! Nu går vi mot en frisk och balanserad vår, eller hur!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Efter lång tid hemma för att läka mitt utmattningssyndrom
ska jag nu börja jobba.
Det känns bra. Eftersom jag varit utan sjukpenning nästan hela tiden jag har varit sjuk behöver jag tjäna pengar. Det är sjukt med ett samhälle där sjuka inte får sjukpenning, men jag vill försöka lägga den ilskan bakom mig och istället fokusera på det som är positivt. Jag har hittat ett jobb!
Att hitta ett jobb när man varit sjuk i utmattningssyndrom
är inte det lättaste. Jag har varit öppen med min diagnos och hittat en
arbetsgivare som är okej med det. Det skulle vara svårt att låtsas som ingenting. Det är ett
faktum att jag fortfarande måste vila en del varje dag för att orka. Men jag är
naturligtvis mycket bättre än när jag var som sjukast och inte ens orkade kliva
upp ur sängen.
Min plan nu är att hålla fast vid mina rutiner, och vila tio
minuter både på förmiddag, och eftermiddag. Ta en promenad på lunchen, och
prioritera bort allt som inte rör jobbet i möjligaste mån.
Det kommer att gå eftersom jag får arbeta hemifrån flera
dagar i veckan.
Jag tänker fortsätta att äta nyttigt, undvika socker, (jag
har ju mitt sockerfria år), och dricka te istället för kaffe, för att behålla
ett jämt blodsocker och undvika trötthetssvackor.
På helgerna tänker jag inte planera in något utan det är
vila som gäller, gärna vara utomhus mycket, det blir ju lättare nu med vår och
sommar som kommer.
Dagsljus och frisk luft brukar pigga upp.
Livsbalans
Jag tänker försöka att inte stressa upp mig, utan jobba på i
lagom takt. Märker jag att jag blir orolig gäller det att mota oron på porten
direkt. Oro leder till sömnproblem och då blir jag tröttare direkt.
Utmaningen blir att inte stressa och varva upp, men inte
heller sjunka ner i energilöshet.
Att uppnå energibalans är det jag strävar efter, vilket är
lättare sagt än gjort. Är det någon av er läsare som har bra förslag på hur man
ökar energin på ett hållbart sätt, får ni gärna tipsa och kommentera!
Men ett nytt jobb innebär inte bara ökad belastning, jag tror
det kommer att ge ny energi också, att få prova en ny yrkesroll, och få nya
kollegor.
Men mycket annat lockar, som att få känna mig ekonomiskt
självständig och därmed mera vuxen igen, efter att ha levt på min man under min
sjukdomstid. Att få vara ute och köra bil som jag älskar, skriva igen, om än i
annan form, nu som kommunikatör,(tur att jag har bloggen för mer kreativt
skrivande), men också få vara med om att bygga upp en ny verksamhet.
Idag är det inte ovanligt att folk gör en omstart på arbetsmarknaden, de flesta som jag känner som börjat som journalister gör något annat idag. Inte för att de varit sjuka, eller längtat efter ett nytt yrke, utan därför att mediebranschen haft pyspunka. Och det är fler branscher som luften snart går ur, så att våga testa något nytt tror jag är en framgångsfaktor.
Jag kommer att uppdatera här hur det går. Känner mig lite som Bambi på hal is! Wish me luck!
Men först ska jag upprätta en krisplan, en plan för vad jag
ska göra om jag märker att jag börjar må dåligt igen. Mer om den i nästa
inlägg!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!