Går du omkring med känslor som du önskar att du kunde bli kvitt? Samma här.
Den senaste tiden har jag gått runt och varit irriterad, utan att förstå varför.
Om jag bara kunde låta bli att vara så ilsken och arg. Hur blir man glad och positiv snabbt? Finns det någon mirakelmedicin?
För att ingen ska märka hur sur jag är håller jag mig undan och hoppas att de trassliga känslorna ska gå över. Jag kan inte begripa varför jag är på så uruselt humör, solen skiner och jag har ledigt och allt borde vara toppen.
Men jag är alldeles svart inuti. Samtidigt skäms jag väldigt mycket över hur jag känner.
Men så pratar jag med en vän som säger att det är ju inte alls konstigt att jag är arg.
Det har blivit för mycket. Igen. Och jag var inte uppmärksam på signalerna.
Ilska och irritation är tidiga tecken på att man behöver bromsa. Sakta in. Du måste ta hand om dig själv, säger min vän.
Så jag lyder hennes råd. Jag går långa promenader ensam och simmar, långt ut i havet.
Långsamt börjar jag förstå varför jag känner som jag gör.
Ibland behöver man lite egentid för att reda ut sina tankar.
Jag har behov, grundläggande behov som inte blivit tillgodosedda. Behov av vila och egentid men även spontanitet och närhet.
Mina behov har fått stå tillbaka återigen för att andras behov varit mer akuta.
Det är nu jag får lära mig det grundläggande som jag tidigare missat.
Man ska inte trycka ner sina känslor, då bubblar de upp vid ett senare tillfälle, eller yttrar sig i form av någon sjukdom.
Man ska känna känslorna och sedan ska man reflektera över vilka behov de maskerar.
Vad saknar jag? Vad vill jag ha mer av?
Sedan ska man gå till handling. Hur kan jag försöka skapa mer av det jag saknar i mitt liv just nu?
Om det finns något man kan göra, minskar känslan av maktlöshet, och frustrationen och irritationen försvinner.
För mig funkade det faktiskt. Min ilska är som bortblåst!
Prova du också!
Glöm inte! Dina känslor maskerar dina behov.
Sedan jag börjat ta bättre hand om mig själv, har ilskan försvunnit.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inägget för att kommentera!
Det är svårt att hitta en tårta som både är nyttig samt socker och glutenfri. Men för första gången har jag experimenterat mig fram till en hälsosam tårta som duger att bjuda på, även när det är kalas. Varför inte göra den till midsommar? Här kommer receptet:
Ingredienser:
100 gr mörk choklad
2 rivna rödbetor
12 torkade fikon
2 dl cashewnötter
2 eko-ägg
1/2 tsk vaniljpulver
1/2 tsk flingsalt
1 dl riven kokos
1/2 dl kokosolja
Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader
Smörj en rund form
Smält chokladen 2 min i micron på 360 w
Skala och riv rödbetorna.
Ta fram en matberedare och mixa fikon och nötter. Tillsätt resen av ingredienserna.
Häll allt i formen.
Grädda mitt i ugnen i 10 minuter.
Lossa kakan när den svalnat och placera den på ett tårtaft.
Garnera med koksflarn, färska bär och myntablad.
Servera och njut av allas glada miner!
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Att börja träna efter en utmattning är ett sätt att visa sig
självkärlek. Men hur tar man hand om sig själv på bästa sätt genom träning
efter att ha gått in i väggen?
Jag tyckte det var utmanande att börja träna efter min utmattning.
Minsta fysisk aktivitet gav mig ett migränanfall. Samtidigt märkte jag hur
musklerna försvann och kilona kom krypande när jag inte tränade, så jag ville
ju komma igång. Framförallt blev det en negativ spiral vad gällde min energi,
jag blev inte piggare.
Så hur göra?
Jag började väldigt försiktigt. Första tiden när jag kommit
upp ur sängen tog jag bara en kort promenad runt huset. Satte mig på en stubbe
och blev sittande där. Lät tankarna komma och gå. Helande på sitt sätt.
Nästa steg blev längre promenader. Med naturen runt knuten
var det inte så omständigt. Därefter försiktig yinyoga hemma i vardagsrummet.
Jag laddade ner en app i mobilen och körde det lättaste passet. Fyra övningar i
viloställning. Sedan var jag helt slut.
Under en period gick jag tillbaka till att bara promenera.
När energin började komma tillbaka provade jag qi-gong.
Qi-gong är skonsamt för kroppen och får upp energinivåerna. Kanske bästa
motionsformen för en före detta utmattad. Men det var lite svårt att följa
instruktionerna på mobilen dock. Och att gå iväg till ett riktigt pass med
ledare var jag för trött för.
En tid provade jag även sjukgymnastik, och det bidrog till
att värken i lederna försvann, men jag hade inte tillräckligt med disciplin för
att fortsätta, det var för tråkigt helt enkelt.
Så sammanfattningsvis så var det nog promenaderna som fick
mig på banan igen. Jag gick i ur och skur, året om.
Pulsade i hög snö, stretade fram i ösregn, studsade, nåja,
fram i solen.
Frisk luft, dagsljus och lagom ansträngning var den bästa
medicinen för mig.
Tills jag fick hälsporre. Min övervikt i kombination med
allt för många steg gav mig en värkande fot. Jag fick köpa en motionscykel och
trampa på inomhus istället. Inte alls samma upplevelse, men det enda möjliga
under en tid.
När några väninnor började med yoga i den lokala gympasalen
hängde jag på. Ringrostig till en början, men efterhand klarade jag hela passet
utan att fuska.
I takt med att promenaderna gick lättare insåg jag att det
var dags att börja springa igen. Mina gamla joggingskor hade blivit stela i
sulan efter att ha legat i garderoben i fem år, så jag köpte nya.
Mina nya favvo-skor! Rosa naturligtvis!
Med hjärtat i halsgropen gav jag mig ut i spåret och döm om
min förvåning när jag orkade springa hela rundan. Jag som varit inställd på att
köra intervaller i början.
Att springa var ren eufori, endorfin-påslaget var enormt. Jag hade glömt vilken kick det är att springa. Det slår allt annat.
Nu varvar jag löpturerna med yoga, qi-gong och att vandra.
Vandra är min nya passion, vara ute en hel dag i naturen,
bara gå och låta tankarna flyga fritt. Helt underbart. Under senaste vandringen
var jag ute i fem timmar och gick över en mil. Det kändes inte ens jobbigt.
När jag var som sjukaste och knappt orkade krypa till
toaletten kunde jag inte föreställa mig att jag skulle bli så här bra, få så
här mycket ork tillbaka.
Men jag är rädd om den. Minsta migränkänning och jag vet att
jag måste backa.
Men siktet är inställt på fler och längre vandringar, längre
löpturer, kajakpaddling, simning i klar sjö, yogapass utomhus och qi-gong i
vindens sus.
Att få röra på mig, och känna att jag lever är min belöning
efter alla år av återhämtning.
Så trappar du upp träningen efter en utmattning:
Börja med att promenera runt huset. Vila ofta.
Testa yinyoga, vilande yoga. Allt du behöver är
en yogamatta. Det finns gratis instruktioner på nätet.
Ta med picknick så att du kan promenera längre,
med avbrott för pauser.
Testa Qi-gong. Träningen är skonsam och ökar
energin.
På vårdcentralen kan du få remiss till
sjukgymnastik. Bygg muskelstyrka.
Köp en motioncykel. Jag köpte min på Blocket.
Träna upp konditionen.
Promenera längre sträckor. Lyssna på poddar som
peppar.
När du är tillräckligt stark: dansa, spring,
vandra eller åk längdskidor.
Njut av din nya energi.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Det finns en mening med allt som händer. Meningen med min
utmattning var kanske att jag skulle föra mina erfarenheter vidare? Nu har jag
i alla fall snickrat ihop en cirkel som jag själv behövt både före och efter
min utmattning.
Cirkeln vänder sig till dig som brottas med stress eller som
redan blivit utmattad på grund av den. Vare sig du vill bromsa stressen eller
komma tillbaka till livet.
Jag är ett levande bevis på att det går att bli frisk från
utmattningssyndrom. Under resans gång har jag skaffat mig många verktyg för
återhämtning som jag vill dela med mig av.
Under cirkelns sex tillfällen finns flera möjligheter att
arbeta individuellt med just dig. Men också en chans att dela erfarenheter med
andra i samma situation.
Det finns forskning som visar att utmattade tillfrisknar
snabbare om de får dela sina erfarenheter i grupp. Att prata om det som är
jobbigt, att höra andra dela sin historia i en trygg miljö, det är läkande.
Vi utgår från inlägg jag skrivit här på bloggen, så du kan läsa på redan nu om du vill. Men det blir även övningar i grupp och läxor som tar dig framåt.
Jag kommer även att referera till rapporter och böcker om stress, som jag läst i mitt jobb som hälsojournalist. Cirkeln är ett samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan Stockholms län.
Den är online, så du kan delta vart du än bor i landet. Min förhoppning är att du ska få mer energi, bli piggare och må bättre efter cirkeln.
Vad hände egentligen innan jag gick in i väggen? Vilka
prioriteringar gjorde jag i mitt liv?
Det kan vara bra att synliggöra sina prioriteringar i
vardagen, för att få syn på vad man lägger tid på. Det du lägger mest energi
på, leder dig framåt.
Och sedan kan du fundera över dina mål. Stämmer dina dagliga
prioriteringar överens med dina mål?
Jag går fem år tillbaka. Hur såg mitt liv ut? Jag pendlade
mellan sjukhus för att hjälpa de som stod mig nära så mycket jag kunde. Jag sov
över hos vänner för att ha nära till sjukhuset, min sömn var dålig och jag hade
ofta migrän som jag dövade med migräntabletter. Jag hade hjärtklappning, yrsel
och svårt att varva ner.
Som en blixt från en klar himmel drabbades jag även av panikångestattacker,
för första gången i mitt 50-åriga liv.
Det kändes som om jag höll på att falla igenom, förlora
greppet, falla fritt.
Men det fanns ingen möjlighet till att vila, jag var mitt
uppe i en flytt och behövde stuva ner mitt liv i kartonger. Mitt frilansjobb
hann jag knappt med och fönsterkuverten samlades på hallmattan, och jag började
gruva mig för om jag skulle kunna betala mina räkningar.
I bakhuvudet gnagde en sorg över att jag kom längre och
längre bort från mitt mål, att skriva min uppföljare till min första roman som
fått så fina recensioner.
Mitt mål och det jag prioriterade min tid på hade ingen
kontakt.
Så vad hände?
Jag nådde aldrig målet. Jag gick in i väggen och blev sjuk i
fem år istället.
Det jag hade lagt min tid och min energi på hade jag drivit
mig rakt ner för ett stup.
Det är en sorglig historia, men lärorik.
Hur ser det ut i ditt liv? Vad lägger du tid och energi på?
Tar dina ansträngningar dig mot dina mål?
Ofta styrs vårt liv inte av våra mål, utan av en massa
måsten. Måsten som vi ofta är omedvetna om att vi prioriterar. Måsten som vi
inte granskat och ifrågasatt, och som vi kanske inte skulle acceptera, om vi
var medvetna om dem.
Våra omedvetna måsten grundar sig i den personlighetstyp vi
är. Beroende på vår läggning har vi olika svårt att sätta gränser, värna våra
behov och prioritera våra egna mål.
Så mitt råd till dig som är stressad, eller försöker
återhämta dig från en utmattning är;
Lista dina dagliga prioriteringar. Skriv ner dina mål.
Undersök sedan om de matchar.
Övning – Energidagbok:
Spalta upp hur mycket tid/energi du lägger på de olika
aspekterna av ditt liv.
Skriv sedan hur mycket energi du får tillbaka på respektive
punkt.
Finns det en balans mellan vad du ger och vad du får?
Din kärleksrelation om du har någon
Din familj, släkt och dina vänner
Ditt jobb/daglig sysselsättning
Ekonomi
Dig själv och din hälsa
Ditt boende
Dina intressen/fritid
Dina mål, din personliga utveckling
Exempelvis
Min kärleksrelation – tar mycket energi – men ger
också mycket energi tillbaka
Min dagliga sysselsättning – tar nästan all
energi – men ger lite energi tillbaka
Mina mål hinner jag inte ägna någon tid – det tar
mycket energi i form av besvikelse/sorg.
På de punkter där du ser att det finns en obalans. Att de
slukar mer energi än de ger dig, markera dem med en överstrykningspenna.
Det är dessa punkter du ska jobba med framöver, för att se
hur du kan nå en bättre balans.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Jag är ett maskrosbarn och det har påverkat hela mitt liv. Även min stresströskel.
Om du känner dig väldigt stressad eller om du har en utmattning i bagaget kan det vara klokt att ta reda på varför du lätt stressar upp dig.
Ofta hänger det samman med vem du är.
Det finns fem typer som är mest vanligt förekommande bland
de som går in i väggen, är min erfarenhet.
Känner du igen dig i någon av dem?
Prestationsprinsessan
Detta är en person som gillar att driva sig
själv hårt, som presterar på topp och ofta tävlar både på jobbet och hemma.
Beröm från chefer och lärare brukar vara vanligt, liksom höga betyg och
utmärkelser av olika slag. Det här triggar prestationsprinsessan att prestera
ännu hårdare.
Tills slut kan det bli för mycket jobb och
för lite återhämtning.
I grunden har en prestationsprinsessa ofta
en dålig självkänsla och har svårt att känna sig nöjd med att bara vara. Att
vila skapar rastlöshet och oro.
Men jag är också en person som gärna vill hjälpa andra, ibland även när jag inte orkar.
2. Florence Nightingale
Detta är en person med mycket empati och medkänsla med andra. Personen upplever glädje av att få hjälpa andra. Ofta får personen mycket kärlek tillbaka då andra människor upplever henne eller honom som omtänksam, hjälpsam och varm. Det här är en person med mycket vänner och ständigt en inbjudan till kalas i brevlådan. Att ge till andra betyder att få mycket tillbaka själv. Men om den medkännande personen ska ta hand om personer med en alltför tung problematik som aldrig blir bättre, eller om det blir för många hjälpbehövande i bekantskapskretsen, då riskerar den här personen att dräneras på energi.
3. Neurotikern
Detta är en person med mycket inre oro,
ångest eller depression.
Den inre oron är hela tiden närvarande och
om något orosmoment försvinner, hittar den här personen snart något nytt att
oroa sig över. Hela dagen kan bli ett projekt för att undvika orosmoment och
skapa rutiner som tryggar och lindrar ångesten.
Om yttre faktorer som problem på jobbet
eller i skolan, eller som nu, en coronakris adderas, finns det en risk att det
blir för mycket. Personer som oroar sig mycket löper större risk att braka in i
väggen eftersom de har små energireserver vid yttre kriser.
4. Maskrosbarnet
Professor Marie Åsberg som myntat begreppet
Utmattningssyndrom, menar att maskrosbarn, människor som växer upp i
dysfunktionella familjer, utvecklar ett särskilt stressystem. Deras stressystem
är redan som barn nedskruvat för att de ska klara av mycket stök och bråk
hemma. När de blir vuxna klarar de därför mer stress än andra, men när det väl
blir för mycket brakar de ihop fullständigt och går hårdare in i väggen än
andra. De har då inga energireserver kvar alls.
5. Orkidébarnet
Människor med HSP, som är högkänsliga, tar
in fler intryck och blir lättare uttröttade. Därför går de oftare in i väggen
än andra. Särskilt om de inte lärt sig att de har ett större behov av
återhämtning och ser till att pausa ofta.
Kanske känner du igen dig i flera av typerna? Det gör jag. Jag är en blandning av prestationsprinsessa, Florence Nightingale och Maskrosbarn.
Men vad gör man då om man inser att man har
en ökad känslighet för stress?
Här kommer några anti-stress tips:
Jobba på själskänslan. Gemensamt för alla
typerna är att de har en vacklande självkänsla. Ett gott självförtroende ofta,
men svårt att känna att de duger som de är utan att prestera, ta hand om andra
och medla i bråk. Du måste ha målet att du duger, och träna på att bara vara.
Lägga in återhämtning varje dag. Om du är extra
känslig för stress, måste du se till att du har en reserv av energi att ta
till. En sådan reserv får du om du tar många pauser, mediterar, tränar
avslappning och promenerar utan mål och utan att räkna dina steg.
Sätt dig själv i centrum under en period. Ta
reda på vad just du behöver för att må bra.
Iaktta dina tankar. Och när du vet vilka tankar
som ofta drar ner dig, se till att stoppa dem innan de vuxit till stora
åskmoln. Meditation där man iakttar sina tankar kan vara ett sätt att bli
medveten om de tankar som snurrar runt, runt i huvudet. Att skriva ner sina
tankar är ett annat sätt att synliggöra dem.
Fokusera på det du vill ha mer av. Ju mer du
fokuserar på det du vill känna, tänka och göra, desto mindre utrymme får
negativa tankar som drar ner dig. Tankar där du slår ner på dig själv,
förminskar dina behov och oroar dig för sådant som är onödigt.
På senare tid har jag blivit allergisk mot stress och känslig för intryck. Det är ett resultat av utmattningen.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Choklad är det bästa jag vet. Men det är svårt att hitta bakverk som är goda när man är sockerfri. Men här bjuder jag dig på två av mina bästa recept. De innehåller varken socker, gluten eller laktos. De är perfekta för dig som älskar choklad, men försöker dra ner på sockret, som är diabetiker eller är gluten- eller laktosintolerant.
Chokladbollarna är perfekta att ha med på utflykten till skogen eller havet. Packa ner dem i en plastbox och lägg dem i ryggsäcken tillsammans med en termos kaffe. Kladdkakan är så god att den skulle kunna serveras på konditori. Den passar till kalas. Eller när du vill fira dig själv lite extra, för att du har klarat ännu en månad utan socker eller uppnått något annat mål som du satt upp.
Välkommen till min värld av choklad!
Miss Mindfuls sockerfria chokladbollar
4 dl mandelmjöl
20 dadlar utan kärnor
1 dl kakaonips
2 dl kakao
2 msk honung
2 msk kokosolja
1 tsk vaniljpulver
1 tsk espresso
en nypa salt
Mixa alla ingredienser i en matberedare. Forma till bollar. Rulla i kokos eller bipollen. Blåbärspulver, lingon eller lakritspulver är också gott att rullar bollarna i, om du vill variera dem.
Miss Mindfuls sockerfria kladdkaka
230 gram svarta bönor
15 dadlar utan kärnor
4 msk kakao
4 msk flytande honung
2 tsk vaniljpulver
2 tsk bikarbonat
100 gram smör
150 gram mörk choklad 70 % av god kvalitet
2 ägg
Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader
Skölj bönorna och mixa dem i matberedare med dadlarna.
Blanda i kakao, honung, vaniljpulver och bikarbonat. Mixa till en jämn smet.
Smält smöret och chokladen.
Blanda allt och häll sedan i en smörad form.
Grädda i mitten av ugnen i 20 minuter.
Låt stelna och svalna före servering.
Njut med vispad laktosfri grädde.
Den här kladdkakan är så god att den skulle kunna serveras på konditori, en riktig läckerbit.
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
När jag fick en tjänst där jag får arbeta hemifrån, blev jag överlycklig. Jag har alltid drömt om att få arbeta hemma, men oftast jobbat på kontor.
Ibland har jag arbetat i öppna landskap och jag har hatat
det. Jag är typen som behöver tyst omkring mig för att kunna koncentrera mig,
och att höra kollegor tala i telefon, snacka med varandra, snörvla och hosta
har gått mig på nerverna.
Det är jag som har svårt att sortera intryck, jag vet.
Nu äntligen har jag ett eget hemmakontor, med ergonomiska
kontorsmöbler och helt inrett i mina älsklingsfärger.
Men nu har det dykt upp ett annat problem. Jag vill inte gå
härifrån.
Det blir jobb både på kvällar och helger, och det var då jag
satte fingret på problemet för oss återhämtare. Många som gått in i väggen är
prestationsprinsessor. Vi älskar att prestera och vill gärna visa framfötterna.
Problemet när vi jobbar hemma är att ingen chef ser hur
mycket vi faktiskt jobbar och kan bromsa, inga kollegor drar med oss på fika,
kort sagt, det är lätt att jobba ihjäl sig och hamna nära den där väggen igen.
Därför punktar jag några saker som kan vara viktiga att
tänka på för oss som är känsliga för stress. Det handlar inte om att vi måste
ha struktur för att jobba mer effektivt. Något som många andra brottas med som
jobbar hemma på grund av coronaviruset just nu. Som slösurfar och tar för långa
sovmornar, som vänder på dygnet och fikar mest hela tiden.
Nej, det här är tips för oss som tvärtom har tendensen att
begrava oss i jobb om vi får chansen.
Tips för
stresskänsliga som jobbar hemma
* Fika inte vid datorn, lockande jag vet, men du behöver en
paus.
* Kläm in någon fysisk aktivitet varje dag, så att du får ur
stressen ur kroppen.
* Ät en ordentlig lunch.
* Inse att du inte behöver svara på alla mejl genast.
* Du behöver inte höras mest på alla Skype-möten, luta dig
tillbaka och lyssna.
* Om din chef har sagt att du ska vara ledig på helgen, lyd
rådet.
* Gå ut en stund och försök notera vilket väder det är,
hittar du några vårtecken?
Om jag själv lyder råden? Jag försöker, men det går väl
sådär… Men nästa vecka, då så!
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Älskar formgivningen av denna bok! Rosa rosor, pioner, nejlikor och andra blommor.
BOKTIPS
Du också?
Utmattningssyndrom
Marlene Gustafsson
Idag har vi för första gången i historien lika många som
blir sjuka av stress som blir hjärtsjuka. En miljon svenskar lider av psykisk
ohälsa och stress. Hälften av alla som blir sjukskrivna har psykisk ohälsa i
någon form.
Våra hjärnor orkar inte med tempot i vårt samhälle.
Marlene Gustafsson har mött många utmattade i sitt arbete
inom företagshälsovården.
Nu har hon samlat alla de råd hon brukar ge till sina
klienter.
Det här är en heltäckande och pedagogisk bok som ger
vägledning allt från de första symptomen till faktorerna bakom utmattningen,
till råd om hur man rehabiliterar sig från utmattningssyndrom.
Förutom Marlenes egen historia av stress, ges en längre
intervju med Karin som haft ett regelrätt utmattningssyndrom och varit
sjukskriven i tre år, och Erik som jobbat inom den prestationsinriktade
IT-branschen och kraschat. Deras berättelser blir fina komplement till Marlenes
egen livsberättelse. Förenklat kan man säga att medan Marlene blev sjuk av inre
oro och stress, insjuknade Karin på grund av sin roll som anhörig till sjuka
föräldrar, medan Erik blev sjuk av för mycket press på jobbet.
Tre olika sätt att bli utmattad på som alla gett dem
beståenden utmaningar att hantera intryck, krav och stress.
Marlene serverar många bra förslag på hur man mår bättre, allt
från vila, promenader och löpning till mental träning.
Hon berättar också att hon själv testat både anti-depressiva
och sömntabletter, men egentligen tycker att de fysiska aktiviteterna och vilan
gett henne mest läkning.
Jag älskar verkligen den här boken! Den känns komplett, och
den är dessutom vacker!
Jag önskar att jag skrivit den själv.
Marlene har anlitat den professionella grafikern Märit
Jonsson, som gjort designen med blomsterspråket och det fungerar förträffligt.
Skönhet är ju en så viktig komponent när man ska tillfriskna
från utmattningssyndrom.
Rosor ger tankevila, pepp och tröst och påminner om naturens växtkraft.
Min enda invändning är rådet Marlene ger baserat på
rekommendationer från Karolinska institutet, att man ska börja arbeta så fort
som möjligt med utmattningssyndrom.
Det tror jag är fullkomligt fel! Att självkänslan tar stryk av att man är hemma, är möjligen sant. Men att tvinga en sjuk människa att arbeta leder inte till tillfrisknande. Jag tycker snarare det visar på brist på respekt för tillståndet, att det inte skulle handla om en sjukdom, utan något inbillat. När man är sjuk ska man vara hemma och vila, när man är frisk ska man arbeta, enligt mig. För mig gäller det alltid, oavsett om man har Corona eller utmattningssyndrom. När jag var sjuk i utmattningssyndrom var jag väldigt glad över att inte bli tvingad att arbeta under den tiden. Nu arbetar jag heltid och min självkänsla är intakt.
Givetvis kan man vara lindrigt sjuk, och det är sant det som Marlene säger att ju tidigare man bromsar, desto kortare blir sjukdomsförloppet.
Med det sagt skulle jag rekommendera den här boken till alla
som är på väg att bli sjuka, håller på att återhämta sig, eller är anhöriga
till någon med utmattningssyndrom.
Det är en fantastisk bok!
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!
Just nu känns framtiden väldigt osäker. Hur ser det ut om
ett år? Två år, tre år?
Det är så mycket vi inte kan kontrollera. Hur länge ska det
här viruset florera? Blir det som med Spanska sjukan att viruset först drar
fram och ger lindriga symptom för att sedan mutera och bli livsfarligt även för
de starkaste? Spanska sjukan härjade i tre år. Klarar vi tre år i karantän?
Orolig. Jag blir orolig och vill genast bli lugnad, men
ingen har några lugna besked att ge. För ingen kan säkert veta hur det blir.
Så jag får vara kvar i den oroliga känslan. Och då märker
jag att den lägger sig efter ett tag. För känslor kommer och går. Även oro
passerar.
Efter ett tag känner jag mig mer sansad. Utan att något yttre
faktiskt har hänt.
Kanske just för att inget har hänt. Jag har inte blivit sjuk
ännu och de jag känner som fått Corona, är bara lindrigt förkylda.
Det känns inte så farligt trots allt. Och plötsligt kan jag
se nya möjligheter. Personligen har jag inget emot att arbeta hemma. Tvärtom älskar
jag det.
Jag har ett fint arbetsrum och bor nära naturen. Här finns
lugn och ro, och det blir lätt att koncentrera sig. Möten går fint att ha på
Skype.
Jag gillar att kommunicera via mejl, när allt är nedtecknat
vet man vad som är sagt. Det går bra att gå tillbaka och dubbelchecka.
Dessutom är det väldigt tidseffektivt.
Naturligtvis är det härligt att mötas i verkliga livet. Men
jag tror att vi kommer att uppskatta det desto mera efter Corona.
Kramarna och de vänliga ögonkasten, mimiken, kroppsspråket,
skratten, varje skiftning i kommunikationen irl kommer vi att registrera och
låta oss värmas av.
Vi kommer att vilja mötas ännu mera post Corona och det kommer
att bli ett uppsving för både kultur och idrott.
Naturen finns för oss, också i Corona-tider.
Men till dess. Till dess ska jag passa på att njuta av
lugnet. Av stillheten och naturen. Av att vara ensam med mig själv och mina
tankar. Njuta av utsikten över skogen utanför fönstret och kanske ha turen att överraskas
av en flock hjortar på väg mot nya betesmarker.
Tids nog är både du och jag mitt i larmet igen, och då
kommer vi att längta tillbaka till ensamarbetet hemma, till karantänen och den
där möjligheten att ta en kopp kaffe på förstutrappen i vårsolen.
Har du hittat något sätt att tackla oron för Corona? Jag
blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Swedish
Arabic
Chinese (Simplified)
Dutch
English
French
German
Italian
Portuguese
Russian
Spanish