Så här i adventstider blir jag sugen på att baka. Men eftersom
jag just nu följer LCHF, lowcarb, funkar inte pepparkakor och lussekatter så
bra.
Däremot har jag experimenterat fram en morotskaka med kanel,
som smakar mycket jul.
Den är fri från socker, gluten och laktos.
Numera är den inte bara min, utan hela familjens favorit.
Varför inte prova den till adventsfikat du med? Om inte
annat kan den vara ett nyttigt komplement till allt annat. Det är många som
försöker hålla vikten, och tycker julen är en prövning med allt sött som bjuds.
Den här kakan kan ätas med gott samvete, man blir varken hög
på socker eller skuldmedveten efteråt.
Jag gör den kladdig inuti, som en kladdkaka. Önskar du en
fastare kaka, kan du öka mängden bakpulver med 1 tsk.
Låt mig gärna veta om du provat kakan, vad du tyckte!
Ingredienser till kakan:
2 morötter, rivna.
3 dl mandelmjöl
1 dl kokosmjöl
3 ägg
1,5 msk fiberhusk
1 tsk vaniljpulver ekologiskt
¾ dl honung
2 tsk bakpulver
1,5 tsk kanel av god kvalitet
1 dl kvarg, laktosfri
¼ dl vatten
Topping:
200 gr philadelphiaost, laktosfri
1 msk honung
0,5 tsk vaniljpulver
1. Sätt ugnen på 170 grader.
2. Vispa äggen fluffiga i 5 minuter.
3. Blanda de torra ingredienserna i en annan skål.
4. Riv morötterna.
5. Smörj en form med kokosolja och riven kokos.
6. Bland i alla ingredienserna i skålen med ägg och rör om
med elvisp.
7. Häll smeten i formen, den ska vara lite kladdig.
8. Grädda kakan i 30 minuter.
9. Vispa ihop toppingen, osten, honungen och vaniljpulvret.
Ställ kallt.
10. Låt kakan svalna, och bred sedan på toppingen.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera.
Idag firar jag 66 dagar som sockerfri! Det innebär att jag
grundlagt en vana av att inte äta socker. Enligt ny forskning tar det ungefär
66 dagar att grundlägga en vana.
Om det stämmer på mig vet jag inte. Jag kan fortfarande
känna mig sugen på sött, särskilt längtar jag efter choklad. Så jag måste nog
vara vaksam även framöver så att jag inte någon choklad slinker ner när jag är
trött, uttråkad, ledsen eller vill fira något.
Hittills tycker jag inte att det har varit särskilt svårt att slopa socker. Vare sig godis, läsk, glass eller kakor. Men så har jag inte varit utsatt för några större utmaningar heller. Jag är beredd på att det kan bli tuffare framöver. Förr eller senare kommer det att dyka upp något som triggar mitt sug efter sött. Några större hälsoförbättringar har jag inte heller märkt och vikten har inte förändrats. Så några belöningar i den vägen har jag inte fått.
Men jag fortsätter att vara sockerfri, dels för att jag lovat mig själv ett sockerfritt år, dels för att jag tror att effekterna av att vara sockerfri märks först på längre sikt.
Om jag trillar dit någon gång, tänker jag se det som en engångshändelse och sedan fortsätta mitt sockerfria liv. Jag ska försöka undvika även sötningsmedel, eftersom jag tycker att det ökar mitt sötsug.
Mitt nästa delmål är att vara sockerfri fram till sommaren
& bikinisäsongen.
Har du något nyårslöfte? Hur lyckas du hålla det?
Källa:
I en studie som publicerades i European Journal of Social Psychology fann Philippa Lally att det tog i genomsnitt 66 dagar att lära sig en ny vana.
Jag blir glad för en kommentar!
Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!
Blåbär i yoghurten är ett perfekt mellanmål. Gärna med lite valnötter till.
Man ska fira de små segrarna heter det, så idag firar jag en
månad som sockerfri.
Det har inte varit särskilt svårt att sluta med socker, så jag är inte värd något stort kalas. Men visst är det en härlig känsla när man sitter hos frisören och blir bjuden på en latte med chokladbit, och helt utan kval kan tacka nej till chokladen. Det hade jag inte klarat för en månad sen. Då hade jag ätit pralinen och sedan gått hem och finkammat hela chokladkartongen, all chokladglass och alla kakor med choklad i också.
Ja, jag är en chokladalkoholist. Men nykter numera. Sedan en
månad tillbaka bara, så jag ska kanske inte ropa hej ännu. De verkliga
utmaningarna har jag inte ställts för ännu, men de kommer. Då får vi hoppas att
jag är fortsatt stark i anden.
Hur har jag lyckats vara sockerfri den här månaden?
Här kommer mina tips för att klara att avstå socker:
Jag har druckit mer vatten, flera glas om dagen.
Börjat morgonen med en pressad citron i ett glas vatten. Det dämpar sockersug.
Boostat mig med probiotika som yoghurt, för magbalans.
Ätit fyra gånger om dagen för att slippa vara hungrig.
Skrivit matdagbok. (Ja, kanske inte så ofta, men ändå)
Boostat min gröna drink med spirulina, en alg som dämpar sockersug.
Peppat mig själv för att hålla uppe motivationen. Bland annat genom att läsa om andra som valt att leva sockerfritt.
Nu gäller det att hålla i detta. Jag har elva månader kvar tills jag har klarat ett sockerfritt år. Jag har inte kollat vikten, för det känns inte som kilona rasat av mig precis. För att det ska hända behöver jag nog bli lite flitigare med träningen. Och det är planen inför våren. Men mer om det framöver.
Önskar dig en skön, sockerfri dag!
Jag har ätit massor av äpplen! Sedan jag slutat med socker smakar de mycket sötare och godare!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Nu har jag varit sockerfri en vecka. Jag har haft abstinens i form av huvudvärk, sämre sömn och dåligt humör. Men nu har sockersuget avtagit.
Inte en enda chokladpralin har kommit över mina läppar, inte någon lakrits eller några kakor heller.
En följare undrar hur strikt jag kommer att vara med kosten. Det är en bra fråga.
Jag har tänkt att jag först och främst utesluter det vita, raffinerade sockret. Det vill säga bullar, kakor och godis. Choklad som vanligtvis är mitt livselixir, måste jag nu klara mig utan.
Även tillsatt vitt socker i vanlig mat kommer jag också att
se upp med, som ketchup, färdiga såser, soppor och saft.
Men jag vet att de som är sockerberoende även brukar
utesluta snabba kolhydrater som ris, pasta, potatis, samt frukt och
sötningsmedel.
Hur strikt kommer jag att vara på det området?
I nuläget är jag inte beredd att gå över till en ketogen
kost, även om det kanske vore bra för mig rent hälsomässigt. Jag tycker att det
verkar för krävande och jag har inte riktigt energin för det just nu.
En ketogen kost handlar om att utesluta kolhydrater så långt som möjligt. På så sätt vrider man upp förbränningen på max. När detta görs försätts kroppen i ketos, vilket betyder att kroppen bränner fett i stället för kolhydrater.
Kanske provar jag det i en framtid, om mitt sockerfria år inte har någon påverkan på mitt blodsocker. Med ett jämnare blodsocker hoppas jag få mer energi, större mentalt fokus, färre cravings och mindre migrän. I bästa fall går jag också ner i vikt.
Men jag börjar leva sockerfritt på ett sätt som jag tror att jag kommer att kunna klara av. Jag lägger ribban på en nivå som en rimlig för mig.
Här kommer min matplan:
Dryck: Endast vatten (Ett glas cava vid festliga tillfällen.)
Färdiglagad mat: Undvika i möjligaste mån
Snabba kolhydrater: Potatis och ris är okej. Men ska försöka undvika pasta. Bönpasta är okej. Glutenfritt surdegsbröd är okej, annars undvika bröd i möjligaste mån.
Frukt: Bär i första hand, frukt i undantagsfall. Inget totalförbud, förutom när det gäller torkad frukt.
Sötningsmedel: Undvika chokladbars med sötningsmedel eftersom de triggar mitt sötsug. Men sockerfritt tuggummi är okej. Jag tuggar tuggummi när sötsuget kommer. Behöver det under en övergångsperiod.
Fredagsmys, lördagsgodis, eller fest, det spelar ingen roll,
alla dagar är sockerfria.
Har du hittat någon matplan som funkar för dig?
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Socker är en av
de vanligaste orsaker till fetma. Detta beror inte bara på att socker innehåller
mycket kalorier. Socker lurar också metabolismen då det stör den normala
aptitkontrollen. Man blir inte mätt – utan vill bara ha mer och mer. Den som
slutar med socker känner sig mätt snabbare, och äter därför mindre.
2. Du slipper migrän
Socker sänker upptaget av flera mineraler bland annat magnesium. För lågt magnesium i kroppen kan utlösa migränanfall och kramp. Du blir också mer spänd i kroppen, vilket kan ge även annan värk.
3. Du stärker immunförsvaret
Socker ökar graden av kronisk inflammation i kroppen. Det kan leda till förkylningar och infektioner, ja till och med cancer. Många som är sockerfria upplever att de är friskare.
4. Du stärker ditt hjärta
Socker
ökar risken för många sjukdomar. Bland annat kan det leda till hjärt- och
kärlsjukdom och åderförkalkning. Detta eftersom socker ger höjda
blodfetter, höjt blodtryck och ökar det farliga LDH-kolesterol i kroppen.
Dessutom minskar socker det skyddande HDL-kolesterolet.
Man har sett tydliga samband med sockerkonsumtion med diabetes, demens, njursvikt, parkinssons och migrän. Socker kan också öka risken för cancer, depression, svampinfektion och benskörhet.
5. Du håller dig ung längre
Socker minskar vävnadselasticiteten i kroppen vilket skyndar på åldrandeprocessen. Du får snabbare rynkor och grått hår om du äter socker.
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Ett nytt år, en ny start. Viljan är stark. Men hur ska mitt
mål nås?
Vägen är krokig, men jag vill nå ljuset där framme. Men hur?
Mina löften förträngs och glöms så lätt bort. Ena minuten
vill jag vara sockerfri, nästa sitter jag med en chokladbit i handen.
Varför kommer jag att lyckas den här gången?
Jag befinner mig på en bra plats i livet. Att
genomföra tuffa förändringar när man har fullt upp med annat, kan bli för
svårt. Men nu känner jag mig redo.
Jag är motiverad. Att avlägga löften när
motivationen inte finns där, brukar haverera.
Jag har en sockersyster, någon som stöttar mig
på resan, och själv är inne i en förändringsprocess.
Min omgivning, (min man), är med på tåget och
stöttar, och har lovat att inte köpa hem chokladkakor som ligger och ropar på
mig.
Det gäller ett år. Det är en tidsbegränsad
ansträngning det handlar om, inte hela livet.
Hur lång tid tar det att bli av med sötsuget? Åtta månader brukar man säga att det tar att grundlägga en ny vana. Efter det blir det lättare att inte trilla dit, och lättare att komma upp på banan om man skulle trilla dit.
Jag ska peppa mig med goda argument för att sluta med socker.
Mitt egentliga motiv att sluta med socker är att mitt blodsocker ska bli lägre och jämnare, för då mår jag bättre. Socker påverkar blodsockernivåerna och insulinnivåerna enormt. När jag äter mycket socker åker mitt blodsocker bergochdalbana med sötsug, trötthet och migrän som följd.
Men vilka andra fördelar finns det med att vara sockerfri? Jag har läst på och kommer att servera kunskaperna i fem punkter i mitt nästa inlägg. Häng kvar!
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Nu är det dags för en uppföljning av mina hälsomål som jag
satte i mitten på november. Hur har det gått? Mår jag bättre?
Här kommer en genomgång. Rent generellt mår jag bättre än på
länge. Jag känner mig optimistisk, sover bra, har högre stresströskel, kan
koncentrera mig och har fått tillbaka minnet. Jag har sällan migrän och är
nästan aldrig förkyld. Immunförsvaret har repat sig.
Så på det stora taget gäller det för mig att hålla fast vid
de hälsorutiner som jag redan skaffat mig, för att inte ta ett återfall och gå
in i väggen igen.
Men naturligtvis finns det en del kvar att göra.
Men först mina 4 hälsomål. Hur gick det? Detta var mina fyra
novembermål:
Jag ville behålla mitt nya mindset.
Inte stå och falla med mina prestationer.
Det skulle räcka att bara vara, att duga, att vara tillräcklig.
Jag ville bli piggare, orka mer.
Jag ville gå ner 5 kilo.
Jag ville skippa socker.
När det gäller mitt mindset tycker jag att jag grundlagt en bättre
självkänsla nu. Jag känner mig inte längre som ett med mina prestationer. Men
visst kan man dras med i hetsen ibland, på Instagram exempelvis, när man lagt
ut en fin bild, jämför med andras, och känner sig stressad att lägga ut en ännu
finare bild. Det tar ju aldrig slut, allt kan göras bättre, och då har jag ändå
balanserade människor som hälsotänk i mitt flöde, och inte de som lägger ut
flotta inredningar, dyra kläder eller skrytiga resor.
Men för det mesta när jag blir stressad stannar jag upp, tar
ett djupt andetag och tänker efter. Vad är viktigt i livet?
Att må bra på insidan är mitt mål, och om jag kommer på
avvägar brukar jag backa och försöka lägga större fokus på att slappna av, och
släppa på driften att prestera. En dag eller två, utan att ha något på schemat
kan räcka för att stressen ska lägga sig.
Att komma ihåg att ta en paus, en time out, lite ledigt, är
kanske den viktigaste levnadsregeln för att kunna behålla rätt mindset och
förbli mindful.
Det här är nog något jag måste träna på livet ut.
Att orka mer, hänger ihop med mål ett. Det är stressen som
gör mig trött, och kan jag minska på den, sover jag bättre och energin får möjlighet
att växa. Jag har provat att trappa ner på min sömntablett, och det har gått
bättre än förväntat. En och annan knackig natt kanske, men för det mesta sover
jag gott. Jag har funderat på att köpa ett tyngdtäcke också för att ytterligare
förbättra sömnen. Det finns med på önskelistan.
Vikten då, och målet att bli sockerfri. Här har det
havererat fullständigt. Jag måste erkänna att jag gått upp i vikt, istället för
ner. Katastrof med andra ord.
Varför? Förmodligen har jag inte varit tillräckligt
motiverad. Jag har småätit hela hösten, känt mig konstant hungrig och under
julen gjorde jag ett verkligt djupdyk i Aladdinasken.
Därför har jag bestämt mig för ett drastiskt mål för 2020.
Jag ska ha ett sockerfritt år. Ett helt år, genom högtider, kalas, och förkylningar
och annat som kan trigga sötsuget.
Det kommer att bli tufft, men jag känner att jag måste göra
något radikalt nu. Vänner har föreslagit pulverdrinkar och fler promenader, men
jag tror inte det funkar för mig. Jag promenerar redan varje dag och pulver
klarar inte min mage. Juicedieter funkar inte med migrän, blocksockret måste vara
på en stabil nivå genom dagen. Nej, det enda som funkar är sockerfritt och
mindre portioner. Att sluta småäta.
Jag har varit sockerfri ett år en gång förut i mitt liv, jag
var runt 20 och bodde i USA. En verklig utmaning för amerikanarna hade socker i
allt, i flingorna, i såserna, i efterrätterna. Jag fick låna en bil för att
köra till en stormarknad utanför staden för att få tag på frukt. Ingen åt frukt
på universitet, det fanns bara chokladkakor i godisautomaterna.
Men på den tiden var jag fruktansvärt disciplinerad och
envis. Hade jag bestämt mig, höll jag fast vid det. Jag måste försöka hitta tillbaka
till den där envisa jäntan igen, för jag behöver henne nu.
