66 dagar sockerfri

Jag klarade det!

Idag firar jag 66 dagar som sockerfri! Det innebär att jag grundlagt en vana av att inte äta socker. Enligt ny forskning tar det ungefär 66 dagar att grundlägga en vana.

Om det stämmer på mig vet jag inte. Jag kan fortfarande känna mig sugen på sött, särskilt längtar jag efter choklad. Så jag måste nog vara vaksam även framöver så att jag inte någon choklad slinker ner när jag är trött, uttråkad, ledsen eller vill fira något.

Hittills tycker jag inte att det har varit särskilt svårt att slopa socker. Vare sig godis, läsk, glass eller kakor. Men så har jag inte varit utsatt för några större utmaningar heller. Jag är beredd på att det kan bli tuffare framöver. Förr eller senare kommer det att dyka upp något som triggar mitt sug efter sött. Några större hälsoförbättringar har jag inte heller märkt och vikten har inte förändrats. Så några belöningar i den vägen har jag inte fått.

Men jag fortsätter att vara sockerfri, dels för att jag lovat mig själv ett sockerfritt år, dels för att jag tror att effekterna av att vara sockerfri märks först på längre sikt.

Om jag trillar dit någon gång, tänker jag se det som en engångshändelse och sedan fortsätta mitt sockerfria liv. Jag ska försöka undvika även sötningsmedel, eftersom jag tycker att det ökar mitt sötsug.

Mitt nästa delmål är att vara sockerfri fram till sommaren & bikinisäsongen.

Har du något nyårslöfte? Hur lyckas du hålla det?

Källa:

I en studie som publicerades i European Journal of Social Psychology fann Philippa Lally att det tog i genomsnitt 66 dagar att lära sig en ny vana.

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!

Ett sockerfritt år

Nu är det dags för en uppföljning av mina hälsomål som jag satte i mitten på november. Hur har det gått? Mår jag bättre? Här kommer en genomgång. Rent generellt mår jag bättre än på länge. Jag känner mig optimistisk, sover bra, har högre stresströskel, kan koncentrera mig och har fått tillbaka minnet. Jag har…

Continue Reading Ett sockerfritt år

Därför är det toppen att vara sockerfri

1. Att vara sockerfri gör dig smalare

Socker är en av de vanligaste orsaker till fetma. Detta beror inte bara på att socker innehåller mycket kalorier. Socker lurar också metabolismen då det stör den normala aptitkontrollen. Man blir inte mätt – utan vill bara ha mer och mer. Den som slutar med socker känner sig mätt snabbare, och äter därför mindre.

2. Du slipper migrän

Socker sänker upptaget av flera mineraler bland annat magnesium. För lågt magnesium i kroppen kan utlösa migränanfall och kramp. Du blir också mer spänd i kroppen, vilket kan ge även annan värk.

3. Du stärker immunförsvaret

Socker ökar graden av kronisk inflammation i kroppen. Det kan leda till förkylningar och infektioner, ja till och med cancer. Många som är sockerfria upplever att de är friskare.

4. Du stärker ditt hjärta

Socker ökar risken för många sjukdomar. Bland annat kan det leda till hjärt- och kärlsjukdom och åderförkalkning. Detta eftersom socker ger höjda blodfetter, höjt blodtryck och ökar det farliga LDH-kolesterol i kroppen. Dessutom minskar socker det skyddande HDL-kolesterolet.

Man har sett tydliga samband med sockerkonsumtion med diabetes, demens, njursvikt, parkinssons och migrän. Socker kan också öka risken för cancer, depression, svampinfektion och benskörhet.

5. Du håller dig ung längre

Socker minskar vävnadselasticiteten i kroppen vilket skyndar på åldrandeprocessen. Du får snabbare rynkor och grått hår om du äter socker.

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Så ska jag lyckas med målet att bli sockerfri

Ett nytt år, en ny start. Viljan är stark. Men hur ska mitt mål nås?

Vägen är krokig, men jag vill nå ljuset där framme. Men hur?

Mina löften förträngs och glöms så lätt bort. Ena minuten vill jag vara sockerfri, nästa sitter jag med en chokladbit i handen.

Varför kommer jag att lyckas den här gången?

  1. Jag befinner mig på en bra plats i livet. Att genomföra tuffa förändringar när man har fullt upp med annat, kan bli för svårt. Men nu känner jag mig redo.
  2. Jag är motiverad. Att avlägga löften när motivationen inte finns där, brukar haverera.
  3. Jag har en sockersyster, någon som stöttar mig på resan, och själv är inne i en förändringsprocess.
  4. Min omgivning, (min man), är med på tåget och stöttar, och har lovat att inte köpa hem chokladkakor som ligger och ropar på mig.
  5. Det gäller ett år. Det är en tidsbegränsad ansträngning det handlar om, inte hela livet.

Hur lång tid tar det att bli av med sötsuget? Åtta månader brukar man säga att det tar att grundlägga en ny vana. Efter det blir det lättare att inte trilla dit, och lättare att komma upp på banan om man skulle trilla dit.

Jag ska peppa mig med goda argument för att sluta med socker.

Mitt egentliga motiv att sluta med socker är att mitt blodsocker ska bli lägre och jämnare, för då mår jag bättre. Socker påverkar blodsockernivåerna och insulinnivåerna enormt. När jag äter mycket socker åker mitt blodsocker bergochdalbana med sötsug, trötthet och migrän som följd.

Men vilka andra fördelar finns det med att vara sockerfri? Jag har läst på och kommer att servera kunskaperna i fem punkter i mitt nästa inlägg. Häng kvar!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Ett sockerfritt år

Nu är det dags för en uppföljning av mina hälsomål som jag satte i mitten på november. Hur har det gått? Mår jag bättre?

Här kommer en genomgång. Rent generellt mår jag bättre än på länge. Jag känner mig optimistisk, sover bra, har högre stresströskel, kan koncentrera mig och har fått tillbaka minnet. Jag har sällan migrän och är nästan aldrig förkyld. Immunförsvaret har repat sig.

Så på det stora taget gäller det för mig att hålla fast vid de hälsorutiner som jag redan skaffat mig, för att inte ta ett återfall och gå in i väggen igen.

Men naturligtvis finns det en del kvar att göra.

Men först mina 4 hälsomål. Hur gick det? Detta var mina fyra novembermål:

  1. Jag ville behålla mitt nya mindset. 

Inte stå och falla med mina prestationer. Det skulle räcka att bara vara, att duga, att vara tillräcklig.

  • Jag ville bli piggare, orka mer.
  • Jag ville gå ner 5 kilo.
  • Jag ville skippa socker.

När det gäller mitt mindset tycker jag att jag grundlagt en bättre självkänsla nu. Jag känner mig inte längre som ett med mina prestationer. Men visst kan man dras med i hetsen ibland, på Instagram exempelvis, när man lagt ut en fin bild, jämför med andras, och känner sig stressad att lägga ut en ännu finare bild. Det tar ju aldrig slut, allt kan göras bättre, och då har jag ändå balanserade människor som hälsotänk i mitt flöde, och inte de som lägger ut flotta inredningar, dyra kläder eller skrytiga resor.

Men för det mesta när jag blir stressad stannar jag upp, tar ett djupt andetag och tänker efter. Vad är viktigt i livet?

Att må bra på insidan är mitt mål, och om jag kommer på avvägar brukar jag backa och försöka lägga större fokus på att slappna av, och släppa på driften att prestera. En dag eller två, utan att ha något på schemat kan räcka för att stressen ska lägga sig.

Att komma ihåg att ta en paus, en time out, lite ledigt, är kanske den viktigaste levnadsregeln för att kunna behålla rätt mindset och förbli mindful.

Det här är nog något jag måste träna på livet ut.

Att orka mer, hänger ihop med mål ett. Det är stressen som gör mig trött, och kan jag minska på den, sover jag bättre och energin får möjlighet att växa. Jag har provat att trappa ner på min sömntablett, och det har gått bättre än förväntat. En och annan knackig natt kanske, men för det mesta sover jag gott. Jag har funderat på att köpa ett tyngdtäcke också för att ytterligare förbättra sömnen. Det finns med på önskelistan.

Vikten då, och målet att bli sockerfri. Här har det havererat fullständigt. Jag måste erkänna att jag gått upp i vikt, istället för ner. Katastrof med andra ord.

Varför? Förmodligen har jag inte varit tillräckligt motiverad. Jag har småätit hela hösten, känt mig konstant hungrig och under julen gjorde jag ett verkligt djupdyk i Aladdinasken.

Därför har jag bestämt mig för ett drastiskt mål för 2020. Jag ska ha ett sockerfritt år. Ett helt år, genom högtider, kalas, och förkylningar och annat som kan trigga sötsuget.

Det kommer att bli tufft, men jag känner att jag måste göra något radikalt nu. Vänner har föreslagit pulverdrinkar och fler promenader, men jag tror inte det funkar för mig. Jag promenerar redan varje dag och pulver klarar inte min mage. Juicedieter funkar inte med migrän, blocksockret måste vara på en stabil nivå genom dagen. Nej, det enda som funkar är sockerfritt och mindre portioner. Att sluta småäta.

Jag har varit sockerfri ett år en gång förut i mitt liv, jag var runt 20 och bodde i USA. En verklig utmaning för amerikanarna hade socker i allt, i flingorna, i såserna, i efterrätterna. Jag fick låna en bil för att köra till en stormarknad utanför staden för att få tag på frukt. Ingen åt frukt på universitet, det fanns bara chokladkakor i godisautomaterna.

Men på den tiden var jag fruktansvärt disciplinerad och envis. Hade jag bestämt mig, höll jag fast vid det. Jag måste försöka hitta tillbaka till den där envisa jäntan igen, för jag behöver henne nu.

Så det är mitt nyårslöfte, ett sockerfritt år.

Vilket är ditt?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Börja med en god vana – citronvatten!

Nu till mitt fjärde och sista hälsomål, men kanske det svåraste, jag vill bli sockerfri.

Jag har varit sockerfri i perioder och då mått mycket bättre, men alltid fallit tillbaka igen. Kalas, något som ska firas, helg, det behövs inte mycket för att rubba rutinerna tyvärr.

Men nu ska jag vara sockerfri fram till jul, och lyckas jag är planen att vara sockerfri fram till sommaren. Jag tycker det är enklare att avstå, om jag avstår helt. Tar jag en bit choklad, blir det gärna en hel kaka. Avstår jag helt försvinner suget.

Jag läste en gång ett bra tips på vad man kan göra för att stå emot sockersuget. Skaffa en sockersyster eller bror. Någon som också bestämt sig för att avstå, då kan man ringa varandra när suget uppstår och peppa varandra att låta bli.

Att vara öppen med sitt beslut kan vara ett annat bra knep. Därför skriver jag om beslutet här på bloggen, så kan jag förhoppningsvis berätta att jag lyckats, till jul.

Som en julklapp till mig själv.

För många år sedan skrev jag en artikel om anti-cancer-dieten. I den dieten var socker bannlyst.

För att skapa rätt ph-värde i kroppen skulle man börja varje dag med att dricka citronvatten. Citronvattnet som är basbildande, hjälpte också till att minska suget efter socker.

Om man bara ska börja med en god vana, är det här mitt tips. Pressa en citron, häll på rumstempererat vatten. Drick. Vänta 20 minuter, ät sedan frukost.

Så när alla andra lägger upp bilder på lussebullar och pepparkakor går jag motströms och lägger upp en bild på citroner. För man ska gå sin egen väg, eller hur!

Har du något bra tips på hur man motstår sockerbegäret?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

En viktplan för mig som lättstressad

Dags att ta tag i mitt tredje hälsomål, att gå ner fem kilo. Du kanske också kämpar med vikten och vet hur det är?

Egentligen skulle jag behöva gå ner minst tio kilo av hälsoskäl, men jag vill lägga mig på en nivå som jag tror att jag har en chans att uppnå. Jag har försökt att gå ner i vikt länge nu utan att lyckas. Jag äter strikt en tid och är duktig på att motionera, men så händer något som rubbar mina rutiner. Jag blir trött och då åker chokladkakan fram för att få snabb energi och en lyckokick.

Samtidigt vet jag att jag måste vara helt sockerfri för att lyckas. Bara om jag avstår från socker helt försvinner suget. Jag kommer att gå lite djupare in på socker i nästa hälsomål som handlar om just det. Idag lägger jag upp en plan för vikten.

Varför är det så svårt att gå ner?  Dels har jag en usel ämnesomsättning, dels är jag konstant hungrig. Sedan är jag en känsloätare också och äter när jag behöver tröst, vill fira, känner mig trött osv.

Eftersom det går så trögt att gå ner hinner jag tappa sugen massor av gånger innan jag når målet.

Varför vill jag gå ner då?

Dels har jag för högt blodsocker, så det måste ner, dels har jag det farliga fettet runt magen, som kan leda till en massa sjukdomar. Sedan är det inte snyggt heller, men det vet ju alla som en gång gått in i väggen, att utseendet känns inte som prio ett. Det viktigaste är att må bra.

Så hur ser planen ut?

Inget socker fram till jul. Inget småätande mellan målen. Simple as that. Men supersvårt.

Kan jag klara detta, så är planen att fortsätta så fram till sommaren.

På ett halvår borde jag kunna tappa fem kilo. Utan att stressa kroppen för mycket så att jag pressar den tillbaka i ett nytt utmattningssyndrom. Jag var smal när jag gick in i väggen, då hade jag varit sockerfri en tid och duktig med att träna. Utåt sett såg jag ut att vara i toppform, men det var jag inte. Och jag har hört andra som bantat före sin utmattning, så det finns anledning att lägga ribban lågt för oss som är känsliga för stress.

Balans, det är ordet som gäller, också när det gäller vikten. Inte tappa greppet och dra på sig livsstilssjukdomar, men inte heller gå omkring och vara hungrig och stressa kroppen.

Så sockerfri fram till jul och en promenad om dagen. Dessutom cykling tre gånger i veckan. Det är min viktplan. Hur ser din ut?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Är sömntabletten orsaken till tröttheten?

Nu till mitt andra hälsomål – att bli piggare. Det har varit mitt mål i flera år nu, och jag har successivt fått energin tillbaka. Men det tar tid, och jag har en bit kvar innan jag är mig själv igen, mitt vanliga energifyllda, glada jag.

Så vad krävs för att nå dit? Allt samverkar för att ge oss energi förstås, hur mycket vi är ute i ljuset, hur mycket vi motionerar, hur mycket vi återhämtar oss och hur bra vi sover.

Jag tänkte fokusera på sömnen i det här inlägget. För sömnen är A och O för hur mycket vi kan ladda våra batterier.

Innan jag gick in i väggen hade jag sovit dåligt i flera år, och strax före väggen slutade jag att sova nästan helt. Jag var så stressad och uppe i varv att jag inte kunde komma till ro.

När jag kom till läkaren rynkade han pannan och berättade hur viktig sömnen var. Om jag inte sov skulle jag inte bli bra. Tvärtom så kan man dra på sig massor av andra sjukdomar om man inte sover. Ja, man kan faktisk dö av sömnbrist.

Så jag fick sömntabletter, den mildaste varianten och bara en om natten. Det resulterade i att jag började sova igen. Och idag är jag i stort sett frisk. Så visst fungerade det.

Men. Nu börjar jag tro att min trötthet på förmiddagarna möjligen kan vara en biverkan av tabletten, så jag vill försöka fasa ut den. Jag är redan nere på en halv tablett, men målet nu är att trappa ner till en fjärdedel och sedan sluta med den helt.

Jag tror det kan bli ganska svårt, inte för att den halva tabletten är så fruktansvärt potent, utan för att den har blivit min snuttefilt, jag inbillar mig att om jag tar tabletten, så sover jag. Det är något som jag har intalat mig. Placebo troligen.

Så nu måste jag programmera om min hjärna. Intala mig att om jag kan sova på en halv tablett, kan jag sova på en fjärdel. Och om jag sover på en fjärdel, så klarar jag mig utan.

Vi får se hur det går.

Jag läste en medicinsk artikel nyligen om att sömntabletter inte ger en fullvärdig sömn, att drogas är inte detsamma som att sova.

Det var en synpunkt som träffade mig. Om jag ska bli piggare än jag är nu, måste jag ta det här steget och säga adjö till kryckan som sömntabletten har varit.

Den har varit funktionell under min utmattning. Men nu har den gjort sitt.

Håll tummarna för att jag lyckas!

Hur funkar det för dig, klarar du dig utan sömntabletter? Och vad använder du istället när du har svårt att sova?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Mitt viktigaste mål för hälsan

Idag tänkte jag formulera mitt första hälsomål mer detaljerat.

Mål 1. Jag vill behålla mitt nya mindset.  Jag inser nu att det är fint om jag gör saker, men jag står inte och faller med mina prestationer. Det räcker att bara vara, att duga, att vara tillräcklig.

Vad går det här ut på? Jo, när man är sjuk har man en önskan, att bli frisk. Men när man sedan känner sig pigg igen, är det lätt att glömma bort de viktiga lärdomar man dragit under sjukdomstiden. Så för att inte glömma, skriver jag den här bloggen. Och för att påminna dig.

När jag blev sjuk i utmattning sa min läkare att jag hade blivit sjuk eftersom jag hade en prestationsbaserad självkänsla. Jag stod och föll med mina prestationer. Det här gäller för de flesta som går in i väggen. Jag hade inte reflekterat över det, men insåg att det stämde. Jag mådde bra av att prestera, och allt gick som en dans. Tills det tog stopp och jag blev utmattad. Först då upptäckte jag att jag kände mig värdelös när jag inte levererade, på jobbet och privat. Jag hade faktiskt ingen aning om hur man kunde vara nöjd med att bara vara.

Dittills hade jag skruvat upp mitt värde när jag var en bra förälder, när min senaste artikel var min bästa, när jag var en god vän och duktig dotter, när jag kom i tid och när jag gått ner några kilo.

Det jag inte tänkte på var att mina prestationer var en sköld mot att känna jobbiga känslor och ta itu med mitt tunga bagage.

Problemet var dessutom att mitt fokus på att prestera hade gjort mig helt utifrånstyrd.

Om andra inte var nöjda, var jag tvungen att prestera mera, anstränga mig hårdare, vara ännu mer till lags.

Det blev en ond cirkel.

Att sluta prestera för andras skull handlar inte om att sluta göra saker, att bli passiv.

Det handlar om att göra saker för sin egen skull. Sådant som man mår bra av, sådant som utvecklar.

Att exempelvis gå ner de där kilona för min egen skull, för att jag vill må bra, slippa en massa sjukdomar, och kunna röra mig friare. Eller att meditera varje dag för att rensa huvudet.

Allt kokar ner till att jag ska vara snäll mot mig själv, och då är det också lättare att vara snäll mot andra.

Så från och med nu ska jag hjälpa mig själv först, innan jag hjälper andra. Försöka känna medkänsla med mig själv när jag misslyckas.

Ni har kanske gjort den där övningen där man ska blunda och tänka på tre personer som man älskar mest. Om du inte tänker på dig själv då, är det en varningssignal. Jag glömde att tänka på mig själv när jag gjorde övningen, och den prioriteringen förde mig vilse.

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

Mot nya mål

Många sätter sina mål på nyår, för att sparka igång ett nyare, friskare liv i januari. Min personlige tränare säger att gymmen brukar vara knökfulla i januari, för att sedan gapa tomma framåt mars. Då har nyårslöftena glömts bort, eller brutits.

Så för att inte göra det hela så högtidligt sätter jag mina mål i november.

Men också för att jag nu kommit till en punkt när jag inte längre behöver kämpa dag för dag för att orka med det nödvändigaste. Utan nu är energin tillbaka så pass att jag vågar utmana mig själv, och steppa upp till en ny nivå.

Jag tänker börja med fyra hälsomål och de kommer här:

  1. Jag vill behålla mitt nya mindset.  Jag inser nu att det är fint om jag gör saker, men jag står inte och faller med mina prestationer. Det räcker att bara vara, att duga, att vara tillräcklig.

Men med det sagt:

  • Jag vill bli piggare, orka ännu mer.
  • Jag vill gå ner 5 kilo.
  • Jag vill skippa socker.

Det här är mina fyra mål. Jag tänker utvärdera vid årsskiftet, samt nästa sommar. Hur jag ska gå tillväga tänker jag berätta i kommande inlägg.

Vad har du för hälsomål?

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!