Vem är Miss Mindful?

När ska man berätta att man varit sjuk och för vem?

Att hitta min blogg är i dagsläget närmast ett detektivarbete. Min länk till bloggen är blockad på Instagram och Facebook, vilket gör den omöjligt att dela mina inlägg både för mig, och andra som vill berätta för fler att bloggen finns.

Instagrams algoritmer har fått för sig att min länk till bloggen är spam. Skräppost alltså.

Och på Instagram svarar de inte när jag skriver dit. Det här kan ju sätta stopp för hela min möjlighet att växa och nå ut som bloggare. Det är verkligen supertrist. Jag har deppat i månader över detta.

Men. Sedan måste man försöka rycka upp sig. Jag kan inte påverka Instagrams algoritmer, eller det faktum att de inte svarar på mejl och meddelanden. Jag måste försöka släppa det som är utom min kontroll.

(Ni ser, jag har lärt mig ett nytt och bättre förhållningssätt!)

Istället ska jag ta kontroll över det jag har makt över. Som att berätta vem jag är.

Än så länge skriver jag under pseudonymen Miss Mindful.

Så varför avslöjar jag inte vem jag är genast?

Ja, det har sina randiga och rutiga skäl.

Frågan är när ska man berätta att man är sjuk, eller har varit sjuk, och för vem?

Det tog tid innan jag berättade för min omgivning att jag haft utmattningssyndrom.

Jag har ju jobbat som journalist hela mitt yrkesverksamma liv och skrivit om många människors öden. Det jag fick lära mig på journalistskolan som ung var att man intervjuar inte en person mitt i krisen, man sticker inte fram mikrofonen på olycksplatsen, eller jagar brottsoffer hemma i deras bostad. Därför att människor i chock kanske pratar för mycket, säger sådant de sedan ångrar, eftersom de är i affekt och inte kan inte tänka klart.

Idag har media frångått den här typen av riktlinjer och det finns snart sagt inga gränser för vad man rapporterar om.

Och bloggvärlden har sina egna regler. Här handlar det ofta om att dela med sig av det mest privata, sådant man kanske inte ens berättar för sina närmaste vänner.

Jag vet att många bloggare skriver mitt i sitt utmattningssyndrom, i sin djupaste depression, ångest och förtvivlan. Jag lägger ingen värdering i om det är rätt eller fel. Vill man blogga när man mår som sämst får man göra det.

Under min utmattning följde jag några bloggare som bloggade naket och uppriktigt om sin utmattning när de var som sjukast, och det hjälpte mig när jag var sjuk. Jag kände mig mindre ensam. För trots att utmattningssyndrom är den vanligaste folksjukdomen idag, håller de flesta det hemligt att de har drabbats. Jag kände ingen annan som hade eller haft utmattningssyndrom. Och det var skönt att läsa om en människa som gick igenom samma sak.

Men själv var jag inte bekväm med att berätta där jag låg i sängen och inte orkade resa mig. För jag visste med mig att under min skämtsamma yta fanns en skör person som aldrig visar något utåt. Jag skulle sluta sova om någon skulle försöka komma åt mig, kanske skada mig.

Jag ville skydda mig själv. Om jag skulle ha en chans att läka behövde jag göra det ifred. Så jag skrev inte en rad på flera år, och berättade bara för de absolut närmaste att jag var sjuk.

Jag har en kollega som blev svårt sjuk i cancer och inte ens berättade det för sina närmaste. Hon ville inte dra ner humöret på sin omgivning. Men när hon dog blev hennes vuxna barn väldigt uppbragda, eftersom de kände sig förda bakom ljuset. De hade inte fått hennes förtroende, och det smärtade dem.

Jag skulle inte ha kunnat dölja för mina närmaste att jag var sjuk, det är lite svårt när man är sängliggande under ett helt år. Men även om jag hade kunnat dölja det, skulle jag berättat för de som stod mig närmast. Det kändes bäst för mig.

Snart är det dags för nästa steg.

I höstas hade jag varit sjuk och under rehabilitering under flera år, och kände mig äntligen frisk. Då startade jag den här bloggen. My mindful living. Mitt nya liv i lugnare takt i mitt lilla hus vid havet. För att inspirera mig själv och er följare att leva mer närvarande och i harmoni med kropp och själ.

Naturligtvis kan jag fortfarande inte veta om jag får ett återfall och blir sjuk igen, men jag känner mig tillräckligt stark för att kunna ha distans till vad som hänt. Jag har sorterat mina tankar och känslor och skissat på en plan för vad jag vill med den här bloggen.

Nu när jag har bloggat ett halvår känner jag mig mogen att ta nästa steg. Jag har börjat berätta för fler och fler vänner att bloggen finns. Jag har en stor vänkrets och en del har blivit förvånade eftersom de inte vetat att jag har varit allvarligt sjuk.

Så det här är en förklaring till alla er som undrar varför jag bloggar anonymt.

Nästa steg blir att offentliggöra bloggen helt och hållet och driva den i mitt eget namn. Den kommer fortfarande att heta My mindful living, så ni följare hänger med, men mitt alias kommer att ändras från Miss Mindful till mitt eget namn.

När man bloggar i sitt eget namn öppnas många nya dörrar. Det är egentligen först då man har en chans att nå ut på riktigt.

Men jag är inte riktigt redo för detta steg ännu. Men snart så.

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Hurra! Jag har hittat ett jobb!

Ute är det mulet, men inne hos mig spirar vårkänslorna!

Efter lång tid hemma för att läka mitt utmattningssyndrom ska jag nu börja jobba.

Det känns bra. Eftersom jag varit utan sjukpenning nästan hela tiden jag har varit sjuk behöver jag tjäna pengar. Det är sjukt med ett samhälle där sjuka inte får sjukpenning, men jag vill försöka lägga den ilskan bakom mig och istället fokusera på det som är positivt. Jag har hittat ett jobb!

Att hitta ett jobb när man varit sjuk i utmattningssyndrom är inte det lättaste. Jag har varit öppen med min diagnos och hittat en arbetsgivare som är okej med det.  Det skulle vara svårt att låtsas som ingenting. Det är ett faktum att jag fortfarande måste vila en del varje dag för att orka. Men jag är naturligtvis mycket bättre än när jag var som sjukast och inte ens orkade kliva upp ur sängen.

Min plan nu är att hålla fast vid mina rutiner, och vila tio minuter både på förmiddag, och eftermiddag. Ta en promenad på lunchen, och prioritera bort allt som inte rör jobbet i möjligaste mån.

Det kommer att gå eftersom jag får arbeta hemifrån flera dagar i veckan.

Jag tänker fortsätta att äta nyttigt, undvika socker, (jag har ju mitt sockerfria år), och dricka te istället för kaffe, för att behålla ett jämt blodsocker och undvika trötthetssvackor.

På helgerna tänker jag inte planera in något utan det är vila som gäller, gärna vara utomhus mycket, det blir ju lättare nu med vår och sommar som kommer.

Dagsljus och frisk luft brukar pigga upp.

Livsbalans

Jag tänker försöka att inte stressa upp mig, utan jobba på i lagom takt. Märker jag att jag blir orolig gäller det att mota oron på porten direkt. Oro leder till sömnproblem och då blir jag tröttare direkt.

Utmaningen blir att inte stressa och varva upp, men inte heller sjunka ner i energilöshet.

Att uppnå energibalans är det jag strävar efter, vilket är lättare sagt än gjort. Är det någon av er läsare som har bra förslag på hur man ökar energin på ett hållbart sätt, får ni gärna tipsa och kommentera!

Men ett nytt jobb innebär inte bara ökad belastning, jag tror det kommer att ge ny energi också, att få prova en ny yrkesroll, och få nya kollegor.

Men mycket annat lockar, som att få känna mig ekonomiskt självständig och därmed mera vuxen igen, efter att ha levt på min man under min sjukdomstid. Att få vara ute och köra bil som jag älskar, skriva igen, om än i annan form, nu som kommunikatör,(tur att jag har bloggen för mer kreativt skrivande), men också få vara med om att bygga upp en ny verksamhet.

Idag är det inte ovanligt att folk gör en omstart på arbetsmarknaden, de flesta som jag känner som börjat som journalister gör något annat idag. Inte för att de varit sjuka, eller längtat efter ett nytt yrke, utan därför att mediebranschen haft pyspunka. Och det är fler branscher som luften snart går ur, så att våga testa något nytt tror jag är en framgångsfaktor.

Jag kommer att uppdatera här hur det går. Känner mig lite som Bambi på hal is! Wish me luck!

Men först ska jag upprätta en krisplan, en plan för vad jag ska göra om jag märker att jag börjar må dåligt igen. Mer om den i nästa inlägg!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

7 friskfaktorer

När jag blev sjuk trodde jag att välfärdens nät skulle fånga upp mig, men så blev det inte. Jag blev utan sjukpenning när jag var som sjukast och fick förlita mig helt på min familjs goda vilja. Det var en chock och en kalldusch efter ett helt livs heltidsarbete, men det lärde mig att det är viktigt att bygga upp en privat trygghet, i händelse av sjukdom. För sjukdom är något som vi alla kan drabbas av hur hälsosamt vi än lever. Jag åt nyttigt och motionerade, och trodde att jag var säker. Men att stress kan göra dig allvarligt sjuk, det var jag inte beredd på. Därför vill jag här tipsa om några grundläggande ting som kan vara bra att investera i.

  1. Ett starkt nätverk. När du blir sjuk kommer du att bli beroende av ditt närmaste nätverk. Får du inte sjukpenning kan du behöva pengar, du kan behöva någon som handlar och lagar din mat och betalar dina räkningar så att inte kronofogden dyker upp. Bygg ett starkt nätverk, så att det finns någon som hjälper dig, om du skulle ha oturen att bli sjuk.
  2. Får du sjukpenning är det toppen, men tyvärr blir många av med sin sjukpenning innan de hunnit bli friska, så mitt råd är att spara undan en slant för eventuell sjukdom. Det tar oftast mycket lång tid att bli frisk från utmattningssyndrom, och om du ska ha möjlighet att ägna dig åt att återhämta dig och vila, behöver du en ekonomisk trygghet.
  3. Om du drabbas av utmattningssyndrom är sannolikt något väldigt fel med din livsföring. Vad det är kan variera, men det troliga är att du behöver mer lugn runt dig. Jag flyttade från stan till landet för att leva lugnare och närmare naturen och det var vad jag behövde. Du kanske behöver göra en annan livsförändring. Men troligtvis handlar det om genomgripande förändring, annars hade du inte blivit så här sjuk. Förändrar du ingenting, finns risken att du aldrig blir frisk.
  4. Många blir sjuka av sitt jobb, och då kanske det klokaste är att byta jobb, omskola sig, eller starta eget.
  5. Om det är dina närmaste som dränerar dig på energi, ta hjälp av psykolog för att lära dig sätta gränser, värna din egen sfär och hushålla med din energi.
  6. Skaffa en hobby när du blivit frisk som hjälper dig att vidmakthålla dina nya kunskaper, börja på yoga, meditation, qi-gong, körsång eller någon annan aktivitet där du är närvarande i nuet och kan slappna av samtidigt. Se till att din nya livsstil blir en del av ditt nya hållbara liv, och inte bara en parantes under din sjukskrivning. Undvik att gå tillbaka till din gamla, destruktiva, stressiga och obalanserade livshållning.
  7. Investera i din hälsa. Oberoende om du har en utmattning i bagaget, eller vill undvika att bli utbränd, är det en god idé att investera i hälsan. Det räcker inte att äta nyttigt och motionera, du måste leva hälsomässigt hållbart som helhet. Lära dig att hushålla med din energi och baka in återhämtning på daglig basis som en grund för din nya livsstil. Lycka till!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

5 tips på återhämtning

När det kommer till utmattningssyndrom finns det inget piller i dagsläget som hjälper.

  1. Det som hjälpte mig var istället vila, och åter vila. Hela systemet måste starta om, och för att göra det behövs lugn och ro. Till en början låg jag bara i sängen och tittade på en blomma i tapeten. Men när jag blev lite bättre kunde jag prova mer aktiv vila, som avslappningsövningar, hypnos, och kroppsskanning. När jag var ytterligare piggare orkade jag koncentrera mig under kortare meditationer. Forskning har visat att meditation ökar längden på telomerena i hjärnan, som blivit kortare av utmattningen. Så att meditera mycket är bra för att komma tillbaka.
  2. En viktig nyckel för mitt tillfrisknande var att vi flyttade från stan till landet, till en ö i skärgården. Jag är tveksam till om jag blivit så pass bra, som jag blivit om vi stannat i stan. Intrycken är färre på landet, och hjärnan tillåts vila på ett annat sätt.
  3. Grundbulten i min rehabilitering var nämligen promenaderna. Till en början satt jag på en stubbe och tittade ut över sjön, sedan tog jag kortare svängar runt huset, för att successivt förlänga promenaderna. Jag gav mig ut varje dag i ur som skur. Gick i skogen och flanerade längst med havet. Frisk luft, motion och aktiv vila, promenaden ger allt i ett. Dessutom ökar naturen alfavågorna i hjärnan, vilket sänker blodtrycket, man bli avslappnad på ett helt annat sätt än inne i stan. Idag finns många vetenskapliga rapporter som visar att natur och trädgård läker utbrända.
  4. Annat som fungerade var att måla mandala, eftersom jag inte orkade se tv eller läsa böcker. När man målar mandala gör man något, som inte kräver ett dugg. Och man ser ett resultat.
  5. Att se resultat är viktigt när man är utmattad, eftersom dagarna bara går utan att man orkar uträtta något. När jag var ytterligare piggare, tog jag en tur med vattenkannan eller tömde diskmaskinen. Det var skönt att uträtta något eftersom jag i övrigt låg min man till last. Att lära sig att bara vara är bra, men det bästa är när det blir balans. När man kan uträtta något meningsfullt, och njuta av livet resten av tiden.

För mig tog det flera år att bli bra. För andra går det snabbare. Några få upplever att de aldrig blir bra. Hur lång tid läkningen tar beror på hur pass långt in i utmattningen du kommit. Hur länge du stressat innan du blev sjuk. Om du har en stökig omgivning med energikrävande personer runt dig, och om du har flera kroniska sjukdomar i botten. Eller om du har annat som stressar som dålig ekonomi, eller problem på jobbet, ja, då kan det också ta längre tid.

Jag har inte fått någon rehabilitering av sjukvården eller Försäkringskassan, utan jag har rehabiliterat mig själv. Det har gått bra, tack vare att jag har haft en stark vilja att bli frisk, och haft en massa kunskap från mitt jobb som frilansjournalist med hälsa som inriktning. Jag visste en hel del om vad jag behövde för att bli frisk. Och det jag inte visste, det såg jag till att ta reda på. På så sätt har min sjukdomstid varit som att gå på universitet. Jag har lärt mig massor.

Bland annat läste jag flera bloggar av andra som blivit friska för att lära mig hur de burit sig åt. Och deras gripande personliga berättelser var en fin hjälp på vägen. När jag var som sjukast låg jag i sängen med mobilen och läste under täcket.

Vid den tiden fanns det inte så många böcker i ämnet, men det har kommit fler nu, och det är ju väldigt bra. Jag tänker rekommendera några här på bloggen framöver, så håll utkik!

I nästa inlägg tänker jag berätta om vilka livsavgörande faktorer som krävs för att man ska bli frisk. Det handlar inte om vilka metoder som gör dig frisk, utan mer om vilka omvärldsfaktorer som spelar in för tillfrisknandet.

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

5 tidiga signaler på utmattningssyndrom

I ett par inlägg framöver tänkte jag berätta om min hälsoresa. Dels vilka tecken som fanns innan jag gick in i väggen, dels vad som hjälpte mig att bli frisk igen.

Men först en liten rekapitulering för dig som är ny följare och inte vet hur det började.

Det är ett par år sedan nu som jag kraschade, gick in i väggen och inte kom upp ur sängen på ett år.

Men jag hade mått dåligt länge, haft tusen olika symptom, men botat dem med värktabletter. Jag drack en kopp kaffe och rusade vidare. Det var så många som behövde mig, man kan inte gärna be ett sjukt barn eller en döende förälder att vänta, pausa, för att man själv måste lägga sig ner.

Men en dag damp jag ner i golvet i livsmedelsaffären, och sedan blev jag liggande.

Jag var helt utslagen, varken huvud eller kropp fungerade. Jag hade inte kraft nog att duscha, borsta tänderna, eller värma mat i micron. Min man fick sköta om mig som ett barn.

Det tog tid att bli frisk. Flera år faktiskt. Och då på botten, utkastad från Försäkringskassan, utan sjukpenning och oförmögen att ta mig upp ur sängen, trodde jag aldrig att jag skulle bli frisk igen.

Men det vände. Inte genom ett mirakel, och inte över en natt. Men stegvis ljusnade det.

Idag mår jag fantastiskt bra.

Nu när jag blivit frisk vill jag dela med mig. Om hur det vände, vad som hjälpt mig och inte.

Det är därför som jag har startat den här bloggen.

Jag började inte blogga när jag var sjuk, för jag ville veta själv först hur man kommer ut ur tunneln, innan jag började skriva. Jag ville veta med säkerhet att det nya livet skulle bära.  Att jag fått må bra över tid. För det är egentligen först nu som jag har något att säga. Nu när jag lärt mig leva i balans. Nu när livslusten är tillbaka.

Men vilka var det då, de första tecknen på att jag var på väg att gå in i väggen?

De där tecknen som jag nonchalerade, och som kanske hindrat mig från att bli sjuk, om jag tagit dem på allvar.

5 tidiga signaler på utmattningssyndrom

  1. Du slutar att sova. Sömnproblem är tidiga tecken på att stressen är skadlig.
  2. Du har alltid huvudvärk. För mig är huvudet min larmknapp på för mycket stress. För andra kan magen vara tempmätare på stress.
  3. Du har fått tunnelseende, och jäktar för att hinna med allt, när du istället bör dra ner på tempot. Du känner dig uppe i varv och irriterad, och avslutar ofta andras meningar.
  4. Du drabbas av yrsel, eller hjärtklappning eller ett tryck över bröstet. Du blir också förkyld hela tiden, eftersom ditt immunförsvar är nedsatt.
  5. Ditt minne börjar bli dåligt, du glömmer saker som du annars brukar komma ihåg, som ditt lösenord till datorn eller koden till telefonen.

Har du några av de här symptomen är mitt råd att dra ner på tempot.

Jag reflekterade aldrig över att de här diffusa symptomen kunde vara tecken på att jag borde bromsa. På att jag var på väg att gå in i väggen. Inte då.

Idag hade jag gjort annorlunda. Jag hade tagit ledigt direkt, sjukskrivit mig, vilat. Kanske tagit kontakt med en läkare eller kurator.

I nästa inlägg skriver jag om vilken återhämtning som fungerade för mig.

Läs mer på instagram: @mymindfulliving

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

Skogsbad får mig i balans

När jag går upp i varv, när pulsen slår snabbare och tankarna börjar snurra, då ger jag mig ut i skogen. Jag kan vandra i timmar, bara vara, njuta av doften av tallbarr och fåglarnas sång. Jag går långamt för att kunna ta in alla intryck och försöker vidga mitt synfält, eftersom jag ofta hamnar i tunnelseende när jag är stressad.

När jag vandrar fram i sakta mak brukar jag upptäcka ting i naturen som förundrar mig, droppar som glittrar från granarnas grenar, iskristaller i frusna åar som liknar diamanter, de första skira vårblommorna, eller orkidéerna Skogsfru och Jungfru Maria som är fridlysta och måste studeras på plats.

Jag känner att jag är en del av något större, och mina egna problem krymper ihop.

Jag lyfter händerna mot himlen, andas djupt och ler, och kan känna hur energin börjar fylla på min kropp.

Under min vandring går jag dit näsan pekar, eller snarare dit magen och hjärtat vill. Jag tränar upp min intuition, och min förmåga att känna in vad som är bäst för mig.

När jag hittat en glänta indränkt i solstrålar slår jag mig ner på en stubbe eller lägger mig på en trädstam. Där blir jag kvar med ögonen slutna, för att lyssna på skogens alla ljud.

En stund senare öppnar jag min matsäck och sätter tänderna i en nybakad bulle och dricker en varm kopp choklad.

När jag ätit upp packar jag ihop och går hem. Huvudet är rensat och klart och kroppen är energisk. Jag längtar redan efter nästa skogsbad.

Mina dagliga skogsbad under flera år är den huvudsakliga anledningen till att jag tillfrisknat från mitt utmattningssyndrom. Min framsynte husläkare rekommenderade mig detta, men då kunde jag inte föreställa mig vilken avgörande skillnad det skulle göra.

Det är ren magi.

5 tips på ett perfekt skogsbad

  1. Sök upp en skog eller skogsdunge.
  2. Stäng av mobilen.
  3. Vandra långsamt fram.
  4. Utforska varje glänta, känn på trädstammarna, lukta på blommorna, lyssna på fåglarna.
  5. När du hittat en plats som känns bra, sätt dig på en stubbe, eller lägg dig på en trädstam. Slut ögonen. Bli kvar i 20 minuter. Träna på att bara vara, eller meditera en stund.

Skogsbad är läkande för både kropp och hjärna

Termen skogsbad, shinrin-yoku, uppfanns i Japan på 70-talet när många människor dog sönderstressade och utarbetade. Det finns 50 skogsbad i Japan, där en skogsterapeut guidar besökaren. Moderna, stressade nutidsmänniskor vallfärdar till skogen för att återfå hälsan. I Japan ses en skogspromenad som en behandling och ges på recept.

Det finns väldokumenterad forskning som visar att skogsbad är läkande. Det parasympatiska nervsystemet aktiveras och både puls och blodtryck sjunker, och stressen går ner radikalt. Depression och ångest lindras, och kognitiva förmågor och koncentration förbättras. Dessutom stärks immunförsvaret eftersom trädens kemikalier, fytoncider, sätter fart på kroppens naturliga mördarceller. Om du tillbringar en dag i skogen ökar dina mördarceller i blodet med 40 procent. Skogsluften ökar också produktionen av DHEA i adrenal cortex. Det är en substans som skyddar oss från hjärtinfarkt. Skogsbad har också visat sig ha en förebyggande och bekämpande effekt mot cancer.

I Sverige har vi en unik möjlighet att skogsbada eftersom vi har vår allemansrätt. Det är bara att gå rakt ut i skogen för oss, något som inte är självklart på andra håll i världen.

Det bästa av allt – man behöver ingen baddräkt!

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Finna sin plats på jorden

När solen går ner på ön inser jag att jag hittat min plats på jorden. Efter år av kringflyttande på grund av jobbet, har jag funnit en plats där jag kan slå rot.

Att hitta sin plats kan ta tid. Inte många bor med hjärtat.

Under största delen av mitt liv har jag bott på ställen där jag aldrig bottnat. Undrat vart jag hört hemma. Inte känt mig riktigt jordad vare sig i min födelsestad, eller på de orter där jag arbetat.

Nu har jag till slut hittat min plats. Sökandet är slut. Rötterna kan få fäste. Växa sig starka.

Jag är omgiven av skog, hav och himmel. Tystnad. Så mycket energi som frigörs.

Kanske letar du fortfarande efter din plats? Din geografiska plätt på klotet.

Om man inte hittat sin geografiska plats får man försöka hitta en glänta inom sig.

Ett rum dit man kan ta tillflykt när man inte trivs med sin omgivning. En tillfällig tillflyktsort där man får vara ifred.

Vi behöver alla ha en egen plats som bara är vår.

Vilken är din plats på jorden?

Klicka på rubriken om du vill kommentera inlägget!

Att ställa om

När jag gick in i väggen var det många som sa att du måste byta bana helt. De tänkte nog på att det inte är så bra att gå tillbaka till ett jobb, där man bränt ut sig. Men jag hade inte bränt ut mig på grund av jobbet, utan av privata skäl. Hur ställer man om då?

Jag tror inte man blir utmattad om man är duktig på att återhämta sig mellan varven. Det var just det jag själv hade missat. Jag åt nyttigt och motionerade, drack väldigt lite och rökte inte, så jag trodde att jag levde hälsosamt. Men det visade sig att jag missat den viktigaste nyckeln, att lägga in pauser i schemat. Jag visste inte riktigt vad det innebar att vila, tyckte mest att det verkade tråkigt. Jag ville vara aktiv såväl på jobbet som på semestern. Kollegor som sa att de inte skulle göra någonting på helgen, tyckte jag verkade leva väldigt tråkiga liv…

Att flytta ut på landet, det var en stor omställning för mig. Jag tänkte på Virginia Wolf som blivit ordinerad vila på landet när hon var utmattad. Hon blev så deprimerad att hon fyllde sina fickor med stenar och vadade ut i havet och dränkte sig. Bara tanken av att bli isolerad, långt från vänner och kulturliv, blev henne övermäktig.

Hur skulle det bli för mig som alltid varit supersocial och älskat kulturlivet? Hur skulle jag stå ut? Frågan var faktiskt felställd. Frågan var hur jag skulle ha stått ut i storstaden.

Det blev tydligt för mig att stadens alla ljud och ljus, mattan av intryck, totalt knockade mig, under de få besök jag gjorde för att avlägga mina läkarbesök. Ofta blev jag sängliggande efter de där besöken.

Det är något med skogen som läker. Det har skrivits avhandlingar om det, att hjärnvågorna stillar sig när vi kommer ut i naturen. Eftersom vi är vana vid skogen sedan urminnes tider, upplever vi det som vilsamt på ett annat sätt än stadens larm.

Tänk att något som är helt gratis, och så enkelt att göra, så sällan blir av i det moderna, hektiska livet. Om fler visste vilken dundermedicin en skogspromenad är för hjärnan, skulle de kanske koka upp lite varm choklad, hänga på sig ryggsäcken, och bege sig ut i skogen? Eller finns det inte tid för sådan lyx längre?

Jag önskar att jag vetat det innan jag blev sjuk. Hur helande en skogspromenad kan vara.

Varför går man in i väggen?

I mitt fall var det en serie olyckliga omständigheten som blev biljetten till utmattningssyndromet. Ett av mina barn blev svårt sjuk, samtidigt som mina föräldrar låg för döden, jag pendlade mellan sjukhus. Samtidigt hade jag en ansträngande situation på jobbet, var mitt uppe i en flytt och var stressad över att jag aldrig hann skriva på min nya bok. Till slut kändes det som att jag inte kunde koppla av någonstans och jag slutade att sova.

Då var jag ändå en person som alltid beskrivits som hon med det glada skrattet, som var så energisk, inte lät sig slås ner av en motgång, utan bara borstade av sig och körde på. Positiv, jag hade alltid försökt att vara positiv, även när livet gett mig citroner.

Kanske var det därför som jag inte ens berättade för min man att jag mådde dåligt. Jag hade tusen olika symptom, men botade dem med värktabletter. Drack en kopp kaffe och rusade vidare. Det var så många som behövde mig, man kan inte gärna be ett sjukt barn eller en döende förälder att vänta, pausa, för att man själv måste vila.

Tills dagen kom när jag svimmade av i livsmedelsaffären. Sedan blev jag liggande i ett år.

– Det var inte konstigt att du gick in i väggen, med tanke på allt jobbigt du hade runt dig, sa den kloke läkaren jag kom till.

Men jag tyckte nog ändå att det var konstigt. Vår kropp strävar efter balans. Hur kom det sig att jag inte lyssnade på signalerna? Hade jag kunnat göra annorlunda?