Så tacklar du påsken och andra högtider

Med en utmattning i bagaget måste jag tänka klokt inför varje storhelg.

Hur ska jag bäst hushålla med min energi?

Jag brukar utgå från hur mycket energi jag har, och sedan bestämma mig för vilken ambitionsnivå jag vill lägga mig på.

När jag var som sjukast i min utmattning fick vi ställa in påskfirandet helt.

Sedan när jag blev bättre gällde det att hitta ett sätt att delta i firandet utan att trötta ut mig för mycket.

Idag sex år senare klarar jag att baka både påsktårta och storstäda huset inför att familjen samlas. Men fortfarande planerar jag alla sysslor i god tid, så att jag har energi kvar när festen ska börja.

Här kommer mina bästa påsktips till dig som är drabbad av stress eller utmattning.

  1. Om du nyligen blivit utmattad, ställ in firandet helt. Det blir påsk nästa år igen.
  2. Om du bedömer att du orkar fira påsk, vila ordentligt före och efter högtiden.
  3. Mitt under festen kan du smita ifrån en stund och vila på sängen en stund, eller gå ifrån och meditera i 10 minuter. Då orkar du bättre.
  4. Köp färdigmat, tex. färdiga påsktallrikar och en färdig tårta.
  5. Har du möjlighet att få maten hemkörd, satsa på det.
  6. Engagera hela familjen i städningen, och gärna i god tid.
  7. Eller släck ner och tänd värmeljus, då ser ingen dammtussarna.
  8. Varför inte fira utomhus i år med tanke på Covid 19? Då kan alla ta med egen matsäck, och du slipper städa helt och hållet.
  9. Be om hjälp med barnen om du har småbarn, så att du hinner förbereda.
  10. Passa på att vila när de andra gå på promenad efter påskbuffén, lyssna på ett avslappningsband, och tanka ny energi!

Glad påsk önskar jag alla mina följare!

Hoppas att ni både hinner umgås med era nära och vila ut ordentligt!

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Arbetar du hemifrån? Så överlever du

Jag är så glad för mitt hemmakontor!

När jag fick en tjänst där jag får arbeta hemifrån, blev jag överlycklig. Jag har alltid drömt om att få arbeta hemma, men oftast jobbat på kontor.

Ibland har jag arbetat i öppna landskap och jag har hatat det. Jag är typen som behöver tyst omkring mig för att kunna koncentrera mig, och att höra kollegor tala i telefon, snacka med varandra, snörvla och hosta har gått mig på nerverna.

Det är jag som har svårt att sortera intryck, jag vet.

Nu äntligen har jag ett eget hemmakontor, med ergonomiska kontorsmöbler och helt inrett i mina älsklingsfärger.

Men nu har det dykt upp ett annat problem. Jag vill inte gå härifrån.

Det blir jobb både på kvällar och helger, och det var då jag satte fingret på problemet för oss återhämtare. Många som gått in i väggen är prestationsprinsessor. Vi älskar att prestera och vill gärna visa framfötterna.

Problemet när vi jobbar hemma är att ingen chef ser hur mycket vi faktiskt jobbar och kan bromsa, inga kollegor drar med oss på fika, kort sagt, det är lätt att jobba ihjäl sig och hamna nära den där väggen igen.

Därför punktar jag några saker som kan vara viktiga att tänka på för oss som är känsliga för stress. Det handlar inte om att vi måste ha struktur för att jobba mer effektivt. Något som många andra brottas med som jobbar hemma på grund av coronaviruset just nu. Som slösurfar och tar för långa sovmornar, som vänder på dygnet och fikar mest hela tiden.

Nej, det här är tips för oss som tvärtom har tendensen att begrava oss i jobb om vi får chansen.

Tips för stresskänsliga som jobbar hemma

* Fika inte vid datorn, lockande jag vet, men du behöver en paus.

* Kläm in någon fysisk aktivitet varje dag, så att du får ur stressen ur kroppen.

* Ät en ordentlig lunch.

* Inse att du inte behöver svara på alla mejl genast.

* Du behöver inte höras mest på alla Skype-möten, luta dig tillbaka och lyssna.

* Om din chef har sagt att du ska vara ledig på helgen, lyd rådet.

* Gå ut en stund och försök notera vilket väder det är, hittar du några vårtecken?

Om jag själv lyder råden? Jag försöker, men det går väl sådär… Men nästa vecka, då så!

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Hurra! Jag har hittat ett jobb!

Ute är det mulet, men inne hos mig spirar vårkänslorna!

Efter lång tid hemma för att läka mitt utmattningssyndrom ska jag nu börja jobba.

Det känns bra. Eftersom jag varit utan sjukpenning nästan hela tiden jag har varit sjuk behöver jag tjäna pengar. Det är sjukt med ett samhälle där sjuka inte får sjukpenning, men jag vill försöka lägga den ilskan bakom mig och istället fokusera på det som är positivt. Jag har hittat ett jobb!

Att hitta ett jobb när man varit sjuk i utmattningssyndrom är inte det lättaste. Jag har varit öppen med min diagnos och hittat en arbetsgivare som är okej med det.  Det skulle vara svårt att låtsas som ingenting. Det är ett faktum att jag fortfarande måste vila en del varje dag för att orka. Men jag är naturligtvis mycket bättre än när jag var som sjukast och inte ens orkade kliva upp ur sängen.

Min plan nu är att hålla fast vid mina rutiner, och vila tio minuter både på förmiddag, och eftermiddag. Ta en promenad på lunchen, och prioritera bort allt som inte rör jobbet i möjligaste mån.

Det kommer att gå eftersom jag får arbeta hemifrån flera dagar i veckan.

Jag tänker fortsätta att äta nyttigt, undvika socker, (jag har ju mitt sockerfria år), och dricka te istället för kaffe, för att behålla ett jämt blodsocker och undvika trötthetssvackor.

På helgerna tänker jag inte planera in något utan det är vila som gäller, gärna vara utomhus mycket, det blir ju lättare nu med vår och sommar som kommer.

Dagsljus och frisk luft brukar pigga upp.

Livsbalans

Jag tänker försöka att inte stressa upp mig, utan jobba på i lagom takt. Märker jag att jag blir orolig gäller det att mota oron på porten direkt. Oro leder till sömnproblem och då blir jag tröttare direkt.

Utmaningen blir att inte stressa och varva upp, men inte heller sjunka ner i energilöshet.

Att uppnå energibalans är det jag strävar efter, vilket är lättare sagt än gjort. Är det någon av er läsare som har bra förslag på hur man ökar energin på ett hållbart sätt, får ni gärna tipsa och kommentera!

Men ett nytt jobb innebär inte bara ökad belastning, jag tror det kommer att ge ny energi också, att få prova en ny yrkesroll, och få nya kollegor.

Men mycket annat lockar, som att få känna mig ekonomiskt självständig och därmed mera vuxen igen, efter att ha levt på min man under min sjukdomstid. Att få vara ute och köra bil som jag älskar, skriva igen, om än i annan form, nu som kommunikatör,(tur att jag har bloggen för mer kreativt skrivande), men också få vara med om att bygga upp en ny verksamhet.

Idag är det inte ovanligt att folk gör en omstart på arbetsmarknaden, de flesta som jag känner som börjat som journalister gör något annat idag. Inte för att de varit sjuka, eller längtat efter ett nytt yrke, utan därför att mediebranschen haft pyspunka. Och det är fler branscher som luften snart går ur, så att våga testa något nytt tror jag är en framgångsfaktor.

Jag kommer att uppdatera här hur det går. Känner mig lite som Bambi på hal is! Wish me luck!

Men först ska jag upprätta en krisplan, en plan för vad jag ska göra om jag märker att jag börjar må dåligt igen. Mer om den i nästa inlägg!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Äntligen har jag släppt taget!

Jag läste i en undersökning av människor som levt länge, att hemligheten bakom deras långa liv var att de hade varit duktiga på att släppa negativa tankar. De hade inte ältat oförrätter, eller låtit sig knäckas av sitt tunga bagage, utan bara haft blicken riktad framåt.

Det där fastade hos mig eftersom jag historiskt haft svårt att släppa taget om jobbiga händelser. Jag har varit expert på att älta och köra allting en vända till i min privata torktumlare. Så jag räknar inte med att bli särskilt gammal, ha, ha.

Nåväl, allt idisslande av gamla trauman ligger nu bakom mig. Min byk är färdigbearbetad.

För första gången på länge går jag med lätt bagage mot framtiden, och det känns oerhört skönt.

Med facit i hand kanske jag behövde traggla igenom allt för att komma hit. Det kanske inte finns några genvägar. Det kanske måste ta tid? Man kanske inte kan forcera processen? Att bara släppa taget om svåra upplevelser är kanske för mycket begärt, jag vet inte.

Allt jag vet är att jag är fri nu. Säkert kommer det att dyka upp nya problem, men då hoppas jag att jag snabbare kan nå hit, till punkten där jag går med lätta steg.

När är det då dags att släppa taget? Jag har punktat några förslag.

Du vet att det är dags att släppa taget när:

  1. Något tar mer energi än det ger

Har du satsat mycket på ett projekt, på social medier eller ett jobb, men du inte får det resultat du önskat dig. Då är det kanske är dags att släppa det och satsa på något annat?

2. Är i en relation som bryter ner dig, istället för att lyfta dig

En relation ska ge energi, åtminstone för det mesta. Om du ofta känner dig dränerad, nedtryckt och ledsen, är det dags att bryta upp.

3. När dina åsikter blir ett fängelse för dig själv, istället för en grund du kan hämta kraft från.

Var öppen och ifrågasätt gamla värderingar och förhållningssätt. Om du släpar runt på åsikter som inte längre är relevanta för samtiden, finns det risk att du drabbas av kognitiv dissonans, och börjar må psykiskt dåligt.

Världen förändras och du måste förändras med den.

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

Råd när din tillvaro gör dig sjuk

Om du känner dig fångad i en fälla, jagad och stressad. Om du ser allt i svart och dina negativa tankar beror på verkligheten du lever i. Då kan det vara en signal om att du vantrivs med något i ditt liv. Kanske befinner du dig i en situation som på sikt kan göra dig allvarligt sjuk. Då bör du inte trycka tillbaka dina negativa tankar, utan ta dem på allvar. De försöker säga dig något.

Förmodligen kommer det inte att hjälpa dig att försöka tänka mer positivt, eller att bita ihop och härda ut. Du har kommit till en punkt när du måste göra en livsomställning.

Jag härdade ut alldeles för länge med oro, sömnlöshet, hjärtklappning och huvudvärk. Signaler om att jag var på fel väg. Men istället för att göra något radikalt härdade jag ut och kämpade vidare. Det resulterade i att jag till sist gick in i väggen.

Just nu har jag en vän i min närhet som är i en liknande situation. Hon har två små barn, man, och en utmattning i bagaget. Hon har fått rådet att ta sig tillbaka till jobbet så fort som möjligt, och jobbar nu deltid, hämtar och lämnar, handlar och lagar mat. Alla hennes sjukdomssymptom har kommit tillbaka och hon vet inte hur hon ska hålla huvudet ovanför vattenytan. Hon vänder sig till mig för att få goda råd.

Jag repar mod för att våga säga henne sanningen. För det finns ingen quick-fix, inget piller eller vinnande mindset som kommer att få henne på banan.

Det hon behöver är tid, vila, och att kunna prioritera sin hälsa först.

För att få till det måste hon förmodligen göra en större förändring i sitt liv. En del bryter med sin partner för att de inte orkar ta hänsyn till ännu en persons behov.

Mitt råd skulle vara att se över ekonomin. Kan familjen flytta till något mindre, billigare? Sänka sina utgifter? Kan dessa förändringar innebära att hon kan vara hemma tills hon känner sig frisk?

Att gå tillbaka till jobbet när man är sjuk ökar risken för en ny, djupare sjukdomsperiod, det är min övertygelse.

När jag gick in i väggen flyttade vi ut till vår stuga på landet. Det möjliggjorde för mig att stanna hemma tills jag var frisk igen. Livet på landet påskyndade dessutom tillfrisknandet eftersom naturen i sig har en läkande kraft. Att flytta ut till landet är den bästa förändring vi gjort!

Läs gärna mer här:

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

En viktplan för mig som lättstressad

Dags att ta tag i mitt tredje hälsomål, att gå ner fem kilo. Du kanske också kämpar med vikten och vet hur det är?

Egentligen skulle jag behöva gå ner minst tio kilo av hälsoskäl, men jag vill lägga mig på en nivå som jag tror att jag har en chans att uppnå. Jag har försökt att gå ner i vikt länge nu utan att lyckas. Jag äter strikt en tid och är duktig på att motionera, men så händer något som rubbar mina rutiner. Jag blir trött och då åker chokladkakan fram för att få snabb energi och en lyckokick.

Samtidigt vet jag att jag måste vara helt sockerfri för att lyckas. Bara om jag avstår från socker helt försvinner suget. Jag kommer att gå lite djupare in på socker i nästa hälsomål som handlar om just det. Idag lägger jag upp en plan för vikten.

Varför är det så svårt att gå ner?  Dels har jag en usel ämnesomsättning, dels är jag konstant hungrig. Sedan är jag en känsloätare också och äter när jag behöver tröst, vill fira, känner mig trött osv.

Eftersom det går så trögt att gå ner hinner jag tappa sugen massor av gånger innan jag når målet.

Varför vill jag gå ner då?

Dels har jag för högt blodsocker, så det måste ner, dels har jag det farliga fettet runt magen, som kan leda till en massa sjukdomar. Sedan är det inte snyggt heller, men det vet ju alla som en gång gått in i väggen, att utseendet känns inte som prio ett. Det viktigaste är att må bra.

Så hur ser planen ut?

Inget socker fram till jul. Inget småätande mellan målen. Simple as that. Men supersvårt.

Kan jag klara detta, så är planen att fortsätta så fram till sommaren.

På ett halvår borde jag kunna tappa fem kilo. Utan att stressa kroppen för mycket så att jag pressar den tillbaka i ett nytt utmattningssyndrom. Jag var smal när jag gick in i väggen, då hade jag varit sockerfri en tid och duktig med att träna. Utåt sett såg jag ut att vara i toppform, men det var jag inte. Och jag har hört andra som bantat före sin utmattning, så det finns anledning att lägga ribban lågt för oss som är känsliga för stress.

Balans, det är ordet som gäller, också när det gäller vikten. Inte tappa greppet och dra på sig livsstilssjukdomar, men inte heller gå omkring och vara hungrig och stressa kroppen.

Så sockerfri fram till jul och en promenad om dagen. Dessutom cykling tre gånger i veckan. Det är min viktplan. Hur ser din ut?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

5 tips för att ladda batterierna inför festen

Äntligen fredag och i helgen är det fest. Det slår mig att det är stor skillnad på hur jag laddar inför fest nuförtiden, jämfört med innan jag gick in i väggen.

Hur jag laddade inför fest förr:

  1. Satte på hög musik, hitmusik som lockade till dans.
  2. Plockade fram nyinköpta blåsan och nyinköpta klackarna.
  3. Stod länge i duschen för att tvätta håret och raka benen.
  4. Torkade håret, målade naglarna och satte på en kaka smink.
  5. Förfest med vänner.

Hur jag laddar inför fest idag:

  1. Avsätter tid för yinyoga på fredagskvällen.
  2. Börjar lördagen med sovmorgon.
  3. Äter en näringsrik frukost i lugn och ro.
  4. Gör en längre meditation.
  5. Tar en stärkande promenad i dagsljus för frisk luft.

Idag gäller det för mig att försöka bunkra energi så att det finns att ta av under festkvällen. Förr hade jag obegränsat med energi och fick ännu mer av glad musik, vackra kläder, och snygga skor.

De här festförberedelserna speglar olika faser i livet.

Som frisk behövde jag inte hushålla med energin. Som utmattningsfrisk måste jag alltid hålla koll på min energibudget.

Å andra sidan har det även resulterat i en annan hållning till livet. Förr satsade jag på ytan, att se bra ut, idag lägger jag mer fokus på insidan, att må bra inuti har blivit det viktigaste för mig.

Har du några bra tips på hur man kan ladda batterierna för en fest?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Inbjuden på vinterbad

Det är verkligen skönt på hösten i skärgården. Tyst, stilla och fortfarande barmark, perfekt för långa promenader. Bästa stället att vila huvudet på. Jag promenerar utan musik i öronen och ibland kan jag nästan få vårkänslor, fåglarna kvittrar och en stilla bris tar tag i träden.

En ny vän till mig har bjudit in mig på vinterbad. Hon har en bastu precis vid havet.

Min bästis är eld och lågor, hon har tagit kalla bad hela hösten och inte varit förkyld som vi andra. Hon hoppar i från sin brygga varje morgon och känner sig stärkt och pigg.

En bastu vid havet är detsamma som Shangri-La för henne.

Vinterbad ska tydligen vara särskilt bra för oss stressade och utmattade. Har man mycket stress i kroppen så motverkas den. Eftersom kroppen blir så stressad av det kalla vattnet, lättar den psykiska stressen. Spänningshuvudvärk, migrän, ångest och depression försvinner. Man känner sig toppen flera timmar efteråt. Allra bäst är det om man vänjer kroppen sakta, och börjar ta kalla bad redan på hösten, för att sedan avsluta med bad i isvak. Det låter jättebra.

Men jag vet inte. Lite läskigt verkar det. Jag gillar inte att frysa, går jämt omkring påbyltad i lager på lager under vinterhalvåret. Och hur har jag det med blodtrycket? Har man högt blodtryck ska man inte vinterbada. Det måste jag kolla först.

Jag kanske nöjer mig med att sitta i bastun och kolla ut på naturen och de andra som badar…

Häng med i bloggen, så berättar jag hur det går.

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

Är sömntabletten orsaken till tröttheten?

Nu till mitt andra hälsomål – att bli piggare. Det har varit mitt mål i flera år nu, och jag har successivt fått energin tillbaka. Men det tar tid, och jag har en bit kvar innan jag är mig själv igen, mitt vanliga energifyllda, glada jag.

Så vad krävs för att nå dit? Allt samverkar för att ge oss energi förstås, hur mycket vi är ute i ljuset, hur mycket vi motionerar, hur mycket vi återhämtar oss och hur bra vi sover.

Jag tänkte fokusera på sömnen i det här inlägget. För sömnen är A och O för hur mycket vi kan ladda våra batterier.

Innan jag gick in i väggen hade jag sovit dåligt i flera år, och strax före väggen slutade jag att sova nästan helt. Jag var så stressad och uppe i varv att jag inte kunde komma till ro.

När jag kom till läkaren rynkade han pannan och berättade hur viktig sömnen var. Om jag inte sov skulle jag inte bli bra. Tvärtom så kan man dra på sig massor av andra sjukdomar om man inte sover. Ja, man kan faktisk dö av sömnbrist.

Så jag fick sömntabletter, den mildaste varianten och bara en om natten. Det resulterade i att jag började sova igen. Och idag är jag i stort sett frisk. Så visst fungerade det.

Men. Nu börjar jag tro att min trötthet på förmiddagarna möjligen kan vara en biverkan av tabletten, så jag vill försöka fasa ut den. Jag är redan nere på en halv tablett, men målet nu är att trappa ner till en fjärdedel och sedan sluta med den helt.

Jag tror det kan bli ganska svårt, inte för att den halva tabletten är så fruktansvärt potent, utan för att den har blivit min snuttefilt, jag inbillar mig att om jag tar tabletten, så sover jag. Det är något som jag har intalat mig. Placebo troligen.

Så nu måste jag programmera om min hjärna. Intala mig att om jag kan sova på en halv tablett, kan jag sova på en fjärdel. Och om jag sover på en fjärdel, så klarar jag mig utan.

Vi får se hur det går.

Jag läste en medicinsk artikel nyligen om att sömntabletter inte ger en fullvärdig sömn, att drogas är inte detsamma som att sova.

Det var en synpunkt som träffade mig. Om jag ska bli piggare än jag är nu, måste jag ta det här steget och säga adjö till kryckan som sömntabletten har varit.

Den har varit funktionell under min utmattning. Men nu har den gjort sitt.

Håll tummarna för att jag lyckas!

Hur funkar det för dig, klarar du dig utan sömntabletter? Och vad använder du istället när du har svårt att sova?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Hoppet – en livlina

När jag var som mest överhopad med jobb och bekymmer, och inte hade tid till att ge mig ut till skärgården för att tanka ljus och luft, brukade jag ta mig ut till Millesgården på Lidingö.

Det är en magisk oas av himmel och hav och änglar. De musicerande änglastatyerna som Carl Milles skapat, de änglarna står för hopp.

Jag brukade titta på dem där de spelade uppe i himlen och påminna mig om att ting tar tid. Det tar tid vare sig du vill göra avtryck i välden eller om du vill andas lättare.

När jag var som sjukast förlorade jag hoppet om att jag skulle bli bättre. Jag levde i min mörka bubbla och kände mig bottenlöst ensam fast att jag inte var det. Det var som om jag krympte, min röst blev svagare och skrivstilen mikroskopiskt liten. Tiden gick och jag mådde inte bättre, fick inte mer energi. Det sista som lämnade mig var hoppet och då är man farligt ute. Den som inte hoppas har ingen anledning att leva vidare.

Jag önskar att jag kunde säga att jag var så mentalt stark att jag kunde frammana hoppet i den mörka stunden, men det kunde jag inte. Det var först när jag kände att det vände, att utmattningen började ge med sig, som ett litet gnista till hopp väcktes igen.

Utmattning liksom sorg har förmågan att blockera hoppet. Man fastnar i negativa tankar som slår undan viljan att fortsätta framåt. Men nu vet jag att om man kan känna hopp, kommer man närmare livet.

En vän till mig som haft cancer, lyckades liggandes i sin sjukhussäng frammana bilden av en sommaräng och ett hav och pumpade sig själv full med hopp när allt var som svartast. Då krympte tumören, till synes ett mirakel.

Om jag går in i väggen igen ska jag försöka hålla fast vid hoppet. Hoppet om att det vänder. Det blir bättre. För det lärde jag mig om hoppet. Så fort hoppet kom tillbaka vände det snabbt uppåt. Det är som hoppet har energi knutet till sig. Och energi är den heliga graalen för oss utmattade.

Jag insåg att det är precis som det kinesiska ordspråket slår fast:

”Den som har hopp – har allt.”

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!