Blir man utmattad av jobbet?

Om man som spädbarn lär sig att kompromissa med sina behov, blir det svårt att vara lyhörd för sina behov som vuxen.

Långt mindre klarar man att uttrycka dem eller hävda dem, och sätta gränser mot andra.

Som spädbarn lär man sig då att för att överleva måste man vara tyst.

För att inte irritera den vuxna gäller det att inte skrika för högljutt när man är hungrig, blöt, kall, ledsen eller rädd.

Så man håller tyst, antingen för att ingen kommer när man skriker, eller för att man blir straffad när man gör det.

Kanske har just detta spädbarn hamnat hos en vuxen som prioriterar sina egna behov.

För att den vuxne är sjuk, deprimerad eller svältfödd på att få sina egna behov tillgodosedda.

Så spädbarnet blir tyst. Lär sig att kompromissa med sina behov.

Medgörlig

En sådan start i livet föder ett beteende av att vilja vara till lags, anpassa sig, kompromissa, trycka ner känslorna eller stänga av dem helt.

Inte sällan ägnar sig en sådan här person åt att prestera istället, för att i brist på omsorg och kärlek, bli sedd och uppskattad.

Ett helt liv där de egna behoven aldrig tillgodosetts slutar ofta i en krasch.

En utmattning eller någon sjukdom.

Hur många år det tar tills kraschen är ett faktum, varierar.

För mig tog det 50 år, men idag går alltfler in i väggen redan i 30-årsåldern.

Utmattningssyndrom beror sällan enbart på jobbet, att man har för mycket att göra, att man jäktar.

Snarare finns roten till problemet i dina relationer. Och ja, oftast startar detta i den allra tidigaste barndomen.

Om du som spädbarn blivit skild från din mamma, för att hon var sjuk, dog eller var tvungen att lämna bort dig, har du fått en skakig anknytning.

Om du växt upp i en dysfunktionell familj, om du varit ett maskrosbarn, där de vuxna varit uppslukade av sina egna problem, och kanske låtit dem gå ut över dig, då har ditt stressystem redan från börjat blivit nedpressat.

För att överleva i en stökig miljö som barn där skrik och bråk varit vardag, har din kropp ställt in sig på att du ska få förmågan att låta allt rinna av dig. Du blir stresstålig.

Tills en dag, när du är vuxen och det blir för mycket.

Bryt den onda spiralen

Kanske hamnar du i nya destruktiva relationer. För inte sällan hamnar maskrosbarn med personer som liknar våra föräldrar.

Varför?

Jo, därför att vi attraherar personer som gillar att vi lyssnar, är medkännande, lyhörda, empatiska, flexibla och nästan alltid glada.

Maskrosbarn attraherar personer som prioriterar sina egna behov, som behöver oceaner av beundran, engagemang, omsorg.

Så mycket uppmärksamhet att vi aldrig hinner visa medkänsla om oss själva.

Så ja, resan från utmattad till frisk är lång, men också spännande.

En upptäcktsresa i att ta reda på hur vi hade det som små och hur det format oss.

Men mest viktigt, hur vi lär oss att omprogrammera oss i vuxen ålder.

Att få praktisk kunskap om hur vi kan visa omsorg om oss själva.

Vi behöver träna mer på självmedkänsla än andra, eftersom vi saknat det så länge.

Att ta hjälp av en vän, en coach eller att gå en kurs i stresshantering, kan vara ett ovärderligt stöd på vägen.

Det är aldrig försent att få en lycklig barndom, eller ett vuxenliv i harmoni och balans.

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera.

Så sätter du gränser

Var går din gräns? Ofta vet du inte det om du anpassat dig för länge.

Men om du lever med hög stress har du gått över dina gränser under lång tid.

Men misströsta inte, det är aldrig försent att sätta upp ett staket runt sin boning.

Du behöver sätta gränser både på jobbet och hemma. Du måste börja bryta mönster och sätta dina egna behov före andras.

Men hur gör man?

Det är ganska vanligt att man först säger nej med emfas, kanske aggressivt och fräsande, för att sedan ta tillbaka alltsammans, backa och anpassa sig.

Om du pendlar mellan att vara aggressiv och undfallande är du dålig på att sätta gränser.

En del är konflikträdda och duckar alltid istället för att stå på sig och ta ansvar.

Andra lindar in sin begäran så mycket att det blir helt obegripligt och luddigt för andra att förstå.

Ja, det är svårt att sätta gränser.

Vi vill framstå som snälla, flexibla och duktiga. Och den som aldrig säger nej blir ofta populär och får belöning i form av beröm och bekräftelse.

Säger man nej kan man istället framstå som egoistisk, besvärlig och fyrkantig.

Ett sätt att bli bättre på att sätta gränser kan vara att gå en kurs i självförsvar. Då lär man sig att säga ifrån med kroppen.

Ett annat sätt är att följa stegen nedan.

Att behålla lugnet när man säger ifrån är en viktig nyckel.

För att underlätta för dig kommer här en guide i gränssättningens ädla konst.

  1. Var tydlig. Börja med att informera om att din gräns överträtts. Utgå från att det är ett misstag. Ta ett djupt andetag och tala långsamt i normal samtalston.
  2. Hitta ett språk som inte sårar. Om det blir en konflikt varje gång du säger ifrån, får det en negativ förstärkning.
  3. Lägg nu fram ditt krav. Behåll lugnet.
  4. I den bästa av världar blir du hörsammad. Ditt krav går igenom.
  5. Om motparten vägrar lyssna måste du fundera på om du vill ta striden vidare.
  6. Välj dina strider. Är just detta värt att bråka om? Hur mycket energi tar den här konflikten? Är det en hjärtefråga för dig?
  7. Om du bestämmer dig för att just denna fråga är så viktig att du är beredd att strida för den, ta nästa steg. Det kan vara att gå till en högre chef, ta ärendet till domstol, kontakta en advokat osv.

Om det ofta händer att de du umgås med väljer att inte respektera dig och dina behov. Fundera då på om du vill fortsätta att umgås.

Behöver du ett skyddande staket kring dig? Vill du öka distansen, hör av dig mera sällan, eller rent av bryta kontakten? Säga upp dig och söka nytt jobb?

Om din omgivning konsekvent kör över dig trots att du är tydlig och behärskad, då är det dags att bryta, och gå vidare.

Du förtjänar att respekteras. Glöm inte det!

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Vilka behov maskeras av dina känslor?

Går du omkring med känslor som du önskar att du kunde bli kvitt? Samma här.

Den senaste tiden har jag gått runt och varit irriterad, utan att förstå varför.

Om jag bara kunde låta bli att vara så ilsken och arg. Hur blir man glad och positiv snabbt? Finns det någon mirakelmedicin?

För att ingen ska märka hur sur jag är håller jag mig undan och hoppas att de trassliga känslorna ska gå över. Jag kan inte begripa varför jag är på så uruselt humör, solen skiner och jag har ledigt och allt borde vara toppen.

Men jag är alldeles svart inuti. Samtidigt skäms jag väldigt mycket över hur jag känner.

Men så pratar jag med en vän som säger att det är ju inte alls konstigt att jag är arg.

Det har blivit för mycket. Igen. Och jag var inte uppmärksam på signalerna.

Ilska och irritation är tidiga tecken på att man behöver bromsa. Sakta in. Du måste ta hand om dig själv, säger min vän.

Så jag lyder hennes råd. Jag går långa promenader ensam och simmar, långt ut i havet.

Långsamt börjar jag förstå varför jag känner som jag gör.

Ibland behöver man lite egentid för att reda ut sina tankar.

Jag har behov, grundläggande behov som inte blivit tillgodosedda. Behov av vila och egentid men även spontanitet och närhet.

Mina behov har fått stå tillbaka återigen för att andras behov varit mer akuta.

Det är nu jag får lära mig det grundläggande som jag tidigare missat.

Man ska inte trycka ner sina känslor, då bubblar de upp vid ett senare tillfälle, eller yttrar sig i form av någon sjukdom.

Man ska känna känslorna och sedan ska man reflektera över vilka behov de maskerar.

Vad saknar jag? Vad vill jag ha mer av?

Sedan ska man gå till handling. Hur kan jag försöka skapa mer av det jag saknar i mitt liv just nu?

Om det finns något man kan göra, minskar känslan av maktlöshet, och frustrationen och irritationen försvinner.

För mig funkade det faktiskt. Min ilska är som bortblåst!

Prova du också!

Glöm inte! Dina känslor maskerar dina behov.

Sedan jag börjat ta bättre hand om mig själv, har ilskan försvunnit.

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inägget för att kommentera!