Vacker bok om viktigt ämne

Älskar formgivningen av denna bok! Rosa rosor, pioner, nejlikor och andra blommor.

BOKTIPS

Du också?

Utmattningssyndrom

Marlene Gustafsson

Idag har vi för första gången i historien lika många som blir sjuka av stress som blir hjärtsjuka. En miljon svenskar lider av psykisk ohälsa och stress. Hälften av alla som blir sjukskrivna har psykisk ohälsa i någon form.

Våra hjärnor orkar inte med tempot i vårt samhälle.

Marlene Gustafsson har mött många utmattade i sitt arbete inom företagshälsovården.

Nu har hon samlat alla de råd hon brukar ge till sina klienter.

Det här är en heltäckande och pedagogisk bok som ger vägledning allt från de första symptomen till faktorerna bakom utmattningen, till råd om hur man rehabiliterar sig från utmattningssyndrom.

Förutom Marlenes egen historia av stress, ges en längre intervju med Karin som haft ett regelrätt utmattningssyndrom och varit sjukskriven i tre år, och Erik som jobbat inom den prestationsinriktade IT-branschen och kraschat. Deras berättelser blir fina komplement till Marlenes egen livsberättelse. Förenklat kan man säga att medan Marlene blev sjuk av inre oro och stress, insjuknade Karin på grund av sin roll som anhörig till sjuka föräldrar, medan Erik blev sjuk av för mycket press på jobbet.

Tre olika sätt att bli utmattad på som alla gett dem beståenden utmaningar att hantera intryck, krav och stress.

Marlene serverar många bra förslag på hur man mår bättre, allt från vila, promenader och löpning till mental träning.

Hon berättar också att hon själv testat både anti-depressiva och sömntabletter, men egentligen tycker att de fysiska aktiviteterna och vilan gett henne mest läkning.

Jag älskar verkligen den här boken! Den känns komplett, och den är dessutom vacker!

Jag önskar att jag skrivit den själv.

Marlene har anlitat den professionella grafikern Märit Jonsson, som gjort designen med blomsterspråket och det fungerar förträffligt.

Skönhet är ju en så viktig komponent när man ska tillfriskna från utmattningssyndrom.

Rosor ger tankevila, pepp och tröst och påminner om naturens växtkraft.

Min enda invändning är rådet Marlene ger baserat på rekommendationer från Karolinska institutet, att man ska börja arbeta så fort som möjligt med utmattningssyndrom.

Det tror jag är fullkomligt fel! Att självkänslan tar stryk av att man är hemma, är möjligen sant. Men att tvinga en sjuk människa att arbeta leder inte till tillfrisknande. Jag tycker snarare det visar på brist på respekt för tillståndet, att det inte skulle handla om en sjukdom, utan något inbillat. När man är sjuk ska man vara hemma och vila, när man är frisk ska man arbeta, enligt mig. För mig gäller det alltid, oavsett om man har Corona eller utmattningssyndrom. Själv var jag sjuk i fem år i utmattningssyndrom och är väldigt glad över att jag slapp bli tvingad att arbeta under den tiden. Nu arbetar jag heltid och min självkänsla är intakt.

Givetvis kan man vara lindrigare sjuk, och det är sant det som Marlene säger att ju tidigare man bromsar, desto kortare blir sjukdomsförloppet.

Med det sagt skulle jag rekommendera den här boken till alla som är på väg att bli sjuka, håller på att återhämta sig, eller är anhöriga till någon med utmattningssyndrom.

Det är en fantastisk bok!

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!

Den nonchalerade kvinnosjukdomen

Mathilda var Sparbankens första kund. Hon var piga och hade lyckats spara tre riksdaler som hon ville sätta in. Året var 1859, och kvinnor hade väldigt få rättigheter. Lena Lervik har gjort skulpturen som finns i Norrtälje.

Idag är det den 8 mars, den internationella kvinnodagen. En dag att fira alla framsteg som gjorts i kvinnors liv. Visst finns det mycket att glädja sig åt som rösträtt, möjlighet att studera och yrkesarbeta inom alla områden. Men det finns också något att oroa sig över. Jag tänker på den nya folksjukdomen som främst drabbar kvinnor – utmattningssyndrom.

Det är intressant att trots att så många kvinnor drabbas av sjukdomen, så finns det fortfarande ingen medicin. Inte heller bedrivs det någon betydande forskning på området, i alla fall inte i förhållande till hur många som insjuknar.

Fortfarande vet vi inte varför så många kvinnor känner sig stressade under så pass lång tid att de tar slut. Kanske måste samhället organiseras annorlunda?

Inne heller vet man exakt vad som händer i hjärnan vid utmattning och hur man ska kunna komma tillrätta med det, förutom att ordinera vila.

Dessutom har politikerna bestämt sig för att spara på just denna grupp, eftersom färre och färre blir sjukskrivna den tid det tar att bli frisk.

Idag måste många utmattade som blivit av med sjukpenningen förlita sig på försörjning från partners, familj och vänner.

Så jag tycker det är läge att lyfta den här frågan på kvinnodagen och önska några saker.

Min önskelista:

  1. Mer forskning om utmattningssyndrom
  2. Framtagandet av en medicin som botar eller åtminstone lindrar
  3. Sjukpenning till de som drabbas hela sjukdomstiden
  4. En särskild fond för forskning om utmattningssyndrom
  5. En dag för utmattningssyndrom för att sprida kunskap och minska stigma
  6. Mer hjälp till anhöriga, barn och partners som också drabbas

Om jag hade råd skulle jag starta en fond omedelbart, men tyvärr har jag inte den ekonomiska möjligheten. Men kanske kan jag inspirera någon annan att göra det! Det finns fonder för många andra folksjukdomar och de gör ett fantastiskt jobb för att sprida kunskap och samla in medel till forskning.

Det skulle verkligen behövas en särskild fond för utmattningssyndrom också.

Jag blir glad för en kommentera!

Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!

Dags att jobba!

Firar att jag äntligen är igång!

Mars är en speciell månad för mig, för nu börjar jag jobba! Det blir en stor omställning efter att ha varit sjukskriven så länge. Men roligt!

Exakt hur det kommer att bli kan jag inte veta, men det känns som att det är rätt för mig nu. Jag har haft gott om tid till att återhämta mig från mitt utmattningssyndrom. Någon gång måste man våga steget ut i arbetslivet igen.

Jag har tur för jobbet jag hittat innebär att jag får arbeta en del hemma. Det innebär att jag kan gå ifrån och vila när jag behöver. Något som jag tror kan vara en förutsättning för att jag ska orka.

Så nu är jag i färd med att ställa i ordning ett nytt arbetsrum. En av gäststugorna har fått extra färg och nya tapeter och jag har investerat i sprillans nya kontorsmöbler. Ett eget rum bara för att skriva i. Det känns fantastiskt lyxigt, som frilansskribent satt jag och skrev i sovrummet.

Och nu när jag varit utmattad och läst så många forskningsrapporter har jag förstått att man ska absolut inte arbeta där man sover, det kan störa sömnen.

Eftersom jag har haft sömnproblem i många år, kan det vara värt att ta fasta på.

Ni ska få se mitt arbetsrum här på bloggen så småningom. Det är lite fix kvar, sedan är det färdigt.

Så önska mig lycka till!

Alla goda råd inför omstarten på arbetsmarknaden tas emot tacksamt!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Vem är Miss Mindful?

När ska man berätta att man varit sjuk och för vem?

Att hitta min blogg är i dagsläget närmast ett detektivarbete. Min länk till bloggen är blockad på Instagram och Facebook, vilket gör den omöjligt att dela mina inlägg både för mig, och andra som vill berätta för fler att bloggen finns.

Instagrams algoritmer har fått för sig att min länk till bloggen är spam. Skräppost alltså.

Och på Instagram svarar de inte när jag skriver dit. Det här kan ju sätta stopp för hela min möjlighet att växa och nå ut som bloggare. Det är verkligen supertrist. Jag har deppat i månader över detta.

Men. Sedan måste man försöka rycka upp sig. Jag kan inte påverka Instagrams algoritmer, eller det faktum att de inte svarar på mejl och meddelanden. Jag måste försöka släppa det som är utom min kontroll.

(Ni ser, jag har lärt mig ett nytt och bättre förhållningssätt!)

Istället ska jag ta kontroll över det jag har makt över. Som att berätta vem jag är.

Än så länge skriver jag under pseudonymen Miss Mindful.

Så varför avslöjar jag inte vem jag är genast?

Ja, det har sina randiga och rutiga skäl.

Frågan är när ska man berätta att man är sjuk, eller har varit sjuk, och för vem?

Det tog tid innan jag berättade för min omgivning att jag haft utmattningssyndrom.

Jag har ju jobbat som journalist hela mitt yrkesverksamma liv och skrivit om många människors öden. Det jag fick lära mig på journalistskolan som ung var att man intervjuar inte en person mitt i krisen, man sticker inte fram mikrofonen på olycksplatsen, eller jagar brottsoffer hemma i deras bostad. Därför att människor i chock kanske pratar för mycket, säger sådant de sedan ångrar, eftersom de är i affekt och inte kan inte tänka klart.

Idag har media frångått den här typen av riktlinjer och det finns snart sagt inga gränser för vad man rapporterar om.

Och bloggvärlden har sina egna regler. Här handlar det ofta om att dela med sig av det mest privata, sådant man kanske inte ens berättar för sina närmaste vänner.

Jag vet att många bloggare skriver mitt i sitt utmattningssyndrom, i sin djupaste depression, ångest och förtvivlan. Jag lägger ingen värdering i om det är rätt eller fel. Vill man blogga när man mår som sämst får man göra det.

Under min utmattning följde jag några bloggare som bloggade naket och uppriktigt om sin utmattning när de var som sjukast, och det hjälpte mig när jag var sjuk. Jag kände mig mindre ensam. För trots att utmattningssyndrom är den vanligaste folksjukdomen idag, håller de flesta det hemligt att de har drabbats. Jag kände ingen annan som hade eller haft utmattningssyndrom. Och det var skönt att läsa om en människa som gick igenom samma sak.

Men själv var jag inte bekväm med att berätta där jag låg i sängen och inte orkade resa mig. För jag visste med mig att under min skämtsamma yta fanns en skör person som aldrig visar något utåt. Jag skulle sluta sova om någon skulle försöka komma åt mig, kanske skada mig.

Jag ville skydda mig själv. Om jag skulle ha en chans att läka behövde jag göra det ifred. Så jag skrev inte en rad på flera år, och berättade bara för de absolut närmaste att jag var sjuk.

Jag har en kollega som blev svårt sjuk i cancer och inte ens berättade det för sina närmaste. Hon ville inte dra ner humöret på sin omgivning. Men när hon dog blev hennes vuxna barn väldigt uppbragda, eftersom de kände sig förda bakom ljuset. De hade inte fått hennes förtroende, och det smärtade dem.

Jag skulle inte ha kunnat dölja för mina närmaste att jag var sjuk, det är lite svårt när man är sängliggande under ett helt år. Men även om jag hade kunnat dölja det, skulle jag berättat för de som stod mig närmast. Det kändes bäst för mig.

Snart är det dags för nästa steg.

I höstas hade jag varit sjuk och under rehabilitering under flera år, och kände mig äntligen frisk. Då startade jag den här bloggen. My mindful living. Mitt nya liv i lugnare takt i mitt lilla hus vid havet. För att inspirera mig själv och er följare att leva mer närvarande och i harmoni med kropp och själ.

Naturligtvis kan jag fortfarande inte veta om jag får ett återfall och blir sjuk igen, men jag känner mig tillräckligt stark för att kunna ha distans till vad som hänt. Jag har sorterat mina tankar och känslor och skissat på en plan för vad jag vill med den här bloggen.

Nu när jag har bloggat ett halvår känner jag mig mogen att ta nästa steg. Jag har börjat berätta för fler och fler vänner att bloggen finns. Jag har en stor vänkrets och en del har blivit förvånade eftersom de inte vetat att jag har varit allvarligt sjuk.

Så det här är en förklaring till alla er som undrar varför jag bloggar anonymt.

Nästa steg blir att offentliggöra bloggen helt och hållet och driva den i mitt eget namn. Den kommer fortfarande att heta My mindful living, så ni följare hänger med, men mitt alias kommer att ändras från Miss Mindful till mitt eget namn.

När man bloggar i sitt eget namn öppnas många nya dörrar. Det är egentligen först då man har en chans att nå ut på riktigt.

Men jag är inte riktigt redo för detta steg ännu. Men snart så.

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Du behöver inte laga mat från grunden & andra tips

Boktips

Man dör inte av stress

Selene Cortes & Marie Åsberg

Gothia fortbildning

Nu har jag fått en ny laddning böcker för recension, vilket är spännande. När jag själv blev sjuk fanns det nästan inget skrivet om utmattningssyndrom, men sedan dess har det kommit många böcker i ämnet. Nu ska jag sätta tänderna i de senast utkomna.

Först ut är en gedigen bok skriven av ingen mindre än Sveriges främste expert på ämnet senior professor Marie Åsberg och Selene Cortes, verksamhetsansvarig på MIND.

Med så tunga namn förstår man att det handlar om en informativ bok. Men skulle den vara rolig att läsa? Jag var skeptisk.

Men jag hade fel. Boken är skriven med både humor och passion och belyser ämnet från många olika perspektiv. Den är en utmärkt bok för den som inte har några kunskaper om utmattningssyndrom men är nyfiken, eller den som själv haft eller har utmattningssyndrom och vill få sina erfarenheter bekräftade.

Omslaget är ganska fult och titeln missvisande. Man kan faktiskt dö av stress, av hjärtattack eller stroke exempelvis. Och stress som leder till depression kan sluta i självmord. Så visst är stress dödligt. Ibland.

Men med det sagt, boken är bra, mycket bra.

Det är omöjligt att redovisa hela innehållet så jag väljer tre favoritavsnitt.

Jag gillar kapitlet om att man bör sträva efter att vara operfekt. Perfektionism leder ofta till stress. Författarens slår hål på några måsten och säger bland annat till den som är utmattad att:

*Man måste inte laga maten från grunden.

*Det är okej att skita i disken.

*Du måste inte röra på dig varje dag.

*Du kommer att kunna jobba igen. Men går du tillbaka för fort ökar risken för att du åter insjunknar.

Ett annat kapitel som träffade mig i solarplexus handlar om hur barndomen påverkar. Den som har haft en tuff barndom, varit ett maskrosbarn eller den som gått igenom ett eller flera trauma utvecklar ett stressystem som går på lågvarv.

Om det är kaos runt dig när du är liten måste du hålla dig cool, du får en hög stresströskel. Som vuxen blir du uppskattad på jobbet för att du tål mycket stress, och är den som andra lutar sig mot i händelse av kris. Tills du en dag går in i väggen. Forskarna tror att det beror på att din höga stresströskel gör att du inte känner av stressignalerna lika bra som andra och därför drar på dig en kronisk stress som resulterar i härdsmälta i hjärnan.

Den kroniska stressen som är farlig, handlar inte om att ha mycket att göra, utan om känslor av maktlöshet som föder mycket oro och ängslan och skapar sömnsvårigheter.

I den beskrivningen kan jag verkligen känna igen mig.

Kapitlet som handlar om att gå tillbaka till jobbet tyckte jag också var särskilt intressant. Kanske för att jag själv är i den fasen.

Här delas det ut några goda råd som att ta pauser varje dag, många, korta pauser och en längre lunchpaus så att hjärnan får vila. Klämma in någon dags vila mitt i veckan. Låta dagsformen styra och inte boka in annat utöver jobbet i början.

Att var öppen om sin utmattning på arbetsplatsen tycker författarna är en nyckel för tillfrisknandet. Att slippa gå omkring och smyga och skämmas. Det förutsätter förstås en vänligt sinnad arbetsplats där det är okej att vara tilltufsad av livet. Men är du ärlig och förklarar varför alla dessa pauser måste tas, möts du oftast av omtanke och stöd.

Forskning visar att en stöttande omgivning är den viktigaste faktorn för att återgången till arbetet ska lyckas.

Och att du ska lyckas att bli frisk det vill författarna. Det är ett fint uppsåt som värmer ett utmattat hjärta.

Läs en intervju med Selene här:

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!

Kanske gillar du också:

Vacker bok om viktigt ämne

BOKTIPS Du också? Utmattningssyndrom Marlene Gustafsson Idag har vi för första gången i historien lika många som blir sjuka av stress som blir hjärtsjuka. En miljon svenskar lider av psykisk ohälsa och stress. Hälften av alla som blir sjukskrivna har psykisk ohälsa i någon form. Våra hjärnor orkar inte med tempot i vårt samhälle. Marlene…

Continue Reading Vacker bok om viktigt ämne

Dags att jobba!

Mars är en speciell månad för mig, för nu börjar jag jobba! Det blir en stor omställning efter att ha varit sjukskriven så länge. Men roligt! Exakt hur det kommer att bli kan jag inte veta, men det känns som att det är rätt för mig nu. Jag har haft gott om tid till att…

Continue Reading Dags att jobba!

Vem är Miss Mindful?

Att hitta min blogg är i dagsläget närmast ett detektivarbete. Min länk till bloggen är blockad på Instagram och Facebook, vilket gör den omöjligt att dela mina inlägg både för mig, och andra som vill berätta för fler att bloggen finns. Instagrams algoritmer har fått för sig att min länk till bloggen är spam. Skräppost…

Continue Reading Vem är Miss Mindful?

Första hjälpen för den utmattade

Hoppet viktigt. När man är utmattad kan det vara svårt att se ljuset i tunneln.

Boktips:

  • Väggen
  • Pia Dellson
  • Natur och Kultur

En bok som jag tyckte hjälpte mig under min utmattning var ”Väggen” av Pia Dellson.

Den kom i min hand när jag höll på att bli bättre, så hennes sentenser satte fingret på något som jag precis själv upplevt. Boken består av korta diktfragment som ringar in vad det vill säga att ha utmattningssyndrom. Den börjar med kraschen, och slutar med tillfrisknandet, vilket gör att den trots sina ibland skoningslöst, brutala verklighetsbeskrivningar, känns hoppfull att läsa. Det är jobbigt mitt inne i utmattningen, men det blir bättre, är budskapet.

Pia Dellson skaldar så vackert att det nästan känns som om sjukdomen får något konstnärligt över sig, dessutom kände jag mig mindre dum efter att ha läst boken. Att jag som journalist med hälsa som inriktning inte kunnat avvärja väggen, kändes mindre konstigt när en sådan smart person som Pia gått bet på det. Hon är ändå psykiatriker och har hjälpt utmattade i jobbet.

Marie Åsberg som är senior professor i psykiatri vid Karolinska Institutet och den som myntat diagnosen Utmattningssyndrom, har skrivit förordet till boken, vilket ger den ytterligare tyngd.

När jag läser boken nu ser jag att jag gjort hundöron på nästan varje sida, ringat in fina meningar och ritat hjärtan i kanten på flera ställen.

Om du bara orkar läsa en enda bok som utmattad rekommenderar jag denna. Den är lättläst, men innehåller ändå nästan allt man behöver veta om sjukdomen.

Dessutom ger den hopp.

Utdrag ur boken Väggen.

Vill du läsa mer om Pia? Här är en intervju med henne i Vetenskap & hälsa:

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Unna dig en återhämtningsdag hemma

Även om du inte har råd att åka på retreat, kan du ordna en lyxigt avkopplande dag hemma. Följ bara mitt upplägg, så har du en läkande, avstressande dag framför dig, som laddar dina batterier och balanserar din kropp och din hjärna.

  1. Lägg mobilen utanför ditt sovrum och sov så länge du behöver. Sätt inget alarm, utan ge dig chansen att sova ut. Din kropp vet hur mycket sömn du behöver, så lita på det. Att sova ut är det bästa sättet att läka din hjärna och reparera kroppen.
  2. Gör en nyttig frukost som du tycker om. Jag brukar äta havregrynsgröt med färska bär, ett kokt ägg och en kopp kaffe.
  3. Gå en promenad och njut av frisk luft, dagsljus och vackra vyer. Jag brukar gå längst med havet och i skogen. Anpassa promenaden efter din dagsform, om du är i fin form kan det bli en powerwalk, är du utmattad, flanera fram och försök ta in dofter, synintryck och omgivningens ljud. Fokusera på ett sinne i taget.
  4. Gör en nyttig lunch. Jag föredrar min gröna juice av selleri, äpple, gurka, spenat och ingefära, Hulken som jag kallar den. Till det äter jag några knäckebröd av surdeg och makrillfilé.
  5. Gör en avslappningsövning på soffan. Är du trött kan det bli en eftermiddagslur.
  6. Tänd ljus och sätt på lugn yoga-musik. Rulla ut din yogamatta och hoppa i dina yogakläder. Gör sedan ett yogapass som gör dig varm och smidig, utan att ge dig huvudvärk. En halvtimme brukar vara lagom. Gör de yogarörelser du kommer ihåg i huvudet, och gör dem i ett flöde. Om du behöver en instruktör finns det flera pass på youtube som du kan följa.
  7. Avsluta med en meditation. Sätt dig på en meditationspall eller kudde och följ med i din andning. När du suttit så en stund kan du följa med i de tankar som poppar upp, för att sedan släppa tankarna en efter en. När du tränat på det, kan du gå igenom vad du känner i olika kroppsdelar, och sedan kan du följa din andning igen. Efter en halvtimme har du rensat huvudet. Jätteskönt!
  8. Koka en kopp Tulsi te. Tulsi eller helig basilika, är en gammal medicinalväxt som anses vara bra mot stress, binjureutmattning, hypotyreos och obalanserat blodsocker.  Är du uppe i varv blir du lugnare av teet, är du utmattad får du ny energi.

Efter den här dagen kommer du att känna dig balanserad, laddad och optimistisk.

När jag läkte mitt utmattningssyndrom följde jag det här schemat i flera år. Nu har jag inte samma behov, eller tid att göra det varje dag. Men jag ordnar en retreatdag hemma då och då för att bevara min hälsa, och unna mig lite omsorg med enkla medel.

Gör det du med! Lycka till!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

7 friskfaktorer

När jag blev sjuk trodde jag att välfärdens nät skulle fånga upp mig, men så blev det inte. Jag blev utan sjukpenning när jag var som sjukast och fick förlita mig helt på min familjs goda vilja. Det var en chock och en kalldusch efter ett helt livs heltidsarbete, men det lärde mig att det är viktigt att bygga upp en privat trygghet, i händelse av sjukdom. För sjukdom är något som vi alla kan drabbas av hur hälsosamt vi än lever. Jag åt nyttigt och motionerade, och trodde att jag var säker. Men att stress kan göra dig allvarligt sjuk, det var jag inte beredd på. Därför vill jag här tipsa om några grundläggande ting som kan vara bra att investera i.

  1. Ett starkt nätverk. När du blir sjuk kommer du att bli beroende av ditt närmaste nätverk. Får du inte sjukpenning kan du behöva pengar, du kan behöva någon som handlar och lagar din mat och betalar dina räkningar så att inte kronofogden dyker upp. Bygg ett starkt nätverk, så att det finns någon som hjälper dig, om du skulle ha oturen att bli sjuk.
  2. Får du sjukpenning är det toppen, men tyvärr blir många av med sin sjukpenning innan de hunnit bli friska, så mitt råd är att spara undan en slant för eventuell sjukdom. Det tar oftast mycket lång tid att bli frisk från utmattningssyndrom, och om du ska ha möjlighet att ägna dig åt att återhämta dig och vila, behöver du en ekonomisk trygghet.
  3. Om du drabbas av utmattningssyndrom är sannolikt något väldigt fel med din livsföring. Vad det är kan variera, men det troliga är att du behöver mer lugn runt dig. Jag flyttade från stan till landet för att leva lugnare och närmare naturen och det var vad jag behövde. Du kanske behöver göra en annan livsförändring. Men troligtvis handlar det om genomgripande förändring, annars hade du inte blivit så här sjuk. Förändrar du ingenting, finns risken att du aldrig blir frisk.
  4. Många blir sjuka av sitt jobb, och då kanske det klokaste är att byta jobb, omskola sig, eller starta eget.
  5. Om det är dina närmaste som dränerar dig på energi, ta hjälp av psykolog för att lära dig sätta gränser, värna din egen sfär och hushålla med din energi.
  6. Skaffa en hobby när du blivit frisk som hjälper dig att vidmakthålla dina nya kunskaper, börja på yoga, meditation, qi-gong, körsång eller någon annan aktivitet där du är närvarande i nuet och kan slappna av samtidigt. Se till att din nya livsstil blir en del av ditt nya hållbara liv, och inte bara en parantes under din sjukskrivning. Undvik att gå tillbaka till din gamla, destruktiva, stressiga och obalanserade livshållning.
  7. Investera i din hälsa. Oberoende om du har en utmattning i bagaget, eller vill undvika att bli utbränd, är det en god idé att investera i hälsan. Det räcker inte att äta nyttigt och motionera, du måste leva hälsomässigt hållbart som helhet. Lära dig att hushålla med din energi och baka in återhämtning på daglig basis som en grund för din nya livsstil. Lycka till!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

5 tips på återhämtning

När det kommer till utmattningssyndrom finns det inget piller i dagsläget som hjälper.

  1. Det som hjälpte mig var istället vila, och åter vila. Hela systemet måste starta om, och för att göra det behövs lugn och ro. Till en början låg jag bara i sängen och tittade på en blomma i tapeten. Men när jag blev lite bättre kunde jag prova mer aktiv vila, som avslappningsövningar, hypnos, och kroppsskanning. När jag var ytterligare piggare orkade jag koncentrera mig under kortare meditationer. Forskning har visat att meditation ökar längden på telomerena i hjärnan, som blivit kortare av utmattningen. Så att meditera mycket är bra för att komma tillbaka.
  2. En viktig nyckel för mitt tillfrisknande var att vi flyttade från stan till landet, till en ö i skärgården. Jag är tveksam till om jag blivit så pass bra, som jag blivit om vi stannat i stan. Intrycken är färre på landet, och hjärnan tillåts vila på ett annat sätt.
  3. Grundbulten i min rehabilitering var nämligen promenaderna. Till en början satt jag på en stubbe och tittade ut över sjön, sedan tog jag kortare svängar runt huset, för att successivt förlänga promenaderna. Jag gav mig ut varje dag i ur som skur. Gick i skogen och flanerade längst med havet. Frisk luft, motion och aktiv vila, promenaden ger allt i ett. Dessutom ökar naturen alfavågorna i hjärnan, vilket sänker blodtrycket, man bli avslappnad på ett helt annat sätt än inne i stan. Idag finns många vetenskapliga rapporter som visar att natur och trädgård läker utbrända.
  4. Annat som fungerade var att måla mandala, eftersom jag inte orkade se tv eller läsa böcker. När man målar mandala gör man något, som inte kräver ett dugg. Och man ser ett resultat.
  5. Att se resultat är viktigt när man är utmattad, eftersom dagarna bara går utan att man orkar uträtta något. När jag var ytterligare piggare, tog jag en tur med vattenkannan eller tömde diskmaskinen. Det var skönt att uträtta något eftersom jag i övrigt låg min man till last. Att lära sig att bara vara är bra, men det bästa är när det blir balans. När man kan uträtta något meningsfullt, och njuta av livet resten av tiden.

För mig tog det flera år att bli bra. För andra går det snabbare. Några få upplever att de aldrig blir bra. Hur lång tid läkningen tar beror på hur pass långt in i utmattningen du kommit. Hur länge du stressat innan du blev sjuk. Om du har en stökig omgivning med energikrävande personer runt dig, och om du har flera kroniska sjukdomar i botten. Eller om du har annat som stressar som dålig ekonomi, eller problem på jobbet, ja, då kan det också ta längre tid.

Jag har inte fått någon rehabilitering av sjukvården eller Försäkringskassan, utan jag har rehabiliterat mig själv. Det har gått bra, tack vare att jag har haft en stark vilja att bli frisk, och haft en massa kunskap från mitt jobb som frilansjournalist med hälsa som inriktning. Jag visste en hel del om vad jag behövde för att bli frisk. Och det jag inte visste, det såg jag till att ta reda på. På så sätt har min sjukdomstid varit som att gå på universitet. Jag har lärt mig massor.

Bland annat läste jag flera bloggar av andra som blivit friska för att lära mig hur de burit sig åt. Och deras gripande personliga berättelser var en fin hjälp på vägen. När jag var som sjukast låg jag i sängen med mobilen och läste under täcket.

Vid den tiden fanns det inte så många böcker i ämnet, men det har kommit fler nu, och det är ju väldigt bra. Jag tänker rekommendera några här på bloggen framöver, så håll utkik!

I nästa inlägg tänker jag berätta om vilka livsavgörande faktorer som krävs för att man ska bli frisk. Det handlar inte om vilka metoder som gör dig frisk, utan mer om vilka omvärldsfaktorer som spelar in för tillfrisknandet.

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

5 tidiga signaler på utmattningssyndrom

I ett par inlägg framöver tänkte jag berätta om min hälsoresa. Dels vilka tecken som fanns innan jag gick in i väggen, dels vad som hjälpte mig att bli frisk igen.

Men först en liten rekapitulering för dig som är ny följare och inte vet hur det började.

Det är ett par år sedan nu som jag kraschade, gick in i väggen och inte kom upp ur sängen på ett år.

Men jag hade mått dåligt länge, haft tusen olika symptom, men botat dem med värktabletter. Jag drack en kopp kaffe och rusade vidare. Det var så många som behövde mig, man kan inte gärna be ett sjukt barn eller en döende förälder att vänta, pausa, för att man själv måste lägga sig ner.

Men en dag damp jag ner i golvet i livsmedelsaffären, och sedan blev jag liggande.

Jag var helt utslagen, varken huvud eller kropp fungerade. Jag hade inte kraft nog att duscha, borsta tänderna, eller värma mat i micron. Min man fick sköta om mig som ett barn.

Det tog tid att bli frisk. Flera år faktiskt. Och då på botten, utkastad från Försäkringskassan, utan sjukpenning och oförmögen att ta mig upp ur sängen, trodde jag aldrig att jag skulle bli frisk igen.

Men det vände. Inte genom ett mirakel, och inte över en natt. Men stegvis ljusnade det.

Idag mår jag fantastiskt bra.

Nu när jag blivit frisk vill jag dela med mig. Om hur det vände, vad som hjälpt mig och inte.

Det är därför som jag har startat den här bloggen.

Jag började inte blogga när jag var sjuk, för jag ville veta själv först hur man kommer ut ur tunneln, innan jag började skriva. Jag ville veta med säkerhet att det nya livet skulle bära.  Att jag fått må bra över tid. För det är egentligen först nu som jag har något att säga. Nu när jag lärt mig leva i balans. Nu när livslusten är tillbaka.

Men vilka var det då, de första tecknen på att jag var på väg att gå in i väggen?

De där tecknen som jag nonchalerade, och som kanske hindrat mig från att bli sjuk, om jag tagit dem på allvar.

5 tidiga signaler på utmattningssyndrom

  1. Du slutar att sova. Sömnproblem är tidiga tecken på att stressen är skadlig.
  2. Du har alltid huvudvärk. För mig är huvudet min larmknapp på för mycket stress. För andra kan magen vara tempmätare på stress.
  3. Du har fått tunnelseende, och jäktar för att hinna med allt, när du istället bör dra ner på tempot. Du känner dig uppe i varv och irriterad, och avslutar ofta andras meningar.
  4. Du drabbas av yrsel, eller hjärtklappning eller ett tryck över bröstet. Du blir också förkyld hela tiden, eftersom ditt immunförsvar är nedsatt.
  5. Ditt minne börjar bli dåligt, du glömmer saker som du annars brukar komma ihåg, som ditt lösenord till datorn eller koden till telefonen.

Har du några av de här symptomen är mitt råd att dra ner på tempot.

Jag reflekterade aldrig över att de här diffusa symptomen kunde vara tecken på att jag borde bromsa. På att jag var på väg att gå in i väggen. Inte då.

Idag hade jag gjort annorlunda. Jag hade tagit ledigt direkt, sjukskrivit mig, vilat. Kanske tagit kontakt med en läkare eller kurator.

I nästa inlägg skriver jag om vilken återhämtning som fungerade för mig.

Läs mer på instagram: @mymindfulliving

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!