Nu är det dags för en uppföljning av mina hälsomål som jag satte i mitten på november. Hur har det gått? Mår jag bättre?
Här kommer en genomgång. Rent generellt mår jag bättre än på länge. Jag känner mig optimistisk, sover bra, har högre stresströskel, kan koncentrera mig och har fått tillbaka minnet. Jag har sällan migrän och är nästan aldrig förkyld. Immunförsvaret har repat sig.
Så på det stora taget gäller det för mig att hålla fast vid de hälsorutiner som jag redan skaffat mig, för att inte ta ett återfall och gå in i väggen igen.
Men naturligtvis finns det en del kvar att göra.
Men först mina 4 hälsomål. Hur gick det? Detta var mina fyra novembermål:
- Jag ville behålla mitt nya mindset.
Inte stå och falla med mina prestationer. Det skulle räcka att bara vara, att duga, att vara tillräcklig.
- Jag ville bli piggare, orka mer.
- Jag ville gå ner 5 kilo.
- Jag ville skippa socker.
När det gäller mitt mindset tycker jag att jag grundlagt en bättre självkänsla nu. Jag känner mig inte längre som ett med mina prestationer. Men visst kan man dras med i hetsen ibland, på Instagram exempelvis, när man lagt ut en fin bild, jämför med andras, och känner sig stressad att lägga ut en ännu finare bild. Det tar ju aldrig slut, allt kan göras bättre, och då har jag ändå balanserade människor som hälsotänk i mitt flöde, och inte de som lägger ut flotta inredningar, dyra kläder eller skrytiga resor.
Men för det mesta när jag blir stressad stannar jag upp, tar ett djupt andetag och tänker efter. Vad är viktigt i livet?
Att må bra på insidan är mitt mål, och om jag kommer på avvägar brukar jag backa och försöka lägga större fokus på att slappna av, och släppa på driften att prestera. En dag eller två, utan att ha något på schemat kan räcka för att stressen ska lägga sig.
Att komma ihåg att ta en paus, en time out, lite ledigt, är kanske den viktigaste levnadsregeln för att kunna behålla rätt mindset och förbli mindful.
Det här är nog något jag måste träna på livet ut.
Att orka mer, hänger ihop med mål ett. Det är stressen som gör mig trött, och kan jag minska på den, sover jag bättre och energin får möjlighet att växa. Jag har provat att trappa ner på min sömntablett, och det har gått bättre än förväntat. En och annan knackig natt kanske, men för det mesta sover jag gott. Jag har funderat på att köpa ett tyngdtäcke också för att ytterligare förbättra sömnen. Det finns med på önskelistan.
Vikten då, och målet att bli sockerfri. Här har det havererat fullständigt. Jag måste erkänna att jag gått upp i vikt, istället för ner. Katastrof med andra ord.
Varför? Förmodligen har jag inte varit tillräckligt motiverad. Jag har småätit hela hösten, känt mig konstant hungrig och under julen gjorde jag ett verkligt djupdyk i Aladdinasken.
Därför har jag bestämt mig för ett drastiskt mål för 2020. Jag ska ha ett sockerfritt år. Ett helt år, genom högtider, kalas, och förkylningar och annat som kan trigga sötsuget.
Det kommer att bli tufft, men jag känner att jag måste göra något radikalt nu. Vänner har föreslagit pulverdrinkar och fler promenader, men jag tror inte det funkar för mig. Jag promenerar redan varje dag och pulver klarar inte min mage. Juicedieter funkar inte med migrän, blocksockret måste vara på en stabil nivå genom dagen. Nej, det enda som funkar är sockerfritt och mindre portioner. Att sluta småäta.
Jag har varit sockerfri ett år en gång förut i mitt liv, jag var runt 20 och bodde i USA. En verklig utmaning för amerikanarna hade socker i allt, i flingorna, i såserna, i efterrätterna. Jag fick låna en bil för att köra till en stormarknad utanför staden för att få tag på frukt. Ingen åt frukt på universitet, det fanns bara chokladkakor i godisautomaterna.
Men på den tiden var jag fruktansvärt disciplinerad och envis. Hade jag bestämt mig, höll jag fast vid det. Jag måste försöka hitta tillbaka till den där envisa jäntan igen, för jag behöver henne nu.
Så det är mitt nyårslöfte, ett sockerfritt år.
Vilket är ditt?
Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!