5 tips på återhämtning

När det kommer till utmattningssyndrom finns det inget piller i dagsläget som hjälper.

  1. Det som hjälpte mig var istället vila, och åter vila. Hela systemet måste starta om, och för att göra det behövs lugn och ro. Till en början låg jag bara i sängen och tittade på en blomma i tapeten. Men när jag blev lite bättre kunde jag prova mer aktiv vila, som avslappningsövningar, hypnos, och kroppsskanning. När jag var ytterligare piggare orkade jag koncentrera mig under kortare meditationer. Forskning har visat att meditation ökar längden på telomerena i hjärnan, som blivit kortare av utmattningen. Så att meditera mycket är bra för att komma tillbaka.
  2. En viktig nyckel för mitt tillfrisknande var att vi flyttade från stan till landet, till en ö i skärgården. Jag är tveksam till om jag blivit så pass bra, som jag blivit om vi stannat i stan. Intrycken är färre på landet, och hjärnan tillåts vila på ett annat sätt.
  3. Grundbulten i min rehabilitering var nämligen promenaderna. Till en början satt jag på en stubbe och tittade ut över sjön, sedan tog jag kortare svängar runt huset, för att successivt förlänga promenaderna. Jag gav mig ut varje dag i ur som skur. Gick i skogen och flanerade längst med havet. Frisk luft, motion och aktiv vila, promenaden ger allt i ett. Dessutom ökar naturen alfavågorna i hjärnan, vilket sänker blodtrycket, man bli avslappnad på ett helt annat sätt än inne i stan. Idag finns många vetenskapliga rapporter som visar att natur och trädgård läker utbrända.
  4. Annat som fungerade var att måla mandala, eftersom jag inte orkade se tv eller läsa böcker. När man målar mandala gör man något, som inte kräver ett dugg. Och man ser ett resultat.
  5. Att se resultat är viktigt när man är utmattad, eftersom dagarna bara går utan att man orkar uträtta något. När jag var ytterligare piggare, tog jag en tur med vattenkannan eller tömde diskmaskinen. Det var skönt att uträtta något eftersom jag i övrigt låg min man till last. Att lära sig att bara vara är bra, men det bästa är när det blir balans. När man kan uträtta något meningsfullt, och njuta av livet resten av tiden.

För mig tog det flera år att bli bra. För andra går det snabbare. Några få upplever att de aldrig blir bra. Hur lång tid läkningen tar beror på hur pass långt in i utmattningen du kommit. Hur länge du stressat innan du blev sjuk. Om du har en stökig omgivning med energikrävande personer runt dig, och om du har flera kroniska sjukdomar i botten. Eller om du har annat som stressar som dålig ekonomi, eller problem på jobbet, ja, då kan det också ta längre tid.

Jag har inte fått någon rehabilitering av sjukvården eller Försäkringskassan, utan jag har rehabiliterat mig själv. Det har gått bra, tack vare att jag har haft en stark vilja att bli frisk, och haft en massa kunskap från mitt jobb som frilansjournalist med hälsa som inriktning. Jag visste en hel del om vad jag behövde för att bli frisk. Och det jag inte visste, det såg jag till att ta reda på. På så sätt har min sjukdomstid varit som att gå på universitet. Jag har lärt mig massor.

Bland annat läste jag flera bloggar av andra som blivit friska för att lära mig hur de burit sig åt. Och deras gripande personliga berättelser var en fin hjälp på vägen. När jag var som sjukast låg jag i sängen med mobilen och läste under täcket.

Vid den tiden fanns det inte så många böcker i ämnet, men det har kommit fler nu, och det är ju väldigt bra. Jag tänker rekommendera några här på bloggen framöver, så håll utkik!

I nästa inlägg tänker jag berätta om vilka livsavgörande faktorer som krävs för att man ska bli frisk. Det handlar inte om vilka metoder som gör dig frisk, utan mer om vilka omvärldsfaktorer som spelar in för tillfrisknandet.

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *