My mindful living

Vilken årstid är mest utmanande när man är utmattad? Hösten kanske?

Jobb och skolan går på högvarv, och på fritiden är det dags för fester och annat umgänge.

Halloween-partyn, födelsedagskalas, utflykter.

Har man trädgård är det äpplen att ta hand om och löv att kratta. Går det att lägga sig ner och vila då?

Jag skickar en vänlig tanke till alla er trötta en årstid som denna.

Själv är jag piggare igen, och tycker det är härligt att jobba mig svettig utomhus. Plocka grenar och elda upp, hugga ved och lägga upp ett förråd inför vintern.

När mörkret kryper runt knuten är det skönt att komma ut i dagsljuset på dagen så mycket det går och dra in frisk luft i lungorna.

Jag känner mig glad och tacksam över att min energi börjar komma tillbaka igen, men har också en del i min omgivning som är fortsatt utmattade.

Om tiden går och man bara blir tröttare, trots att man vilar kan det vara idé att undersöka om de kan ligga något mer bakom utmattningen än bara överansträngning.

Jag vet inte om husläkarna alltid upplyser om det, men vissa tillstånd som ADHD, ADD, Bipolär sjukdom och Hypotyreos kan förvärra utmattningssyndromet, ja, till och med bidra till att det inte läker ut. Har man inte blivit bättre efter ett år är det läge att begära en utredning.

Det kan också vara bra att ta ordentligt med blodprov för att utesluta andra kroppsliga sjukdomar. Trötthet kan orsakas av väldigt mycket, och allt behöver inte bero på utmattningssyndromet enbart. Det finns bra behandlingar för tillstånden jag räknat upp, så det är dumt att gå och lida i onödan.

Varmt lycka till med att hitta tillbaka till energin!

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

När jag blev sjuk i utmattning prövades mitt mod. Inte till en början, för först föll jag bara, var tvungen att släppa allt, och lita på att någon tog emot. 

Men nu när jag är i tillfrisknande och ska hitta ett nytt sätt att leva, mera hållbart, nu prövas mitt mod.

För det mesta i vårt moderna samhälle går ut på att du ska pressa dig på olika sätt, vara stresstålig, hålla många bollar i luften, ha ett gott humör och ställa upp.

Nu måste jag utmana allt detta och göra tvärtom.

Jag tycker det är svårt att ta det lugnt i vårt samhälle som bara premierar görandet. Att vila, inte bara på semestern, utan varje dag, som livsstil.

Jag håller på att lära mig att gå mot strömmen. 

För är man, som jag, van vid att vara den där glada personen som alltid är till lags, ambitiös och duktig, gäller det att älska sig själv, även när man är sorgsen, orolig och trött. Det sistnämnda känns för mig som det mest förbjudna. Jag kan komma på mig med att skälla ut mig själv för att jag är trött. Tills jag upptäcker vad jag håller på med och inser att det är helt galet. 

Det måste få vara okej att vila. Men för mig har det varit förenat med mycket skam. Kanske är det vårt lutherska arv, jag vet inte. Men jag vet ju rent teoretiskt, att om jag inte vilar varje dag, då kraschar jag snart igen. 

Kanske är jag till slut helt återställd, och behöver vila mindre, men det tar många år för hjärnan att läka, jag har hört professorer säga att det tar sju år för cellerna att förnya sig.

Så jag måste ha tålamod. Och under tiden som jag jobbar på att må bättre handlar det om att gå mot strömmen, bo i ett litet hus istället för ett stort, acceptera att jag är en lagom tjock kvinna, istället för en vältränad, smal, baka in pauser i min arbetsdag, istället för att vara effektiv och hålla ett högt, stresståligt tempo.

Egentligen tror jag att mitt nya sätt att leva inte bara kan vara bra för alla oss som gått in i väggen, utan också för alla som känner sig stressade, pressade och trängda.

Finns det något i ditt liv du skulle kunna prioritera bort för att kunna andas lättare?

Klicka på rubriken om du vill kommentera inlägget!