Skönhet läker

Mina rosa rosor blommar fortfarande i trädgården. Så vackra att det känns i hjärtat.

Min tro är att om du omger dig med skönhet så läker du. Att skapa något vackert är ännu mera helande. Vad som är vackert vet bara du. Men du vet, om du ger dig tid att landa.

Jag hittar skönheten här på ön. I naturen, i trädgården, i mitt hem.

Att naturen läker är bevisat i forskningen. Ligger du i en sjuksäng och ser grönska utanför fönstret blir du fortare frisk, än om du tvingas titta på en parkering.

Min husgudinna Ellen Key skrev skriften, ”Skönhet för alla” redan 1899. Hon menade att ett vackert hem går att skapa med små medel och därför är uppnåeligt för alla. Exempelvis genom att måla väggar och möbler i ljusa, harmoniska färger, snarare än att inreda med tunga, mörka, statusprylar.

Kommer jag in i ett vackert rum blir jag mer positivt inställd. Jag blir gladare, lättare till sinnes. I mitt hem omger jag mig med färger jag tycker om, snarare än att följa modet.

Rosa är den färg som ger mig positiv energi. Färgen kan precis som en upptempo låt förändra min sinnesstämning. Så vill du komma i balans, hitta harmonin, ägna då lite tid till att hitta färgpaletten som sätter dina känslor i svallning.

Vilken färg gör dig glad? Omger du dig med den? Tillräckligt ofta?

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera mitt inlägg!

Min check-lista när batteriet har laddat ur

Vaknade med huvudvärk idag. Då brukar jag checka av min lista för att ta reda på varför energin tog slut den här gången. Kanske kan listan hjälpa dig med!

  1. Gjorde jag för många aktiviteter igår? Vilka?
  2. Hoppade jag över någon återhämtning? Vilken?
  3. Drack jag för lite vatten?
  4. Blev det för mycket skärmtid?
  5. Hände något särskilt som gjorde mig upprörd?

När jag kollade min lista idag upptäckte jag att jag lyckats klämma in två aktiviteter för mycket i schemat igår. Jag var både iväg och handlade och vi tog upp båten. Detta utan att jag drog ner på något annat… Not to self, när du fyller på med en ny aktivitet, ta bort en annan energikrävande aktivitet, kläm inte bara in mer och mer i mixen.

Det jag tog bort igår var istället min dagliga avslappningsövning, fel, fel, fel!

Jag drack nog för lite vatten också, och kanske blev det en kopp kaffe för mycket…

På kvällen tog jag upp paddan och scrollade hejvilt, trots att jag lovat mig själv att inte padda om kvällarna…

Jag var dock inte upprörd, bara glad. Men för optimistisk tydligen när det kommer till vad jag orkar med på en dag.

Men tack vare min check-lista kan jag kanske agera lite klokare imorgon;)

Har du några bra knep för att hålla dig på banan och leva balanserat?

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera mitt inlägg!

Energikickar på hösten

Det är dags att dra upp båten och då blir det definitivt, sommaren är slut. Bara för några veckor sedan tog jag sista doppet i havet och gick med bara fötter. Nu letar jag efter fingervantarna som jag stoppade undan efter förra vintern.

Sommarens möjligheter att ladda batterier med havsbad, avslappning i solen och läsning i hängmattan finns inte längre. Så hur tankar man energi om hösten?

Det är svårare tycker jag, som får mycket energi av solljuset… Men visst, en kopp te vid ett tänt ljus, en promenad i ett vackert höstlandskap eller en god bok att läsa långsamt vid brasan kan också ge ett lugn.

Att titta på fotografier från sommaren är ett annat sätt att bevara sommarsolen inombords.

Hur hittar du sätt att må bra när regnet trummar mot rutan och temperaturen sjunker?

Kan man välja om man vill gå in i väggen?

En del menar att det går att undvika att gå in i väggen trots att livet krisar, om man bara skärper sig. Det är inte min erfarenhet. Så här tror jag att det hänger ihop.

Det finns en rad saker i livet som du inte har kontroll över, som om någon närstående blir sjuk eller dör exempelvis. Utsätts du för flera liknande trauman utan att du hinner återhämta dig emellan, närmar du dig väggen.

Då hänger det på vilka skyddsfaktorer du har i livet. Det kan vara en god ekonomi som ger dig trygghet, ett nätverk av nära som kan stötta dig, en god grundhälsa eller en stabil personlighet.

Det är när du har få skyddsfaktorer som du är i riskzonen för att bränna ut dig.

Säg att du har en personlighet som gör att du är högkänslig, lever under ekonomisk stress, är ensamstående med små barn och har en kronisk sjukdom.

Då har du sannolikt svårare att hantera tuffare trauman, särskilt om de kommer slag i slag.

Det som kan vara skönt att veta för dig som ännu inte gått in i väggen, är att det krävs många olika stressfaktorer för att du faktiskt ska bli sjuk.

Men ingen ska behöva känna skuld för att ha gått in i väggen, eftersom livet inte kan styras fullt ut. Du kan inte aktivt välja bort utmattningssyndrom för att det passar dåligt i schemat, lika lite som du kan välja bort cancer.

Det man kan göra, både vi som är i tillfrisknande och du som kanske ännu inte mött den där väggen, är att jobba på skyddsfaktorerna. Att ge förutsättningar för en god hälsa är en bra start. Det kan vara något litet, som att lägga till en god vana i månaden.

Den här månaden ska jag meditera en kvart varje dag. Jag har laddat ner en app till mobilen som är enkel att följa.

Har du tänkt ut någon god vana som du vill börja med?

Mitt smultronställe för återhämtning

Ett av mina smultronställen är Wasstuna Yoga. Om du inte varit där kan jag varmt rekommendera det. Fantastiska Annette har skapat en verklig oas för oss som behöver koppla av. Man kan checka in där för att yoga, meditera, lyssna på gongbad och vandra i äppellunden. Maten är underbart god också, alltid vegetarisk.

Det har blivit alltmer populärt att göra något hälsosamt på sin semester och sin fritid. Det är jättebra tycker jag. Men kanske är det ett utslag av att vi inte lever så hälsosamt till vardags dock, och det är ju däremot lite oroande.

För det är i vardagen hälsan blir till.

Jag åker gärna på retreat, men jag försöker även göra något för min hälsa varje dag hemma. Ibland tar jag en breathwalk, som jag lärt mig på Wasstuna. Då ska man gå med huvudet högt, upprepa ett mantra tyst och andas fyra gånger in, och fyra gånger ut. Hela kroppen blir syresatt och jag tänker bättre efteråt. Prova du med!

Mer om Wasstuna kan du läsa på: wasstunayoga.se

Jag drömde om ett hus vid havet

För många år sedan när jag var ledsen för första gången på djupet, då fick jag rådet att försöka föreställa mig min framtid. Affirmera hette det. Man lägger sig ner och blundar, och försöker komma på vad man mest av allt önskar sig, och sedan tänker man på detta i detalj.

Tanken är väl att man ska må en smula bättre, eftersom hjärnan i en kris är så full av tankar på katastrof. Det värsta har redan hänt, och nu kan det bara bli värre typ. Musklerna är hårt spända, hjärtat klappar hårt och det gör ont överallt.

Att då bara föreställa sig något diametralt motsatt, något härligt, kan värma hjärtat en stund och få musklerna att slappna av. Man kan må bra en mikrosekund, och det kan vara precis vad som behövs för att vända den negativa spiralen.

Mitt i sorgen hade jag svårt att veta vad jag drömde om, alla drömmar var redan krossade kändes det som, men efter ett par sessioner såg jag ett hus vid havet.

Dittills hade jag inte drömt om att bo någon särskild stans, van som jag var vid att det var jobbet som styrde över min bostadsort. Så att våga drömma om ett hus vid havet kändes långt borta, helt orealistiskt. Men huset fortsatte att dyka upp, så jag lät det vara. Efterhand dök andra önskedrömmar upp som kändes mer möjliga att förverkliga, så jag tog tag i den enklaste och fortsatte så.

Nu femton år senare bor jag i ett hus vid havet. Är inte det konstigt? Jag menar, jag har inte aktivt sökt mig hit, en serie omständigheter, som min utmattning, har lett till att jag bor här nu. Eller var det den där affirmationen som till slut blev verklighet?

Oavsett om det fungerar att affirmera eller inte, kan det inte skada, tänker jag.

Om inte annat så kanske man kan skingra sina orostankar en stund, och det kan vara värdefullt nog. Så vad drömmer du om? Sätt klockan på en kvart, och försvinn bort i tankarna. Kanske sätter det igång tankar som leder till handlingar, som till slut tar dig mycket längre än du hittills vågat hoppas på…

Att ställa om

När jag gick in i väggen var det många som sa att du måste byta bana helt. De tänkte nog på att det inte är så bra att gå tillbaka till ett jobb, där man bränt ut sig. Men jag hade inte bränt ut mig på grund av jobbet, utan av privata skäl. Hur ställer man om då?

Jag tror inte man blir utmattad om man är duktig på att återhämta sig mellan varven. Det var just det jag själv hade missat. Jag åt nyttigt och motionerade, drack väldigt lite och rökte inte, så jag trodde att jag levde hälsosamt. Men det visade sig att jag missat den viktigaste nyckeln, att lägga in pauser i schemat. Jag visste inte riktigt vad det innebar att vila, tyckte mest att det verkade tråkigt. Jag ville vara aktiv såväl på jobbet som på semestern. Kollegor som sa att de inte skulle göra någonting på helgen, tyckte jag verkade leva väldigt tråkiga liv…

Att flytta ut på landet, det var en stor omställning för mig. Jag tänkte på Virginia Wolf som blivit ordinerad vila på landet när hon var utmattad. Hon blev så deprimerad att hon fyllde sina fickor med stenar och vadade ut i havet och dränkte sig. Bara tanken av att bli isolerad, långt från vänner och kulturliv, blev henne övermäktig.

Hur skulle det bli för mig som alltid varit supersocial och älskat kulturlivet? Hur skulle jag stå ut? Frågan var faktiskt felställd. Frågan var hur jag skulle ha stått ut i storstaden.

Det blev tydligt för mig att stadens alla ljud och ljus, mattan av intryck, totalt knockade mig, under de få besök jag gjorde för att avlägga mina läkarbesök. Ofta blev jag sängliggande efter de där besöken.

Det är något med skogen som läker. Det har skrivits avhandlingar om det, att hjärnvågorna stillar sig när vi kommer ut i naturen. Eftersom vi är vana vid skogen sedan urminnes tider, upplever vi det som vilsamt på ett annat sätt än stadens larm.

Tänk att något som är helt gratis, och så enkelt att göra, så sällan blir av i det moderna, hektiska livet. Om fler visste vilken dundermedicin en skogspromenad är för hjärnan, skulle de kanske koka upp lite varm choklad, hänga på sig ryggsäcken, och bege sig ut i skogen? Eller finns det inte tid för sådan lyx längre?

Jag önskar att jag vetat det innan jag blev sjuk. Hur helande en skogspromenad kan vara.

Varför går man in i väggen?

I mitt fall var det en serie olyckliga omständigheten som blev biljetten till utmattningssyndromet. Ett av mina barn blev svårt sjuk, samtidigt som mina föräldrar låg för döden, jag pendlade mellan sjukhus. Samtidigt hade jag en ansträngande situation på jobbet, var mitt uppe i en flytt och var stressad över att jag aldrig hann skriva på min nya bok. Till slut kändes det som att jag inte kunde koppla av någonstans och jag slutade att sova.

Då var jag ändå en person som alltid beskrivits som hon med det glada skrattet, som var så energisk, inte lät sig slås ner av en motgång, utan bara borstade av sig och körde på. Positiv, jag hade alltid försökt att vara positiv, även när livet gett mig citroner.

Kanske var det därför som jag inte ens berättade för min man att jag mådde dåligt. Jag hade tusen olika symptom, men botade dem med värktabletter. Drack en kopp kaffe och rusade vidare. Det var så många som behövde mig, man kan inte gärna be ett sjukt barn eller en döende förälder att vänta, pausa, för att man själv måste vila.

Tills dagen kom när jag svimmade av i livsmedelsaffären. Sedan blev jag liggande i ett år.

– Det var inte konstigt att du gick in i väggen, med tanke på allt jobbigt du hade runt dig, sa den kloke läkaren jag kom till.

Men jag tyckte nog ändå att det var konstigt. Vår kropp strävar efter balans. Hur kom det sig att jag inte lyssnade på signalerna? Hade jag kunnat göra annorlunda?