Dags att bygga upp självförtroendet

Jag är lite nervös nu för jag ska ut och resa. Som tillfrisknande från utmattningssyndrom har jag hållit mig hemma i mitt hus vid havet. Det här blir min första resa utomlands på egen hand efter utmattningen.

Många frågor surrar i huvudet. Kommer jag att kunna upprätthålla min balans? Blir det möjligt att hålla fast vid mina rutiner? Kommer jag att klara den extra ansträngningen som det innebär att flyga, hålla rätt på mitt bagage och sedan koppla om till ett annat språk?

Förr hade det inte varit några problem. Jag reste ofta utomlands i mitt jobb och på fritiden. Men då var jag ju delvis en annan. Pigg. Alert. Stabil.

När jag sedan kommer fram till destinationen kan andra saker ställa till det. Kommer jag att kunna sova i en annan säng? Orkar jag umgås med en massa nya människor?

Ja, ni fattar, det är ett getingbo under mössan just nu.

Varför stannar jag då inte hemma?

Därför att nu är jag i stort sett bra, och det börjar bli dags att kliva ut ur komfort zonen.

Det här blir ett bra sätt att göra det på. Ingenting livsviktigt står på spel. Jag reser bara till ett annat hav och andas frisk luft.

Men jag tar förhoppningsvis några små steg mot att bygga upp mig själv igen. Mitt självförtroende, mitt mod, min motivation.

Det är förhoppningen i alla fall.

Häng med och se om jag lyckas…

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera mitt inlägg!

Sorgen över min förlust

Somliga dagar saknar jag den jag var före utmattningen. Den där glada tjejen som gillade att träffa folk och som hade en oändlig energi. Som var stresstålig och lugn, och glad på samma gång. Som ofta skämtade och skrattade så högt att alla vände sig om.

Vissa dagar glimtar hon fram, den där tjejen, men ofta lyser hon med sin frånvaro.

Istället har det dykt upp en kvinna som gärna umgås i eget sällskap, som trivs i fåtöljen med en kopp te. Tyvärr, och det är sorgligt, så är det ganska sällan som hon drar på munnen.

Att gå in i väggen är att bli en annan. Kanske för alltid.

Först är man utslagen, olika lång tid. Jag låg i sängen ett år. Sedan när man är i tillfrisknande, måste väldigt mycket tid läggas på återhämtning. Alltför mycket stimuli blir för tröttande, hjärnan måste vila.

Därför träffar man mindre folk än tidigare, och därmed minskar ju möjligheterna till skratt.

Jag tror att jag på sikt kommer att bli en kombination av mitt gamla och nya jag.

Den glada tjejen kommer att göra mer frekventa besök i takt med att min energi ökar. Men den lugna, kloka kvinnan kommer att dröja kvar.

En utmattning ger erfarenheter som diamanter. Ingen vill bli utmattad, men om man ändå gör det, får man kunskap som är ovärderlig. All djup kunskap kommer ur tuffa erfarenheter, det vet alla som slagit i botten på något sätt. Sedan är frågan vad man gör av sin kunskap.

Jag delar min här, för den som har lust att läsa.

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera mitt inlägg!