Det är verkligen skönt på hösten i skärgården. Tyst, stilla
och fortfarande barmark, perfekt för långa promenader. Bästa stället att vila
huvudet på. Jag promenerar utan musik i öronen och ibland kan jag nästan få
vårkänslor, fåglarna kvittrar och en stilla bris tar tag i träden.
En ny vän till mig har bjudit in mig på vinterbad. Hon har
en bastu precis vid havet.
Min bästis är eld och lågor, hon har tagit kalla bad hela
hösten och inte varit förkyld som vi andra. Hon hoppar i från sin brygga varje
morgon och känner sig stärkt och pigg.
En bastu vid havet är detsamma som Shangri-La för henne.
Vinterbad ska tydligen vara särskilt bra för oss stressade och utmattade. Har man mycket stress i kroppen så motverkas den. Eftersom kroppen blir så stressad av det kalla vattnet, lättar den psykiska stressen. Spänningshuvudvärk, migrän, ångest och depression försvinner. Man känner sig toppen flera timmar efteråt. Allra bäst är det om man vänjer kroppen sakta, och börjar ta kalla bad redan på hösten, för att sedan avsluta med bad i isvak. Det låter jättebra.
Men jag vet inte. Lite läskigt verkar det. Jag gillar inte
att frysa, går jämt omkring påbyltad i lager på lager under vinterhalvåret. Och
hur har jag det med blodtrycket? Har man högt blodtryck ska man inte vinterbada.
Det måste jag kolla först.
Jag kanske nöjer mig med att sitta i bastun och kolla ut på
naturen och de andra som badar…
Häng med i bloggen, så berättar jag hur det går.
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Hur uthärdar man november i vårt mörka Norden? Det gör man
inte säger mina vänner. Flera av dem känner sig deprimerade och trötta.
Och visst, nu när dagarna blir mörkare är det svårare att få
det ljus man behöver. Sömnen blir lätt lidande om man bara lever i glödlampans
sken.
Jag försöker komma ut varje lunch för en promenad. För jag
vet att sömnforskarna säger att man behöver dagsljus för att sova bra, bli pigg
och glad. En timmes utomhusljus om dagen krävs för att nytt melatonin
ska bildas. Det är melatoninet som gör oss sömniga. Men det räcker att solen strilas
genom molnen, det behöver inte vara soligt.
Men tittar solen fram är det givetvis ännu bättre.
Så gå ut mitt på dagen idag för att tanka
utomhusljus.
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Idag tänkte jag formulera mitt första hälsomål mer
detaljerat.
Mål 1. Jag vill behålla mitt nya mindset. Jag inser nu att det är fint om jag gör
saker, men jag står inte och faller med mina prestationer. Det räcker att bara
vara, att duga, att vara tillräcklig.
Vad går det här ut på? Jo, när man är sjuk har man en önskan,
att bli frisk. Men när man sedan känner sig pigg igen, är det lätt att glömma
bort de viktiga lärdomar man dragit under sjukdomstiden. Så för att inte
glömma, skriver jag den här bloggen. Och för att påminna dig.
När jag blev sjuk i utmattning sa min läkare att jag hade blivit sjuk eftersom jag hade en prestationsbaserad självkänsla. Jag stod och föll med mina prestationer. Det här gäller för de flesta som går in i väggen. Jag hade inte reflekterat över det, men insåg att det stämde. Jag mådde bra av att prestera, och allt gick som en dans. Tills det tog stopp och jag blev utmattad. Först då upptäckte jag att jag kände mig värdelös när jag inte levererade, på jobbet och privat. Jag hade faktiskt ingen aning om hur man kunde vara nöjd med att bara vara.
Dittills hade jag skruvat upp mitt värde när jag var en bra förälder, när min senaste artikel var min bästa, när jag var en god vän och duktig dotter, när jag kom i tid och när jag gått ner några kilo.
Det jag inte tänkte på var att mina prestationer var en sköld mot att känna jobbiga känslor och ta itu med mitt tunga bagage.
Problemet var dessutom att mitt fokus på att prestera hade gjort mig helt utifrånstyrd.
Om andra inte var nöjda, var jag tvungen att prestera mera,
anstränga mig hårdare, vara ännu mer till lags.
Det blev en ond cirkel.
Att sluta prestera för andras skull handlar inte om att sluta göra saker, att bli passiv.
Det handlar om att göra saker för sin egen skull. Sådant som man mår bra av, sådant som utvecklar.
Att exempelvis gå ner de där kilona för min egen skull, för att jag vill må bra, slippa en massa sjukdomar, och kunna röra mig friare. Eller att meditera varje dag för att rensa huvudet.
Allt kokar ner till att jag ska vara snäll mot mig själv,
och då är det också lättare att vara snäll mot andra.
Så från och med nu ska jag hjälpa mig själv först, innan jag
hjälper andra. Försöka känna medkänsla med mig själv när jag misslyckas.
Ni har kanske gjort den där övningen där man ska blunda och
tänka på tre personer som man älskar mest. Om du inte tänker på dig själv då,
är det en varningssignal. Jag glömde att tänka på mig själv när jag gjorde övningen,
och den prioriteringen förde mig vilse.
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Visste ni att det är chokladens dag idag? Det är något att
uppmärksamma för oss som är trötta.
Att choklad är nyttigt för hälsan visar flera studier. Mörk choklad motverkar hjärtsjukdomar och förlänger livet. Men en brittisk studie visar dessutom att mörk choklad även kan hjälpa mot kronisk trötthet. Tre bitar mörk choklad med en kakaoprocent på 85 om dagen, minskade symtomen för de som drabbats av kroniskt trötthetssyndrom. Forskarna vid Hull York Medical School som gjort studien tror att mörk choklad kan ha en effekt på signalsubstansen serotonin som finns i hjärnan. Mörk choklad är rik på polyfenoler, som verkar kunna höja nivån av serotonin i hjärnan, vilket har kopplats till kroniskt trötthetssyndrom.
Fantastiskt eller hur!
Jag har lovat mig själv att ha ett sockerstopp till
julafton, så därför tänkte jag bjuda på en sockerfri chokladkaka här idag, en
smarrig kladdkaka. Kanske något att servera till helgen, och drömma om redan
idag.
Chokladkaka utan socker och gluten.
10 stycken dadlar
0,5 dl riven kokos
2 dl mandelmjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk kokt kaffe
50 gram smält smör eller ½ smält kokosolja.
3 ägg
1 nypa Himalaya salt
Sätt ugnen på 100 grader. Smörj en form. Mixa dadlarna i en matberedare och blanda i resten av ingredienserna.
Häll smeten i formen och grädda i 20 minuter.
Servera med färska bär och hemgjord glass, eller grädde.
Njut med gott samvete!
Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!
Det är fredag och dags för mys. Choklad vore gott. Ja, jag
är förkyld och mina ambitioner att vara sockerfri har tyvärr havererat. Maken
satt och skrattade högt åt en youtube-film igårkväll. Kvarteret Skatan, har ni
sett den?
Johan Glans spelar pojkvännen som utbrister:
– Nu har du varit uppe i 45 minuter och redan ätit ett halvt
kilo choklad, jag tror inte det är normalt. Jag tycker att du borde rita ett
streck i det här blocket varje gång du äter choklad, så att du ser hur mycket
det blir.
– Hon replikerar: Räknas nougat?
Ljudligt skratt från maken som tyckte filmen var väldigt
underhållande…
Det är ju lätt att skoja på någon annans bekostnad.
Speciellt någon som är förkyld…
Nåväl, nästa vecka ska jag upp i sadeln igen. Då blir det
sockerfritt för hela slanten.
Men till dess…
Till er andra med bättre disciplin bjuder jag här på en
garanterat sockerfri dessert.
Så trevlig fredag & håll till godo för här kommer
receptet:
Sockerfri bärfrossa
1 dl hallon (frysta funkar)
1/2 dl blåbär (frysta funkar)
1 tsk chiafrön
2 tsk torkade tranbär
5 valnötter
½ granatäpple
5 matskedar grekisk yoghurt naturell 10 % fett
skivade jordgubbar alt hallon (färska)
flytande honung
rivet skal av lime
Lägg de frusna bären i en skål och micra en minut. Häll på
den syrliga yoghurten och chiafröna och blanda. Skala ett granatäpple och
använd hälften. Skiva jordgubbar och garnera med, ringla över honung och riv
skalet på en lime. Servera! Njut!
Varför är detta en super-dessert?
Jo, förutom att desserten är fräsch och god, är den pepprad
med c-vitaminer, protein, bra fett, kalcium, goda bakterier och anti-oxidanter.
Du stärker immunförsvaret, motverkar infektioner och
inflammationer, motverkar svamp och virus, sänker halten av blodfetter, stöttar
hjärta och hjärna.
Det finns ingenting dåligt med den här desserten. Utom möjligen att den inte smakar choklad…
Klicka på rubriken om du vill kommentera inlägget!
När jag var i Brighton dukades frukosten upp på hotellet i
filskålar med texten, ”Five fruits a day”, och den här uppmaningen att äta fem
frukter om dagen fanns även i den lokala mataffären.
Jag hade inte stött på uppmaningen här hemma, och började
fundera på vad som egentligen gäller. Själv äter jag inte fem frukter varje
dag, eftersom jag har i bakhuvudet sedan jag följde LCHF-dieten, att frukt
innehåller en hel del fruktsocker. Sedan är jag ingen stor fruktälskare heller,
måste jag erkänna.
Så när jag kom hem kollade jag upp vad livsmedelsverket rekommenderar, och deras råd är fem frukter OCH grönsaker per dag. Tre frukter och två nävar grönsaker för att vara exakt. En liknande rekommendation ger WHO. Dock säger brittiska forskare att om du vill leva längre ska du utöka mängden till tio frukter/nävar grönt.
Vill du inte äta frukt, går det alltså lika bra, eller
kanske ännu bättre med grönsaker.
Oaktat detta är det ju en hel del frukt och grönt man måste
peta i sig om man vill leva länge, och jag vet inte om jag någonsin kommer att
lyckas med det här.
Men anledningen till att läkare och forskare uppmanar oss till att äta mer frukt och grönt är att de här livsmedlen är pepprade med vitaminer, mineraler och fibrer. Man kan äta vitamintabletter också, men det är inte lika effektivt, dessutom missar man fibrerna. Allra nyttigast är ovanjordsgrönsakerna, som selleri, ruccola och broccoli. Tyvärr är det många som inte gillar de här gröna grönsakerna. Men ny forskning visar att det faktiskt går att träna hjärnan att börja älska grönsaker.
Smakforskarna har kunnat påvisa är att hjärnans
kopplingar förändras när vi äter nyttig mat. Länge har man trott att smaken är
medfödd, och att man inte kan påverka om man gillar godsaker bättre än frukt
och grönt. Men nu visar nya studier att det är möjligt att ändra sina
preferenser och gå från att gilla godis och skräpmat till att älska grönsaker.
Du kan få en grönsakshjärna! Sex månader måste du hålla ut, för att programmera
om hjärnan.
Under tiden ska du helst inte äta socker, eftersom socker
slår ut alla andra smaker.
Så hur kan man öka mängden grönsaker i vardagen? Jag ska försöka ha bär på gröten oftare, och anstränga mig för att göra en nyttig sallad till middagen.
Min räddning är annars min gröna drink som jag försöker
dricka varje dag. Äpplen och ingefära maskerar den sura smaken av selleri och spenat.
Drinken är söt och god, och går snabbt att få i sig, och jag slipper mitt
dåliga samvete över att jag tyvärr är en ganska dålig grönsaksätare.
Om jag ska vara ärlig har jag en chokladhjärna, mer än något annat, men det är en annan historia…
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera.
Vill du ha receptet till min gröna drink? Klicka nedan:
Jag är typen som har det där extra ögat. Ögat som upptäcker
människor som har inre sårigheter av olika slag. Inte så att jag vill se deras
trasighet, eller letar aktivt, men mitt extra öga larmar direkt, högt och
ljudligt. Det här har gett mig en hel del bekymmer, eftersom det ofta ger
upphov till konflikter. Personerna som jag har registrerat har gjort allt för
att dölja sina problem, och ingen annan tycks ta notis eller bry sig, men här
kommer nu jag och stör friden med mina ovälkomna råd. De här personerna vill
inte göra något åt sin situation, utan går istället till attack mot mig genom
att påtala alla mina fel och brister. Det brukar ta tid.
Just nu är jag i den här situationen igen, med en ny person,
men har ännu inte avslöjat vad jag registrerat. Jag håller tyst, men blir mer
och mer frustrerad över att se hur en person bara kanar utför, och mitt
välutvecklade katastroftänk målar upp alla möjliga scenarier om vad som kan
hända, om inte personen tar tag i sitt liv. Under tiden läcker min energi, och
jag blir trött och urlakad. Energin som jag borde spara för att reparerar mig
själv dunstar bort som aceton. Jag måste tänka till både en och två gånger om
jag ska ta den här striden.
Det är nu jag minns en vän till mig, Maggan Hägglund, som
sagt de bevingade orden:
”Du kan registrera, men lämna utan åtgärd”. Hon har
förklarat det utförligt i sin underbara bok, ”Drunkna inte i dina känslor”, som
hon skrev tillsammans med Doris Dahlin. I korthet går det ut på att vi som är
särskilt uppmärksamma på vår omgivning och känner in andras sårigheter, inte har
en automatisk skyldighet att gripa in.
Det blir omöjligt att lägga sig i varenda människas liv och
försöka styra upp dåliga förhållanden, begynnande alkoholmissbruk, destruktiva
aggressionsmönster eller självskadebeteenden. Det kan lätt bli en livsuppgift, en
obetald sådan som gör dig själv utbränd på kuppen.
Jag vet inte varför vissa av oss har sådana här
känslofixar-tendenser. Men jag vet att det är tärande. Just därför är det
härligt att veta att det är okej att var rädd om sig själv, och helt enkelt
konstatera att, ja, jag ser att den här människan mår dåligt, men det är inte
mitt ansvar.
Med det sagt. Vad skulle jag sagt till en vän med samma
läggning som min?
Jo, välj dina krig, särskilt om du har en utmattning i
bagaget, eller själv är stressad och kanske rädd för att gå in i väggen. Är det
en person som du bara känner på avstånd, släpp det och koncentrera dig på ditt
eget liv.
Men om det är någon nära, någon du tycker om, någon du bryr
dig mycket om. Då kan det vara idé att kavla upp ärmarna. Men var medveten om
vad som kommer att hända. Du kommer att få dina fel på returen. Ta inte åt dig.
Låg skuren hagla över dig. Vänta ut. Andas. Behåll fokus. Fokus på att bry dig.
Behåll vetskapen om att det inte finns många som du. De
flesta ser bara till sig själva. Få är som du, seismografer, uppmärksamma och
omtänksamma.
Om du verkligen tror att det här är en människa som håller
på att gå under.
Gör ett försök. Om hen inte lyssnar. Ja, då får du kanske
försöka släppa det.
Men gör ett ärligt försök. Bli en av de där som faktiskt gör
skillnad i en annan människas liv. Berätta vad du sett och känt. Berätta om din
oro. Lyssna. Om personen vill ha råd, ge ett gott råd och erbjud dig att följa
med för att träffa en professionell hjälpperson.
Du kanske aldrig får något tack, och det kanske kostar dig
väldigt mycket kraft.
Men i bästa fall får vara med om att se den här människan blomma
igen. Det har hänt mig några gånger.
Och det har varit värt allt. Amen.
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Har blivit dunderförkyld, jag har ont i halsen, snuva,
huvudvärk och sjukdomskänsla i kroppen. Så det blir ingen träning idag tyvärr,
och kanske inte på hela veckan.
En gång när jag precis kommit igång med träningen, blev jag riktigt
förkyld. Men jag ville verkligen inte göra ett uppehåll när jag precis fått upp
flytet, så jag körde på. Med följd att jag fick hjärtmuskelinflammation. Jag
dog inte, som ni märker, men jag var tvungen att äta antibiotika och det tog
ännu längre för mig att bli så frisk att jag kunde träna igen, än om jag tagit
en paus från början. Så numera är jag lite klokare.
Vad hjälper bäst mot förkylning då? Finns det några
dunderkurer? Ja, det gör det faktiskt.
Dunderkuren heter vila. Den är mer effektiv än alla andra dunderkurer, ja sömn undantaget. Att sova mera är bäst. Men om du inte kan sova mera, är vila second best. Det behöver inte vara märkvärdigt. Allt som ger dig ro, och upplevs som ett andrum duger.
Därför blir det en kroppsscanning för mig idag. Jag tycker att det funkar bäst när man är trött, bättre än meditation som funkar fint för mig när jag har ett surr av tankar i huvudet. Men nu är det främst energin som behöver fyllas på.
Och då är en kroppscanning överlägsen. Det är en kort och effektiv vakenvila
som innehåller både avslappning, muskelavspänning, djupandning och mental
träning i ett.
Här ska jag förklara hur det går till, så kan du också
prova:
1. Lägg dig ner. Jag brukar lägga mig på sängen, men en
soffa eller yogamatta funkar också.
2. Ta några djupa andetag. Tänk dig att du andas från toppen
av huvudet och ner genom kroppen till fötterna.
3. Gå sedan igenom kroppsdel för kroppsdel i tanken. Börja med
höger fot. Lägg märke till vad du känner i varje kroppsdel. Försök att slappna
av i den kroppsdel du tänker på.
4. När du är framme vid ansiktet, ögonen, kinderna och
munnen, kanske du har somnat.
Men är du vaken kan du ligga kvar en stund och njuta av den
sköna avslappnade känslan, innan du sträcker på dig, öppnar ögonen och vaknar,
pigg och tillfreds igen.
Den här vilan ger dig ny energi och hjälper kroppen att
läka. Gör du den ofta ökar den också din kroppskännedom, och du blir bättre på
att dra i handbromsen innan stressen gett dig negativa symptom.
Det finns flera appar som du kan ladda ner som innehåller guidade kroppsscanningar. Botanisera dig fram och behåll den du gillar bäst. Eller så gör du kroppsscanningen på egen hand. Ha det bäst!
Klicka på rubriken i inlägget om du vill ge en kommentar!
Nu har jag sjösatt min blogg, något jag gått och tänkt på i
flera år. Jag har tvekat, inte haft modet, men nu känner jag mig redo. Men
visst känns det pirrigt! Jag älskar att skriva, men känner mig nervös inför att
någon ska läsa. Särskilt eftersom jag tänkte vara så personlig. Därför är jag
anonym, och har bara gett den här bloggadressen till de snällaste som jag
känner. Att börja med att sträcka ut handen till de vänligaste är en god regel,
när man ska gå utanför sin komfortzon.
Det är som när man ska ut och plocka svamp för första
gången. Man börjar inte plocka allt man hittar. Svampar kan vara giftiga.
Därför börjar man med de gyllengula, soliga kantarellerna. Det är säkert.
Precis likadant är det med människor. Snälla människor kan
få en så pass trygg att man vågar det där språnget som man drömt om väldigt
länge.
Som nu, när jag ska titta ut ur min bubbla och säga hej till
världen genom att starta den här bloggen.
Tids nog kommer jag att dyka på människor av giftigare sort,
som jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till. Att börja försiktigt är ett
sätt att visa respekt för mig själv efter en tuff tid.
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Fånga dagen, kom ihåg att du ska dö, du lever bara en gång,
alla de där ordstäven som är typiska för vår tid kan onekligen skapa stress.
Det funkade att leva så för mig ett tag, men nu behöver jag
andra ordspråk att luta mig mot. Nu måste jag definiera om vad det innebär att
leva livet.
Att leva livet för mig idag kan vara att leva lagom snabbt,
jag behöver inte göra allt idag.
Jag skapar mellanrum, andningspauser och tid för att låta
tankarna vandra.
Ett sådant mellanrum inträffar just nu. Det är dags att slå
av på takten, softa. Leva långsamt.
Att leva kan vara att se hur solens strålar glittrar på den
första frosten som landat på mina rosa rosor. Skönheten i det lilla.
Serenitet, frid, stillhet, lugn och ro.
Eller det kan vara att meditera vid havet. Jag gör ofta en havsmeditation. Havsytan får symbolisera alla tankar som far förbi. Ibland är det bara krusningar på ytan, ibland stora vågor. När de stillat sig, når jag havsbotten, stillheten och tystnaden.
Vissheten om att stillheten alltid finns där, under alla
känslor och tankar blir till tröst.
Du kan göra havsmeditationen utan att sitta vid havet, slut bara ögonen och föreställ dig ditt favorithav eller din sjö. Följ med din andning och ge akt på dina tankar, studera dem och släpp dem sedan. Till slut blir det så tyst, fridfullt, vilsamt. Då är du framme.
Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!
