Det är dags att säga adjö till Brighton för den här gången. Hur gick resan?
Har jag fått bättre självförtroende, större mod och bättre motivation?
Både ja, och nej. Att vara borta en längre tid har varit mer tröttande än jag trodde att det skulle vara. Jag inser att jag måste fortsätta att vara duktig på att göra mina avslappningsövningar och min yinyoga. Och jag behöver ensamtid. Tråkigt nog, eftersom jag egentligen tycker om att umgås.
Å andra sidan ger det energi att lära sig något nytt. Att prata engelska och märka att infödda förstår, det är kul. Ju mer jag lär mig, desto mer vill jag veta.
Nu har jag till och med fått idén att skriva en del inlägg på bloggen på engelska. För utmattning och stress är universellt, eller hur? Folk över hela klotet vill säkert veta hur man repar sig efter att ha slagit i botten. Det kan knappast vara bara i Sverige som vi bränner ut oss, eller?
När jag gick in i väggen var jag tvungen att sätta allt på vänt, göra ingenting och dra mig tillbaka. En längre tid inkrupen i mitt ide var nödvändigt för att reparera min hjärna, men en sak tog stryk och det var självförtroendet. För självförtroende växer när man klarar saker, och en utmattad klarar ingenting. Kanske har självförtroendet växt under den här resan till Brighton, det är lite för tidigt att utvärdera ännu.
Men mer motiverad känner jag mig absolut.
När jag kommer hem är prio ett att vila. Sedan ska jag utmana mig själv i små, små steg. Lämna min komfort zon då och då, och vila däremellan. Om jag träffat mycket folk exempelvis ska jag försöka göra en avslappningsövning efteråt eller gå en sväng i skogen.
Om något jag gör i fortsättningen blir för utmanande och ger mig bakslag, tänker jag ta ett steg tillbaka, för att sedan försöka ta ett nytt steg när energin är tillbaka. Jag får dansa mig fram, snarare än att springa med andan i halsen.
Har ni några bra tips på hur man kan stärka sitt självförtroende efter en dipp?
Klicka på rubriken om du vill kommentera inlägget!
