Hur uthärdar man november i vårt mörka Norden? Det gör man
inte säger mina vänner. Flera av dem känner sig deprimerade och trötta.
Och visst, nu när dagarna blir mörkare är det svårare att få
det ljus man behöver. Sömnen blir lätt lidande om man bara lever i glödlampans
sken.
Jag försöker komma ut varje lunch för en promenad. För jag
vet att sömnforskarna säger att man behöver dagsljus för att sova bra, bli pigg
och glad. En timmes utomhusljus om dagen krävs för att nytt melatonin
ska bildas. Det är melatoninet som gör oss sömniga. Men det räcker att solen strilas
genom molnen, det behöver inte vara soligt.
Men tittar solen fram är det givetvis ännu bättre.
Så gå ut mitt på dagen idag för att tanka
utomhusljus.
Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!
Nu till mitt andra hälsomål – att bli piggare. Det har varit
mitt mål i flera år nu, och jag har successivt fått energin tillbaka. Men det
tar tid, och jag har en bit kvar innan jag är mig själv igen, mitt vanliga
energifyllda, glada jag.
Så vad krävs för att nå dit? Allt samverkar för att ge oss
energi förstås, hur mycket vi är ute i ljuset, hur mycket vi motionerar, hur
mycket vi återhämtar oss och hur bra vi sover.
Jag tänkte fokusera på sömnen i det här inlägget. För sömnen
är A och O för hur mycket vi kan ladda våra batterier.
Innan jag gick in i väggen hade jag sovit dåligt i flera år,
och strax före väggen slutade jag att sova nästan helt. Jag var så stressad och
uppe i varv att jag inte kunde komma till ro.
När jag kom till läkaren rynkade han pannan och berättade
hur viktig sömnen var. Om jag inte sov skulle jag inte bli bra. Tvärtom så kan
man dra på sig massor av andra sjukdomar om man inte sover. Ja, man kan faktisk
dö av sömnbrist.
Så jag fick sömntabletter, den mildaste varianten och bara
en om natten. Det resulterade i att jag började sova igen. Och idag är jag i
stort sett frisk. Så visst fungerade det.
Men. Nu börjar jag tro att min trötthet på förmiddagarna möjligen
kan vara en biverkan av tabletten, så jag vill försöka fasa ut den. Jag är
redan nere på en halv tablett, men målet nu är att trappa ner till en fjärdedel
och sedan sluta med den helt.
Jag tror det kan bli ganska svårt, inte för att den halva tabletten är så fruktansvärt potent, utan för att den har blivit min snuttefilt, jag inbillar mig att om jag tar tabletten, så sover jag. Det är något som jag har intalat mig. Placebo troligen.
Så nu måste jag programmera om min hjärna. Intala mig att om
jag kan sova på en halv tablett, kan jag sova på en fjärdel. Och om jag sover
på en fjärdel, så klarar jag mig utan.
Vi får se hur det går.
Jag läste en medicinsk artikel nyligen om att sömntabletter
inte ger en fullvärdig sömn, att drogas är inte detsamma som att sova.
Det var en synpunkt som träffade mig. Om jag ska bli piggare
än jag är nu, måste jag ta det här steget och säga adjö till kryckan som
sömntabletten har varit.
Den har varit funktionell under min utmattning. Men nu har
den gjort sitt.
Håll tummarna för att jag lyckas!
Hur funkar det för dig, klarar du dig utan sömntabletter?
Och vad använder du istället när du har svårt att sova?
När jag var som mest överhopad med jobb och bekymmer, och
inte hade tid till att ge mig ut till skärgården för att tanka ljus och luft,
brukade jag ta mig ut till Millesgården på Lidingö.
Det är en magisk oas av himmel och hav och änglar. De
musicerande änglastatyerna som Carl Milles skapat, de änglarna står för hopp.
Jag brukade titta på dem där de spelade uppe i himlen och
påminna mig om att ting tar tid. Det tar tid vare sig du vill göra avtryck i välden
eller om du vill andas lättare.
När jag var som sjukast förlorade jag hoppet om att jag
skulle bli bättre. Jag levde i min mörka bubbla och kände mig bottenlöst ensam
fast att jag inte var det. Det var som om jag krympte, min röst blev svagare
och skrivstilen mikroskopiskt liten. Tiden gick och jag mådde inte bättre, fick
inte mer energi. Det sista som lämnade mig var hoppet och då är man farligt
ute. Den som inte hoppas har ingen anledning att leva vidare.
Jag önskar att jag kunde säga att jag var så mentalt stark
att jag kunde frammana hoppet i den mörka stunden, men det kunde jag inte. Det
var först när jag kände att det vände, att utmattningen började ge med sig, som
ett litet gnista till hopp väcktes igen.
Utmattning liksom sorg har förmågan att blockera hoppet. Man fastnar i negativa tankar som slår undan viljan att fortsätta framåt. Men nu vet jag att om man kan känna hopp, kommer man närmare livet.
En vän till mig som haft cancer, lyckades liggandes i sin
sjukhussäng frammana bilden av en sommaräng och ett hav och pumpade sig själv
full med hopp när allt var som svartast. Då krympte tumören, till synes ett mirakel.
Om jag går in i väggen igen ska jag försöka hålla fast vid hoppet. Hoppet om att det vänder. Det blir bättre. För det lärde jag mig om hoppet. Så fort hoppet kom tillbaka vände det snabbt uppåt. Det är som hoppet har energi knutet till sig. Och energi är den heliga graalen för oss utmattade.
Jag insåg att det är precis som det kinesiska ordspråket
slår fast:
Överallt står det att man måste synas för att höras i
bloggvärlden. Det verkar vara en naturlag som få bryter. Och så har jag valt
att vara anonym. Det känns som att köra på vänster sida i högertrafik…
Samtidigt tänker jag såhär, en massa selfies i en blogg om
återhämtning, meditation och att sluta styras av sina prestationer, känns som en
motsättning, som en disharmonisk kombination.
Och man ska gå på sin magkänsla, eller hur?
Så jag kör på ett tag till inkognito.
Men om jag inte får fler följare måste jag tänka om. Det
finns ingen mening med att lägga ner en massa jobb på inlägg som ingen läser.
Det blir som att skriva för byrålådan och en och annan vänlig vän.
Det är svårt, för jag vill inte göra som alla andra. Jag
vill gå min egen väg. Och jag tycker verkligen inte det är viktigt hur jag ser
ut eller vad jag presterat i det civila livet.
Men mitt budskap är det. Mina erfarenheter och mina tankar.
Till syvende och sist är det ju det som binder samman oss människor bakom
fasaden.
Frågan är om det går att vara anonym och nå ut i en
individualistisk tidsålder…
Vad tror du?
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Min främsta tillflykt för att ladda batterierna är naturen
och ön i skärgården där jag bor. Men ibland kan jag tycka att det ger
energipåfyllning att göra en utflykt.
Idag tänkte jag tipsa om en perfekt utflykt så här i
november när vädret inte lockar till utomhusaktiviteter särskilt mycket.
Det är billigt, ofta gratis, det kan ge ny kunskap, och
ibland infinner sig ett sådant där magiskt ögonblick när du slungas bakåt i
tiden, och samtidigt knyter an till en annan människas tankevärld. Jag pratar
om att gå på museum. Stökigt, trångt och svettigt, kanske du invänder om du håller
på att rehabilitera dig från utmattning. Absolut, jag gick inte på museum det
första året efter väggen, men sedan, sedan är det möjligt att göra korta besök,
om man vilar ordentligt före och efter.
Har du möjlighet att göra ett besök när inte alla andra är
där, det vill säga på vardagar, blir besöket mindre stökigt.
Men till och med när det flockas massor av folk i en lokal kan
man ibland zooma in på ett föremål, fascineras och låta fantasin flöda. Det ger
energi.
Jag hade ett sådant moment nyligen när jag besökte British
museum i London, ett av världen största museer. Inne på den egyptiska
avdelningen fick jag rysningar.
Till saken hör att jag besökte Konungarnas dal, en dalgång
med gravar i Egypten för länge sedan. Flera av guiderna beklagade sig över att
gravarna var plundrade av engelsmännen och att de finaste artefakterna fanns
just på British museum. Dit måste jag åka, tänkte jag då, men sedan tog det
åtta år innan den tanken blev verklighet.
På egyptiska avdelningen på British museum förvaras statyer som
Ramses II, och mumier från gravarna från Konungarnas dal och Rosett-stenen, den
sten som för första gången gav möjlighet att tyda hieroglyferna.
Det är imponerande föremål som visar hur skickliga de här
människorna var, trots att det rör sig om så länge sedan. Tänk så mycket de
kunde åstadkomma utan någon särskild avancerad teknik. De lät sig inte
begränsas av några hinder. Tanken svindlar.
Har du något museum du skulle vilja tipsa om?
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Har blivit dunderförkyld, jag har ont i halsen, snuva,
huvudvärk och sjukdomskänsla i kroppen. Så det blir ingen träning idag tyvärr,
och kanske inte på hela veckan.
En gång när jag precis kommit igång med träningen, blev jag riktigt
förkyld. Men jag ville verkligen inte göra ett uppehåll när jag precis fått upp
flytet, så jag körde på. Med följd att jag fick hjärtmuskelinflammation. Jag
dog inte, som ni märker, men jag var tvungen att äta antibiotika och det tog
ännu längre för mig att bli så frisk att jag kunde träna igen, än om jag tagit
en paus från början. Så numera är jag lite klokare.
Vad hjälper bäst mot förkylning då? Finns det några
dunderkurer? Ja, det gör det faktiskt.
Dunderkuren heter vila. Den är mer effektiv än alla andra dunderkurer, ja sömn undantaget. Att sova mera är bäst. Men om du inte kan sova mera, är vila second best. Det behöver inte vara märkvärdigt. Allt som ger dig ro, och upplevs som ett andrum duger.
Därför blir det en kroppsscanning för mig idag. Jag tycker att det funkar bäst när man är trött, bättre än meditation som funkar fint för mig när jag har ett surr av tankar i huvudet. Men nu är det främst energin som behöver fyllas på.
Och då är en kroppscanning överlägsen. Det är en kort och effektiv vakenvila
som innehåller både avslappning, muskelavspänning, djupandning och mental
träning i ett.
Här ska jag förklara hur det går till, så kan du också
prova:
1. Lägg dig ner. Jag brukar lägga mig på sängen, men en
soffa eller yogamatta funkar också.
2. Ta några djupa andetag. Tänk dig att du andas från toppen
av huvudet och ner genom kroppen till fötterna.
3. Gå sedan igenom kroppsdel för kroppsdel i tanken. Börja med
höger fot. Lägg märke till vad du känner i varje kroppsdel. Försök att slappna
av i den kroppsdel du tänker på.
4. När du är framme vid ansiktet, ögonen, kinderna och
munnen, kanske du har somnat.
Men är du vaken kan du ligga kvar en stund och njuta av den
sköna avslappnade känslan, innan du sträcker på dig, öppnar ögonen och vaknar,
pigg och tillfreds igen.
Den här vilan ger dig ny energi och hjälper kroppen att
läka. Gör du den ofta ökar den också din kroppskännedom, och du blir bättre på
att dra i handbromsen innan stressen gett dig negativa symptom.
Det finns flera appar som du kan ladda ner som innehåller guidade kroppsscanningar. Botanisera dig fram och behåll den du gillar bäst. Eller så gör du kroppsscanningen på egen hand. Ha det bäst!
Klicka på rubriken i inlägget om du vill ge en kommentar!
Vilken årstid är mest utmanande när man är utmattad? Hösten
kanske?
Jobb och skolan går på högvarv, och på fritiden är det dags
för fester och annat umgänge.
Halloween-partyn, födelsedagskalas, utflykter.
Har man trädgård är det äpplen att ta hand om och löv att
kratta. Går det att lägga sig ner och vila då?
Jag skickar en vänlig tanke till alla er trötta en årstid
som denna.
Själv är jag piggare igen, och tycker det är härligt att jobba
mig svettig utomhus. Plocka grenar och elda upp, hugga ved och lägga upp ett
förråd inför vintern.
När mörkret kryper runt knuten är det skönt att komma ut i
dagsljuset på dagen så mycket det går och dra in frisk luft i lungorna.
Jag känner mig glad och tacksam över att min energi börjar
komma tillbaka igen, men har också en del i min omgivning som är fortsatt
utmattade.
Om tiden går och man bara blir tröttare, trots att man vilar
kan det vara idé att undersöka om de kan ligga något mer bakom utmattningen än
bara överansträngning.
Jag vet inte om husläkarna alltid upplyser om det, men vissa
tillstånd som ADHD, ADD, Bipolär sjukdom och Hypotyreos kan förvärra
utmattningssyndromet, ja, till och med bidra till att det inte läker ut. Har
man inte blivit bättre efter ett år är det läge att begära en utredning.
Det kan också vara bra att ta ordentligt med blodprov för
att utesluta andra kroppsliga sjukdomar. Trötthet kan orsakas av väldigt mycket,
och allt behöver inte bero på utmattningssyndromet enbart. Det finns bra
behandlingar för tillstånden jag räknat upp, så det är dumt att gå och lida i
onödan.
Varmt lycka till med att hitta tillbaka till energin!
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Nu har jag sjösatt min blogg, något jag gått och tänkt på i
flera år. Jag har tvekat, inte haft modet, men nu känner jag mig redo. Men
visst känns det pirrigt! Jag älskar att skriva, men känner mig nervös inför att
någon ska läsa. Särskilt eftersom jag tänkte vara så personlig. Därför är jag
anonym, och har bara gett den här bloggadressen till de snällaste som jag
känner. Att börja med att sträcka ut handen till de vänligaste är en god regel,
när man ska gå utanför sin komfortzon.
Det är som när man ska ut och plocka svamp för första
gången. Man börjar inte plocka allt man hittar. Svampar kan vara giftiga.
Därför börjar man med de gyllengula, soliga kantarellerna. Det är säkert.
Precis likadant är det med människor. Snälla människor kan
få en så pass trygg att man vågar det där språnget som man drömt om väldigt
länge.
Som nu, när jag ska titta ut ur min bubbla och säga hej till
världen genom att starta den här bloggen.
Tids nog kommer jag att dyka på människor av giftigare sort,
som jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till. Att börja försiktigt är ett
sätt att visa respekt för mig själv efter en tuff tid.
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!
Fånga dagen, kom ihåg att du ska dö, du lever bara en gång,
alla de där ordstäven som är typiska för vår tid kan onekligen skapa stress.
Det funkade att leva så för mig ett tag, men nu behöver jag
andra ordspråk att luta mig mot. Nu måste jag definiera om vad det innebär att
leva livet.
Att leva livet för mig idag kan vara att leva lagom snabbt,
jag behöver inte göra allt idag.
Jag skapar mellanrum, andningspauser och tid för att låta
tankarna vandra.
Ett sådant mellanrum inträffar just nu. Det är dags att slå
av på takten, softa. Leva långsamt.
Att leva kan vara att se hur solens strålar glittrar på den
första frosten som landat på mina rosa rosor. Skönheten i det lilla.
Serenitet, frid, stillhet, lugn och ro.
Eller det kan vara att meditera vid havet. Jag gör ofta en havsmeditation. Havsytan får symbolisera alla tankar som far förbi. Ibland är det bara krusningar på ytan, ibland stora vågor. När de stillat sig, når jag havsbotten, stillheten och tystnaden.
Vissheten om att stillheten alltid finns där, under alla
känslor och tankar blir till tröst.
Du kan göra havsmeditationen utan att sitta vid havet, slut bara ögonen och föreställ dig ditt favorithav eller din sjö. Följ med din andning och ge akt på dina tankar, studera dem och släpp dem sedan. Till slut blir det så tyst, fridfullt, vilsamt. Då är du framme.
Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!
Inget är så skönt som
att komma hem efter en lång resa. Sparka av sig skorna, dra på sig mysdressen
och krypa upp i soffan under en filt. Tända en brasa eller ett levande ljus.
Koka en kopp te och
sedan bara sitta, titta in i lågan och låta tankarna vandra.
Idag helgar jag
vilodagen, slappar, laddar mina batterier.
Normalt behöver man ett dygns vila efter en större ansträngning. Jag som utmattningsfrisk behöver mer, ofta ungefär tre dagar. Andra kan vara tvungna att ta igen sig under ännu längre tid, det beror på skicket, ju sämre form, desto mer måste man vila efter ansträngning.
Något som är smart är
att planera in sin återhämtning i kalendern, eller att skriva cool-downlistor,
precis som man skriver att göra-listor.
Att bestämma sig för
att meditera en kvart om dagen, eller i brist på annat sätta sig ner och sluta
ögonen en stund efter lunchen.
Förr var det
självklart att vila på söndagen. Gå i kyrkan och låta tankarna vandra i
kyrkbänken. Sedan låg man kanske på sofflocket en stund därhemma och tog en
tupplur.
Idag har många
rationaliserat bort vilan, det ska pluggas och jobbas över på helgen utöver den
späckade arbetsveckan. Det håller inte i längden. Så vill man inte gå i kyrkan,
får man hitta på andra sätt att varva ner, reflektera, och stanna upp en stund.
Tända ett ljus kan man göra även om man inte är troende. Att gå ut i naturen är gratis. Att ta tillfället i akt att vara med sig själv och sin själ. Ibland blir det en stunds skön vila, ibland blir stunden mer magisk än så. Prova!
Klicka på rubriken om du vill kommentera inlägget!
