Att läsa hjälper

Jag har läst mig igenom svek, sorg, ilska, bottenlös förtvivlan, förälskelse och lycka.

Men jag visste inte att det fanns ett namn för det jag höll på med – biblioterapi. Böcker som terapi. Nu finns det forskning som visar det jag redan visste, att det funkar. Att genom att läsa om hur andra tacklat livet, blir det lättare att leva själv.

I England kan man få böcker på recept, och det har visat sig fungera mot depression, posttraumatisk stress, livskriser och som smärtlindring, bland annat.

Att någon annan sätter ord på de svåra känslorna först, gör det lättare att formulera tankarna själv sedan. Och så är det avslappnande att läsa, och avslappningen leder till smärtlindring.

Jag har alltid varit en bokmal, haft näsan i en bok när jag ätit, legat i badet, suttit i fåtöljen eller legat i hängmattan. Mina väggar är tapetserade med bokhyllor.

Men när jag blev sjuk i utmattning var jag för orkeslös för att läsa böcker. Då låg jag under täcket med min mobil och surfade runt för att försöka hitta någon annan som drabbats av utmattningssyndrom. Det var så jag hittade till bloggarna. De som bloggade hjälpte mig att förstå vad som hände, att inse att det skulle bli bättre, och de gav mig hopp.

Nu bloggar jag själv, om hur jag blev frisk och hur jag är i färd med att skapa mig ett nytt, mer hållbart sätt att leva.

Kanske kan jag hjälpa någon i min tur.

För läsning läker – det spelar ingen roll om det är en bok eller en blogg.

Har du någon bok eller blogg som hjälp dig?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Inbjuden på vinterbad

Det är verkligen skönt på hösten i skärgården. Tyst, stilla och fortfarande barmark, perfekt för långa promenader. Bästa stället att vila huvudet på. Jag promenerar utan musik i öronen och ibland kan jag nästan få vårkänslor, fåglarna kvittrar och en stilla bris tar tag i träden.

En ny vän till mig har bjudit in mig på vinterbad. Hon har en bastu precis vid havet.

Min bästis är eld och lågor, hon har tagit kalla bad hela hösten och inte varit förkyld som vi andra. Hon hoppar i från sin brygga varje morgon och känner sig stärkt och pigg.

En bastu vid havet är detsamma som Shangri-La för henne.

Vinterbad ska tydligen vara särskilt bra för oss stressade och utmattade. Har man mycket stress i kroppen så motverkas den. Eftersom kroppen blir så stressad av det kalla vattnet, lättar den psykiska stressen. Spänningshuvudvärk, migrän, ångest och depression försvinner. Man känner sig toppen flera timmar efteråt. Allra bäst är det om man vänjer kroppen sakta, och börjar ta kalla bad redan på hösten, för att sedan avsluta med bad i isvak. Det låter jättebra.

Men jag vet inte. Lite läskigt verkar det. Jag gillar inte att frysa, går jämt omkring påbyltad i lager på lager under vinterhalvåret. Och hur har jag det med blodtrycket? Har man högt blodtryck ska man inte vinterbada. Det måste jag kolla först.

Jag kanske nöjer mig med att sitta i bastun och kolla ut på naturen och de andra som badar…

Häng med i bloggen, så berättar jag hur det går.

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

Ultimata källan till grönt

Efter att ha fuskat med maten i en månad nu, har jag bestämt mig för att steppa upp och försöka leva nyttigare. Först var jag på resa, och då blev det si och så med maten, och sedan blev jag förkyld och då urartade det fullständigt. Choklad, efterrätter och sockersöta halstabletter slank ner. Det känns inte bra, men det fina är ju att det alltid går att starta om. Göra om, göra rätt. Ge kroppen vad den behöver så här i mörka november.

Hulken, min gröna drink är räddaren i nöden när det gäller att komma back om track.

Vanligtvis brukar jag mixa äpplen och selleri, men idag tänkte jag bjuda på en variation av receptet. Så håll till godo:

Hulken med en twist

2 bitar fänkål

I halv gurka

2 päron

en näve färsk, babyspenat

en näve salladsblad

5 cm riven färsk, ingefära

saften av en halv citron

om du har:

några urkärnade vindruvor

droppar av maskros

Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!

Så här överlever du november

Hur uthärdar man november i vårt mörka Norden? Det gör man inte säger mina vänner. Flera av dem känner sig deprimerade och trötta.

Och visst, nu när dagarna blir mörkare är det svårare att få det ljus man behöver. Sömnen blir lätt lidande om man bara lever i glödlampans sken.

Jag försöker komma ut varje lunch för en promenad. För jag vet att sömnforskarna säger att man behöver dagsljus för att sova bra, bli pigg och glad. En timmes utomhusljus om dagen krävs för att nytt melatonin ska bildas. Det är melatoninet som gör oss sömniga. Men det räcker att solen strilas genom molnen, det behöver inte vara soligt.

Men tittar solen fram är det givetvis ännu bättre.

Så gå ut mitt på dagen idag för att tanka utomhusljus.

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Är sömntabletten orsaken till tröttheten?

Nu till mitt andra hälsomål – att bli piggare. Det har varit mitt mål i flera år nu, och jag har successivt fått energin tillbaka. Men det tar tid, och jag har en bit kvar innan jag är mig själv igen, mitt vanliga energifyllda, glada jag.

Så vad krävs för att nå dit? Allt samverkar för att ge oss energi förstås, hur mycket vi är ute i ljuset, hur mycket vi motionerar, hur mycket vi återhämtar oss och hur bra vi sover.

Jag tänkte fokusera på sömnen i det här inlägget. För sömnen är A och O för hur mycket vi kan ladda våra batterier.

Innan jag gick in i väggen hade jag sovit dåligt i flera år, och strax före väggen slutade jag att sova nästan helt. Jag var så stressad och uppe i varv att jag inte kunde komma till ro.

När jag kom till läkaren rynkade han pannan och berättade hur viktig sömnen var. Om jag inte sov skulle jag inte bli bra. Tvärtom så kan man dra på sig massor av andra sjukdomar om man inte sover. Ja, man kan faktisk dö av sömnbrist.

Så jag fick sömntabletter, den mildaste varianten och bara en om natten. Det resulterade i att jag började sova igen. Och idag är jag i stort sett frisk. Så visst fungerade det.

Men. Nu börjar jag tro att min trötthet på förmiddagarna möjligen kan vara en biverkan av tabletten, så jag vill försöka fasa ut den. Jag är redan nere på en halv tablett, men målet nu är att trappa ner till en fjärdedel och sedan sluta med den helt.

Jag tror det kan bli ganska svårt, inte för att den halva tabletten är så fruktansvärt potent, utan för att den har blivit min snuttefilt, jag inbillar mig att om jag tar tabletten, så sover jag. Det är något som jag har intalat mig. Placebo troligen.

Så nu måste jag programmera om min hjärna. Intala mig att om jag kan sova på en halv tablett, kan jag sova på en fjärdel. Och om jag sover på en fjärdel, så klarar jag mig utan.

Vi får se hur det går.

Jag läste en medicinsk artikel nyligen om att sömntabletter inte ger en fullvärdig sömn, att drogas är inte detsamma som att sova.

Det var en synpunkt som träffade mig. Om jag ska bli piggare än jag är nu, måste jag ta det här steget och säga adjö till kryckan som sömntabletten har varit.

Den har varit funktionell under min utmattning. Men nu har den gjort sitt.

Håll tummarna för att jag lyckas!

Hur funkar det för dig, klarar du dig utan sömntabletter? Och vad använder du istället när du har svårt att sova?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Nu är jag på Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Äntligen kan ni lägga till min blogg till er läslista i Bloglovin.

Leta efter Mymindfulliving.se. Tryck på Följ. Voila!

Jag läser själv mina bloggar via Bloglovin, istället för att surfa in på var och en för sig. Det blir mest hälsobloggar, men även en del om lantlig inredning, och nyttiga recept. Livsstilsbloggar gillar jag också.

Perfekt att läsa i paddan. Lätt att ta med på resan eller läsa hemma i fåtöljen.

Upptäck bloggarnas förlovade land du med!

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

Hoppet – en livlina

När jag var som mest överhopad med jobb och bekymmer, och inte hade tid till att ge mig ut till skärgården för att tanka ljus och luft, brukade jag ta mig ut till Millesgården på Lidingö.

Det är en magisk oas av himmel och hav och änglar. De musicerande änglastatyerna som Carl Milles skapat, de änglarna står för hopp.

Jag brukade titta på dem där de spelade uppe i himlen och påminna mig om att ting tar tid. Det tar tid vare sig du vill göra avtryck i välden eller om du vill andas lättare.

När jag var som sjukast förlorade jag hoppet om att jag skulle bli bättre. Jag levde i min mörka bubbla och kände mig bottenlöst ensam fast att jag inte var det. Det var som om jag krympte, min röst blev svagare och skrivstilen mikroskopiskt liten. Tiden gick och jag mådde inte bättre, fick inte mer energi. Det sista som lämnade mig var hoppet och då är man farligt ute. Den som inte hoppas har ingen anledning att leva vidare.

Jag önskar att jag kunde säga att jag var så mentalt stark att jag kunde frammana hoppet i den mörka stunden, men det kunde jag inte. Det var först när jag kände att det vände, att utmattningen började ge med sig, som ett litet gnista till hopp väcktes igen.

Utmattning liksom sorg har förmågan att blockera hoppet. Man fastnar i negativa tankar som slår undan viljan att fortsätta framåt. Men nu vet jag att om man kan känna hopp, kommer man närmare livet.

En vän till mig som haft cancer, lyckades liggandes i sin sjukhussäng frammana bilden av en sommaräng och ett hav och pumpade sig själv full med hopp när allt var som svartast. Då krympte tumören, till synes ett mirakel.

Om jag går in i väggen igen ska jag försöka hålla fast vid hoppet. Hoppet om att det vänder. Det blir bättre. För det lärde jag mig om hoppet. Så fort hoppet kom tillbaka vände det snabbt uppåt. Det är som hoppet har energi knutet till sig. Och energi är den heliga graalen för oss utmattade.

Jag insåg att det är precis som det kinesiska ordspråket slår fast:

”Den som har hopp – har allt.”

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Mitt viktigaste mål för hälsan

Idag tänkte jag formulera mitt första hälsomål mer detaljerat.

Mål 1. Jag vill behålla mitt nya mindset.  Jag inser nu att det är fint om jag gör saker, men jag står inte och faller med mina prestationer. Det räcker att bara vara, att duga, att vara tillräcklig.

Vad går det här ut på? Jo, när man är sjuk har man en önskan, att bli frisk. Men när man sedan känner sig pigg igen, är det lätt att glömma bort de viktiga lärdomar man dragit under sjukdomstiden. Så för att inte glömma, skriver jag den här bloggen. Och för att påminna dig.

När jag blev sjuk i utmattning sa min läkare att jag hade blivit sjuk eftersom jag hade en prestationsbaserad självkänsla. Jag stod och föll med mina prestationer. Det här gäller för de flesta som går in i väggen. Jag hade inte reflekterat över det, men insåg att det stämde. Jag mådde bra av att prestera, och allt gick som en dans. Tills det tog stopp och jag blev utmattad. Först då upptäckte jag att jag kände mig värdelös när jag inte levererade, på jobbet och privat. Jag hade faktiskt ingen aning om hur man kunde vara nöjd med att bara vara.

Dittills hade jag skruvat upp mitt värde när jag var en bra förälder, när min senaste artikel var min bästa, när jag var en god vän och duktig dotter, när jag kom i tid och när jag gått ner några kilo.

Det jag inte tänkte på var att mina prestationer var en sköld mot att känna jobbiga känslor och ta itu med mitt tunga bagage.

Problemet var dessutom att mitt fokus på att prestera hade gjort mig helt utifrånstyrd.

Om andra inte var nöjda, var jag tvungen att prestera mera, anstränga mig hårdare, vara ännu mer till lags.

Det blev en ond cirkel.

Att sluta prestera för andras skull handlar inte om att sluta göra saker, att bli passiv.

Det handlar om att göra saker för sin egen skull. Sådant som man mår bra av, sådant som utvecklar.

Att exempelvis gå ner de där kilona för min egen skull, för att jag vill må bra, slippa en massa sjukdomar, och kunna röra mig friare. Eller att meditera varje dag för att rensa huvudet.

Allt kokar ner till att jag ska vara snäll mot mig själv, och då är det också lättare att vara snäll mot andra.

Så från och med nu ska jag hjälpa mig själv först, innan jag hjälper andra. Försöka känna medkänsla med mig själv när jag misslyckas.

Ni har kanske gjort den där övningen där man ska blunda och tänka på tre personer som man älskar mest. Om du inte tänker på dig själv då, är det en varningssignal. Jag glömde att tänka på mig själv när jag gjorde övningen, och den prioriteringen förde mig vilse.

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

En dag om utmattningssyndrom

Idag är det Världsdiabetesdagen, det är en dag som satt fokus på sjukdomen diabetes med stor framgång. Varför inte ordna en dag för oss som drabbats av utmattningssyndrom?

Vårt tillstånd behöver lyftas, och mer forskning måste till. Fler och fler blir sjukskrivna för utmattningssyndrom, inte minst fler yngre drabbas, ja, snart är det den vanligaste diagnosen för sjukskrivning, och ändå finns det inte en enda medicin som hjälper.

Det behövs verkligen mer forskning, både för att hitta behandlingar och mediciner, men också för att hitta biomarkörer, så att tillståndet kan fastställas i blodprov.

Det vi vet idag är att det tar lång tid att bli frisk från utmattningssyndrom, många år ofta, och att en del aldrig blir hundraprocentigt bra, utan att kognitiva svårigheter kvarstår. Många blir också utfattiga eftersom de blir utförsäkrade innan de blivit friska.

Samtidigt finns det solskenshistorier där drabbade blivit fullt friska igen. Utmattade som blivit pigga, och fått nya erfarenheter, blivit klokare människor rentav.

En särskild dag för utmattningssyndrom skulle naturligtvis krönas med en gala som leds av folkkära kändisar. Det gäller att hitta motsvarigheter till Peter Jihde och Molly Sandén.

Vad tycker du? Vilka kända svenskar skulle passa som frontfigurer för en sådan gala?

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Mot nya mål

Många sätter sina mål på nyår, för att sparka igång ett nyare, friskare liv i januari. Min personlige tränare säger att gymmen brukar vara knökfulla i januari, för att sedan gapa tomma framåt mars. Då har nyårslöftena glömts bort, eller brutits.

Så för att inte göra det hela så högtidligt sätter jag mina mål i november.

Men också för att jag nu kommit till en punkt när jag inte längre behöver kämpa dag för dag för att orka med det nödvändigaste. Utan nu är energin tillbaka så pass att jag vågar utmana mig själv, och steppa upp till en ny nivå.

Det första jag gör när jag sätter mål är att fråga mig själv hur jag vill må framöver.

Mitt svar är att jag vill bli lugnare inombords, mer avkopplad och närvarande. Jag vill även ha mer energi för att orka allt jag vill göra, helst en jämn och balanserad energi över dagen.

Så när känner jag mig redan såhär idag?

Jo, när jag är i naturen, efter att jag yinyogat och när jag dricker min gröna drink varje dag. Jag utgår alltså från det som är positivt redan idag, för att få mer av detta.

Därför blir mina fyra mål:

  1. Jag vill behålla mitt nya mindset.  Jag inser nu att det är fint om jag gör saker, men jag står inte och faller med mina prestationer. Det räcker att bara vara, att duga, att vara tillräcklig.
  2. Jag vill bli lugnare och mer närvarande oftare.
  3. Jag vill bli piggare, orka ännu mer.
  4. Jag vill få mer jämn energi över dagen

Så hur ska jag nå mina mål?

  1. Jag ska meditera varje dag på temat att jag duger.
  2. Jag ska ta en promenad i skogen i långsam takt varje dag.
  3. Jag ska yinyoga en stund varje dag.
  4. Jag ska skippa socker och dricka min gröna drink.

Det här är mina fyra mål. Jag tänker utvärdera vid årsskiftet, samt nästa sommar.

Vad har du för hälsomål?

Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!