Corona förändrar allt

Vad händer i framtiden?

Just nu känns framtiden väldigt osäker. Hur ser det ut om ett år? Två år, tre år?

Det är så mycket vi inte kan kontrollera. Hur länge ska det här viruset florera? Blir det som med Spanska sjukan att viruset först drar fram och ger lindriga symptom för att sedan mutera och bli livsfarligt även för de starkaste? Spanska sjukan härjade i tre år. Klarar vi tre år i karantän?

Orolig. Jag blir orolig och vill genast bli lugnad, men ingen har några lugna besked att ge. För ingen kan säkert veta hur det blir.

Så jag får vara kvar i den oroliga känslan. Och då märker jag att den lägger sig efter ett tag. För känslor kommer och går. Även oro passerar.

Efter ett tag känner jag mig mer sansad. Utan att något yttre faktiskt har hänt.

Kanske just för att inget har hänt. Jag har inte blivit sjuk ännu och de jag känner som fått Corona, är bara lindrigt förkylda.

Det känns inte så farligt trots allt. Och plötsligt kan jag se nya möjligheter. Personligen har jag inget emot att arbeta hemma. Tvärtom älskar jag det.

Jag har ett fint arbetsrum och bor nära naturen. Här finns lugn och ro, och det blir lätt att koncentrera sig. Möten går fint att ha på Skype.

Jag gillar att kommunicera via mejl, när allt är nedtecknat vet man vad som är sagt. Det går bra att gå tillbaka och dubbelchecka.

Dessutom är det väldigt tidseffektivt.

Naturligtvis är det härligt att mötas i verkliga livet. Men jag tror att vi kommer att uppskatta det desto mera efter Corona.

Kramarna och de vänliga ögonkasten, mimiken, kroppsspråket, skratten, varje skiftning i kommunikationen irl kommer vi att registrera och låta oss värmas av.

Vi kommer att vilja mötas ännu mera post Corona och det kommer att bli ett uppsving för både kultur och idrott.

Naturen finns för oss, också i Corona-tider.

Men till dess. Till dess ska jag passa på att njuta av lugnet. Av stillheten och naturen. Av att vara ensam med mig själv och mina tankar. Njuta av utsikten över skogen utanför fönstret och kanske ha turen att överraskas av en flock hjortar på väg mot nya betesmarker.

Tids nog är både du och jag mitt i larmet igen, och då kommer vi att längta tillbaka till ensamarbetet hemma, till karantänen och den där möjligheten att ta en kopp kaffe på förstutrappen i vårsolen.

Har du hittat något sätt att tackla oron för Corona? Jag blir glad för en kommentar!

Klicka på rubriken till inlägget för att kommentera!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *