Tappa aldrig hoppet – det vänder

När jag satt på bänken på bilden hade jag varit utmattad i ett år. Jag började misströsta. Skulle jag aldrig bli bättre? Jag hade legat och plågats i min säng genom fyra årstider och inte orkat gå upp, mer än för kortare promenader. Promenader som i stort sett gick ut på att jag blev sittande på någon bänk.

Det tjöt i öronen och huvudet sprängde, hjärtat rusade och händerna skakade. När jag ställde mig upp kändes det som om jag skulle svimma.

De flesta andra med utmattningssyndrom som jag kände till, hade redan börjat arbeta igen. De kände sig mycket bättre. Men jag mådde sämre än någonsin. Förutom att jag saknade all energi, hade jag börjat se allt i svart.

Men det jag inte visste då, var att det bara några månader senare skulle vända.

Tänk om jag vetat att energin sakta skulle komma tillbaka, och med den, hoppet och tillförsikten. Att kroppen skulle lyda mig, och huvudet fungera.

Förmodligen skulle jag inte varit så ledsen då, utan förstått att jag bara behövde utrusta mig med mera tålamod. Att det kan ta olika lång tid att tillfriskna från ett utmattningssyndrom. Att vägen till att bli frisk kan se olika ut. Beroende på hur länge man har varit utsatt för stress, och på hur många trauman man gått igenom.

Jag tänker att om det kunde vända för mig, som verkligen hade dåliga odds, så kan det vända för dig. Om du befinner dig i samma sinnesstämning som jag gjorde.

Förhoppningsvis kan det ge dig ett större lugn. En förtröstan och tillit till att det kommer att bli bättre.

Klicka på rubriken i inlägget för att kommentera!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *