Idag tänkte jag formulera mitt första hälsomål mer detaljerat.
Mål 1. Jag vill behålla mitt nya mindset. Jag inser nu att det är fint om jag gör saker, men jag står inte och faller med mina prestationer. Det räcker att bara vara, att duga, att vara tillräcklig.
Vad går det här ut på? Jo, när man är sjuk har man en önskan, att bli frisk. Men när man sedan känner sig pigg igen, är det lätt att glömma bort de viktiga lärdomar man dragit under sjukdomstiden. Så för att inte glömma, skriver jag den här bloggen. Och för att påminna dig.
När jag blev sjuk i utmattning sa min läkare att jag hade blivit sjuk eftersom jag hade en prestationsbaserad självkänsla. Jag stod och föll med mina prestationer. Det här gäller för de flesta som går in i väggen. Jag hade inte reflekterat över det, men insåg att det stämde. Jag mådde bra av att prestera, och allt gick som en dans. Tills det tog stopp och jag blev utmattad. Först då upptäckte jag att jag kände mig värdelös när jag inte levererade, på jobbet och privat. Jag hade faktiskt ingen aning om hur man kunde vara nöjd med att bara vara.
Dittills hade jag skruvat upp mitt värde när jag var en bra förälder, när min senaste artikel var min bästa, när jag var en god vän och duktig dotter, när jag kom i tid och när jag gått ner några kilo.
Det jag inte tänkte på var att mina prestationer var en sköld mot att känna jobbiga känslor och ta itu med mitt tunga bagage.
Problemet var dessutom att mitt fokus på att prestera hade gjort mig helt utifrånstyrd.
Om andra inte var nöjda, var jag tvungen att prestera mera, anstränga mig hårdare, vara ännu mer till lags.
Det blev en ond cirkel.
Att sluta prestera för andras skull handlar inte om att sluta göra saker, att bli passiv.
Det handlar om att göra saker för sin egen skull. Sådant som man mår bra av, sådant som utvecklar.
Att exempelvis gå ner de där kilona för min egen skull, för att jag vill må bra, slippa en massa sjukdomar, och kunna röra mig friare. Eller att meditera varje dag för att rensa huvudet.
Allt kokar ner till att jag ska vara snäll mot mig själv, och då är det också lättare att vara snäll mot andra.
Så från och med nu ska jag hjälpa mig själv först, innan jag hjälper andra. Försöka känna medkänsla med mig själv när jag misslyckas.
Ni har kanske gjort den där övningen där man ska blunda och tänka på tre personer som man älskar mest. Om du inte tänker på dig själv då, är det en varningssignal. Jag glömde att tänka på mig själv när jag gjorde övningen, och den prioriteringen förde mig vilse.
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!