Kan man nå ut som anonym?

Överallt står det att man måste synas för att höras i bloggvärlden. Det verkar vara en naturlag som få bryter. Och så har jag valt att vara anonym. Det känns som att köra på vänster sida i högertrafik…

Samtidigt tänker jag såhär, en massa selfies i en blogg om återhämtning, meditation och att sluta styras av sina prestationer, känns som en motsättning, som en disharmonisk kombination.

Och man ska gå på sin magkänsla, eller hur?

Så jag kör på ett tag till inkognito.

Men om jag inte får fler följare måste jag tänka om. Det finns ingen mening med att lägga ner en massa jobb på inlägg som ingen läser. Det blir som att skriva för byrålådan och en och annan vänlig vän.

Det är svårt, för jag vill inte göra som alla andra. Jag vill gå min egen väg. Och jag tycker verkligen inte det är viktigt hur jag ser ut eller vad jag presterat i det civila livet.

Men mitt budskap är det. Mina erfarenheter och mina tankar. Till syvende och sist är det ju det som binder samman oss människor bakom fasaden.

Frågan är om det går att vara anonym och nå ut i en individualistisk tidsålder…

Vad tror du?

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *