Fånga dagen, kom ihåg att du ska dö, du lever bara en gång, alla de där ordstäven som är typiska för vår tid kan onekligen skapa stress.
Det funkade att leva så för mig ett tag, men nu behöver jag andra ordspråk att luta mig mot. Nu måste jag definiera om vad det innebär att leva livet.
Att leva livet för mig idag kan vara att leva lagom snabbt, jag behöver inte göra allt idag.
Jag skapar mellanrum, andningspauser och tid för att låta tankarna vandra.
Ett sådant mellanrum inträffar just nu. Det är dags att slå av på takten, softa. Leva långsamt.
Att leva kan vara att se hur solens strålar glittrar på den första frosten som landat på mina rosa rosor. Skönheten i det lilla.
Serenitet, frid, stillhet, lugn och ro.
Eller det kan vara att meditera vid havet. Jag gör ofta en havsmeditation. Havsytan får symbolisera alla tankar som far förbi. Ibland är det bara krusningar på ytan, ibland stora vågor. När de stillat sig, når jag havsbotten, stillheten och tystnaden.
Vissheten om att stillheten alltid finns där, under alla känslor och tankar blir till tröst.
Du kan göra havsmeditationen utan att sitta vid havet, slut bara ögonen och föreställ dig ditt favorithav eller din sjö. Följ med din andning och ge akt på dina tankar, studera dem och släpp dem sedan. Till slut blir det så tyst, fridfullt, vilsamt. Då är du framme.
Klicka på rubriken till inlägget om du vill kommentera!