Inget är så skönt som att komma hem efter en lång resa. Sparka av sig skorna, dra på sig mysdressen och krypa upp i soffan under en filt. Tända en brasa eller ett levande ljus.
Koka en kopp te och sedan bara sitta, titta in i lågan och låta tankarna vandra.
Idag helgar jag vilodagen, slappar, laddar mina batterier.
Normalt behöver man ett dygns vila efter en större ansträngning. Jag som utmattningsfrisk behöver mer, ofta ungefär tre dagar. Andra kan vara tvungna att ta igen sig under ännu längre tid, det beror på skicket, ju sämre form, desto mer måste man vila efter ansträngning.
Något som är smart är att planera in sin återhämtning i kalendern, eller att skriva cool-downlistor, precis som man skriver att göra-listor.
Att bestämma sig för att meditera en kvart om dagen, eller i brist på annat sätta sig ner och sluta ögonen en stund efter lunchen.
Förr var det självklart att vila på söndagen. Gå i kyrkan och låta tankarna vandra i kyrkbänken. Sedan låg man kanske på sofflocket en stund därhemma och tog en tupplur.
Idag har många rationaliserat bort vilan, det ska pluggas och jobbas över på helgen utöver den späckade arbetsveckan. Det håller inte i längden. Så vill man inte gå i kyrkan, får man hitta på andra sätt att varva ner, reflektera, och stanna upp en stund.
Tända ett ljus kan man göra även om man inte är troende. Att gå ut i naturen är gratis. Att ta tillfället i akt att vara med sig själv och sin själ. Ibland blir det en stunds skön vila, ibland blir stunden mer magisk än så. Prova!
Klicka på rubriken om du vill kommentera inlägget!