Med huvudet under armen

Jag står och tittar ut över ett blekblått hav, men jag har bytt ett hav mot ett annat. Det här havet är mer turkost och luften är några grader varmare. Jag befinner mig i Brighton som ligger vid Engelska kanalen.

Hur har resan gått hittills?

Uppriktigt sagt känner jag mig som Mr Bean på semester. Allt som kan gå fel, går fel. I går kväll när jag efter den långa resan lämnade restaurangen glömde jag att betala.

Tror aldrig att det hänt förut. Men jag spatserade helt sonika ut ur lokalen med ett leende på läpparna.

En reskamrat fick rycka in och lägga ut. Huvudet under armen-syndromet fortsatte uppe på hotellrummet, när jag upptäckte att jag glömt att ta med en adapter. Och därmed kan jag varken ladda dator eller mobil. Två viktiga arbetsredskap om man ska kunna blogga på distans.

Det är ganska uppenbart att jag har blivit några hjärnceller fattigare och jag är tveksam om det uppvägs av min medelålders charm.

Jag känner mig lite som West Pier på bilden, inte mycket är kvar av dess forna glans. Ikväll har jag således gett mig självutegångsförbud, trots att de andra ska möta upp och ha det trevligt på gemytlig, engelsk pub. Nu är det sängläge och vila som gäller. I hopp om att min stackars mörbultade hjärna ska reparera sig, så att jag är mitt bästa jag imorgon. Eller i alla fall något ditåt.

Önskar er en skön kväll!

Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera mitt inlägg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *