Jag är lite nervös nu för jag ska ut och resa. Som tillfrisknande från utmattningssyndrom har jag hållit mig hemma i mitt hus vid havet. Det här blir min första resa utomlands på egen hand efter utmattningen.
Många frågor surrar i huvudet. Kommer jag att kunna upprätthålla min balans? Blir det möjligt att hålla fast vid mina rutiner? Kommer jag att klara den extra ansträngningen som det innebär att flyga, hålla rätt på mitt bagage och sedan koppla om till ett annat språk?
Förr hade det inte varit några problem. Jag reste ofta utomlands i mitt jobb och på fritiden. Men då var jag ju delvis en annan. Pigg. Alert. Stabil.
När jag sedan kommer fram till destinationen kan andra saker ställa till det. Kommer jag att kunna sova i en annan säng? Orkar jag umgås med en massa nya människor?
Ja, ni fattar, det är ett getingbo under mössan just nu.
Varför stannar jag då inte hemma?
Därför att nu är jag i stort sett bra, och det börjar bli dags att kliva ut ur komfort zonen.
Det här blir ett bra sätt att göra det på. Ingenting livsviktigt står på spel. Jag reser bara till ett annat hav och andas frisk luft.
Men jag tar förhoppningsvis några små steg mot att bygga upp mig själv igen. Mitt självförtroende, mitt mod, min motivation.
Det är förhoppningen i alla fall.
Häng med och se om jag lyckas…
Klicka på rubriken i inlägget om du vill kommentera mitt inlägg!
Modigt steg och det är klart du kommer att klara det!
kram