En del menar att det går att undvika att gå in i väggen trots att livet krisar, om man bara skärper sig. Det är inte min erfarenhet. Så här tror jag att det hänger ihop.
Det finns en rad saker i livet som du inte har kontroll över, som om någon närstående blir sjuk eller dör exempelvis. Utsätts du för flera liknande trauman utan att du hinner återhämta dig emellan, närmar du dig väggen.
Då hänger det på vilka skyddsfaktorer du har i livet. Det kan vara en god ekonomi som ger dig trygghet, ett nätverk av nära som kan stötta dig, en god grundhälsa eller en stabil personlighet.
Det är när du har få skyddsfaktorer som du är i riskzonen för att bränna ut dig.
Säg att du har en personlighet som gör att du är högkänslig, lever under ekonomisk stress, är ensamstående med små barn och har en kronisk sjukdom.
Då har du sannolikt svårare att hantera tuffare trauman, särskilt om de kommer slag i slag.
Det som kan vara skönt att veta för dig som ännu inte gått in i väggen, är att det krävs många olika stressfaktorer för att du faktiskt ska bli sjuk.
Men ingen ska behöva känna skuld för att ha gått in i väggen, eftersom livet inte kan styras fullt ut. Du kan inte aktivt välja bort utmattningssyndrom för att det passar dåligt i schemat, lika lite som du kan välja bort cancer.
Det man kan göra, både vi som är i tillfrisknande och du som kanske ännu inte mött den där väggen, är att jobba på skyddsfaktorerna. Att ge förutsättningar för en god hälsa är en bra start. Det kan vara något litet, som att lägga till en god vana i månaden.
Den här månaden ska jag meditera en kvart varje dag. Jag har laddat ner en app till mobilen som är enkel att följa.
Har du tänkt ut någon god vana som du vill börja med?