När jag gick in i väggen var det många som sa att du måste byta bana helt. De tänkte nog på att det inte är så bra att gå tillbaka till ett jobb, där man bränt ut sig. Men jag hade inte bränt ut mig på grund av jobbet, utan av privata skäl. Hur ställer man om då?
Jag tror inte man blir utmattad om man är duktig på att återhämta sig mellan varven. Det var just det jag själv hade missat. Jag åt nyttigt och motionerade, drack väldigt lite och rökte inte, så jag trodde att jag levde hälsosamt. Men det visade sig att jag missat den viktigaste nyckeln, att lägga in pauser i schemat. Jag visste inte riktigt vad det innebar att vila, tyckte mest att det verkade tråkigt. Jag ville vara aktiv såväl på jobbet som på semestern. Kollegor som sa att de inte skulle göra någonting på helgen, tyckte jag verkade leva väldigt tråkiga liv…
Att flytta ut på landet, det var en stor omställning för mig. Jag tänkte på Virginia Wolf som blivit ordinerad vila på landet när hon var utmattad. Hon blev så deprimerad att hon fyllde sina fickor med stenar och vadade ut i havet och dränkte sig. Bara tanken av att bli isolerad, långt från vänner och kulturliv, blev henne övermäktig.
Hur skulle det bli för mig som alltid varit supersocial och älskat kulturlivet? Hur skulle jag stå ut? Frågan var faktiskt felställd. Frågan var hur jag skulle ha stått ut i storstaden.
Det blev tydligt för mig att stadens alla ljud och ljus, mattan av intryck, totalt knockade mig, under de få besök jag gjorde för att avlägga mina läkarbesök. Ofta blev jag sängliggande efter de där besöken.
Det är något med skogen som läker. Det har skrivits avhandlingar om det, att hjärnvågorna stillar sig när vi kommer ut i naturen. Eftersom vi är vana vid skogen sedan urminnes tider, upplever vi det som vilsamt på ett annat sätt än stadens larm.
Tänk att något som är helt gratis, och så enkelt att göra, så sällan blir av i det moderna, hektiska livet. Om fler visste vilken dundermedicin en skogspromenad är för hjärnan, skulle de kanske koka upp lite varm choklad, hänga på sig ryggsäcken, och bege sig ut i skogen? Eller finns det inte tid för sådan lyx längre?
Jag önskar att jag vetat det innan jag blev sjuk. Hur helande en skogspromenad kan vara.
Har själv nyss insett hur viktigt det är att komma ut i naturen en sväng då och då. Det är som massage fast för sinnena! Även i stan finns det alltid en park här och var som man kan ta tillflykt till.
Klok infallsvinkel! Det är svårare att hitta oaser i stan, men en god idé att anta utmaningen. Naturen läker!